Annons

Annons

Megabank löser inga problem

Ett samgående mellan de tyska storbankerna Deutsche Bank och Commerzbank riskerar att bli en utdragen och smärtsam process. Det spår Realtids krönikör Per Lindvall.

Per Lindvall

Per Lindvall

Realtids krönikör Per Lindvall är mångårig ekonomijournalist. Har du synpunkter på Pers krönika? Skicka gärna ett mejl! Adressen är: per.lindvall@realtidmedia.se

Samgåenden och förvärv är sällan så enkla som de låter. I bankvärlden är värdeförstörande förvärv en regel snarare än ett undantag. Planerna på att slå ihop de båda vacklande tyska bankjättarna Deutsche Bank och Commerzbank riskerar att skapa en gigantisk ”Schmerzbank”.

De flesta länder har en rejäl akilleshäl. Tyskland har sina banker. De båda tyska storbankerna Deutsche Bank och Commerzbank gick i helgen ut och meddelade att de för samtal om ett eventuellt samgående. Det är två plågade jättar, men där Deutsche Bank är den mest skadade. Bankens egna kapital värderas till en fjärdedel av bokvärdet. Commerzbank är något, men inte mycket bättre, med ett ”price/bookvalue” på en tredjedel.

Deutsche Bank, som har sett sin aktie sjunka med 90 procent sedan året innan finanskrisen, är den mest utsatta av de två. När en banks egna chefer, som Deutsche Banks finanschef James von Moltke, går ut och säger att banken befinner sig i en ”ond cirkel av fallande intäkter, oförutsägbara kostnader, sänkt rating och stigande refinansieringskostnader” då är det naturligtvis mycket illa.

Annons

Annons

Deutsche Banks varumärke är också rejält skamfilat efter att ha haft fingrarna i nästan alla skandaliserade syltburkar som har funnits på den internationella bankarenan. Det gäller allt från dess amerikanska verksamhets bedrägliga försäljning av subprimeobligationer, rysk penningtvätt och Liborskandalen. För detta har man fått böta motsvarande 140 miljarder kronor, eller motsvarande 80 procent av bankens nuvarande börsvärde. Men det lär inte stoppa där. Starka kopplingar till Danske Banks baltiska penningtvättsmaskin och involveringen i den europeiska skandalen runt så kallade ”cum-cum” och ”cum-ex”-affärer gör att banken är vidöppen för ytterligare dryga böter.

En bank bör kunna luta sig mot en stabil och hög intjäning, som svenska banker och sina bolån. Deutsche Bank saknar sådana stabila intäktskällor. Den tyska bankmarknaden är extremt konkurrensutsatt, fråga SEB:s chefer vad de tycker om sitt misslyckade köp av tyska banken BfG. Kommunala Sparkassen och regionala Landesbanken med låga eller inga avkastningskrav gör den inhemska ”bröd-och smörmarknaden” i praktiken olönsam. ECB:s minusräntor gör det naturligtvis inte lättare, därav tyskarnas mycket högljudda kritik av att centralbanken ” bestraffar” sparande. Att ECB:s låga räntor är en konsekvens av Tysklands mycket blygsamma inflation och extremt höga sparande – läs bytesbalansöverskott och mycket låga inhemska investeringar – vill man inte höra på.

Commerzbank är kanske inte lika illa ute. Den har sin styrka i sin starka koppling till Tysklands så kallade Mittelstand, landets firade medelstora exportföretag, men plågas av låga räntemarginaler.

Att slå ihop dessa jättar kanske på papperet kan skapa en del synergier, eller ”brutal kostnadsslakt”, men som är svåra att realisera i verkligheten. För det första är arbetstagarnas inflytande i tyska företag mycket stort. För det andra är det svårt att hitta några riktigt lyckosamma bankförvärv, där man haft olika kulturer och inte minst system. Detta kan göra integrationen till en utdragen process, som riskerar att gå ut över intäktssidan. Commerzbanks övertagande av Dresdner Bank är ett tyskt paradexempel. Från svensk horisont kan den minnesgoda lyfta fram SEB som led av sviterna från samgåendet mellan Stockholms Enskilda Bank och Skandinaviska Banken i 20 år. Nordea som är ett hopplock av nordiska banker har fortfarande inte lönsamhetsmässigt kommit i kapp sina konkurrenter. Det är helt enkelt svårt att hitta några egentliga stordriftsfördelar i skapandet av megabanker.

Och med en tysk ekonomi som har saktat in betänkligt och stigande orosmoln på eurohimlen så är knappast en vacklande tyskbankgigant lösningen.

 

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna