Annons

Annons

per-vit-o-annat-fall-pa-skugga.jpg

Torsdagens räntebesked visar att Riksbanken får svårt att stadigt få upp inflationstrycket till önskad nivå, skriver Per Lindvall.

Dags för Ingves att kasta in handduken

Att Riksbanken beslöt hålla räntan oförändrad var knappast oväntat. Trots en arbetsmarknad som i många sektorer beskrivs som överhettad så lyfter inte den viktigaste inflationskomponenten, lönerna, tillräckligt för att räntan ska kunna normaliseras. Det är dags att inse att penningpolitiken kommit till vägs ände, skriver Realtids krönikör Per Lindvall.

Per Lindvall

Per Lindvall

Realtids krönikör Per Lindvall är mångårig ekonomijournalist. I botten har han en utbildning i finansiell ekonomi och kreditanalys på Handelshögskolan i Stockholm.

Det är flera faktorer som indikerar att Riksbanken kommer att få svårt att stadigvarande få upp inflationstrycket till önskad nivå.

Först ut har vi en högst sannolik kommande rejäl avkylning av byggmarknaden i framför allt Stockholm. Lägg därtill att Stockholms Handelskammare i sin senaste Stockholmsbarometer  signalerar en påtaglig avmattning inom IT-sektorn. Det är en annan av dessa sektorer där det beskrivs råda en stor arbetskraftsbrist.

Med sådana förändringar av andraderivatans utveckling kan man resa ett frågetecken för hälsan för den svenska ekonomins draglok, Stockholmsregionen.

Annons

Annons

Hålls inte det ekonomiska trycket uppe i den hetaste svenska regionen, där den större delen av den nya primära köpkraften skapas (där trycks pengarna), så lär det bli svårt för landet som helhet att få upp inflationen.

Och om Riksbanken inte kan nå sitt inflationsmål trots ekonomisk högkonjunktur och trots att de begagnat i stort sett hela sin tillgängliga arsenal, minusräntor och köp av statsobligationer, så borde de ta mössan i vacker hand och berätta följande för beslutsfattarna i regeringen och riksdagen:

– Vi klarar inte det här. 

– Ni måste får ta över. Och vi ber om ursäkt för den oreda vi har ställt till med vad gäller den privata skuldsättningen. Vi visste inte bättre, men vi vet bättre nu. För att få upp inflationen till en rimlig nivå måste vi återgå till att monetarisera statens skulder. Överskottmålet är totalt feltänkt. Staten kan inte agera som ett hushåll. Den måste ta ansvar för hela systemet.

– Det är mera lämpligt och effektiv att staten backar upp landets betalningsmedel än att det görs av privata bolånetagare.

Författaren och före detta ordföranden för den brittiska finansinspektionen, Adair Turner, hade rätt. Den inlåning, som står för 97 procent av alla betalningar i landet, som skapas genom bankernas nya utlåning mot bostäder som säkerhet cirkulerar inte som tänkt. Den pressar bara upp tillgångspriserna och triggar ännu högre utlåning och ny inlåning, som bara investeras i nya finansiella tillgångar. 

– Ja, vi har skapat en bubbla, vars egentliga effekt är en omfördelning av resurser mellan dem som har och dom som inte har. I stora delar handlar det om en omfördelning mellan generationer. Den yngre generationen har tvingats skuldsätta sig hårt om de har velat få en plats på och i bostadskarusellen. Det har skapat makroekonomiska obalanser. Många kommer att få lida. Vi tar på oss tagelskjortan.

 

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna