Jared Diamond, mannen bakom ”Vete, vapen och virus”, har lämnat Nya Guineas fåglar för styrelserummet. I sin nya bok ställer han frågan so styrelser brottas med vid varje vd-byte: spelar personen på toppen egentligen någon roll?
Kända forskaren frågar: Hur viktig är chefen egentligen?
I ett utdrag i Fortune formulerar Jared Diamon saken specifikt.
Om vd:n verkligen är unikt kvalificerad är det rimligt att ett bolag med miljardvinster betalar några hundra miljoner i ersättning. Om inte bör bolaget anställa någon av alla andra lika kvalificerade och betala några hundra tusen.
Läs mer: Musk-effekten: Nu tjänar vd:ar 5 387 gånger mer än sina anställda. Realtid
Kompetent, inte fantastisk
Diamond lutar sig mot så kallade naturliga experiment där vd:ar dör, blir sjuka, får sparken eller byter bolag.
En analys av amerikanska bolag som han lyfter fram, gjord av Alison Mackey, landar i att vd:n förklarar 29 procent av variationen i vinst, medan bolaget står för 8 procent och branschen för 6. Enskilda konjunkturår förklarar bara ett par procent.
Läs även: Rekordår: Chefernas löner steg 20 gånger snabbare. Dagens PS
Diamonds egen tolkning är att riktigt inkompetenta vd:ar sparkas snabbt, riktigt lysande befordras och kopieras, och de allra flesta som sitter på en vd-stol vid ett givet tillfälle helt enkelt är kompetenta.
Parfym slår kraftnät
Avgörande är vad han kallar handlingsutrymme. I snabbrörliga branscher som datorer, parfym, spel och film kan enskilda beslut lyfta eller sänka vinsten dramatiskt.
I reglerade och kapitalintensiva branscher som kraftbolag, stål och järnväg är utrymmet litet.
Missa inte: Gen Z kallas lata – så långt går de för att få jobb. Realtid
Diamond hävdar också att styrelser och regeringar i Europa och Japan begränsar vd:ar mer än de amerikanska gör, vilket minskar både genomslaget och lönerna.
Skillnaden i skala är onekligen dramatisk. En amerikansk vd tjänar i snitt 5 387 gånger mer än sina anställda, mot uppskattningsvis 12–15 gånger i snitt i Sverige.
Marknaden prissätter chefen
Stämmer Diamonds bild borde ett vd-byte knappt märkas.
Aktiemarknaden ser lite annorlunda på det. När Leiv Synnes i augusti lämnade SBB med omedelbar verkan, ersatt av Klarabos Andreas Morfiadakis, föll aktien omkring 8 procent. Styrelseordföranden kallade det ett av de mest odramatiska vd-skiftena han varit med om.
Kursreaktionen mäter inte vd:ns faktiska bidrag till vinsten, utan investerarnas gissning om den. Men gissningen är i sig en prissättning, och den är sällan noll.
Kvar står frågan hur vd:ar väljs ut. Forskning refererad av E55 pekar på att de som mest aktivt eftersträvar chefsrollen ofta presterar sämre än andra chefer, och att karisma betyder mindre än tydlig kommunikation och konkret beslutsfattande.
Chefen spelar roll, men kanske mindre än ersättningen antyder, och urvalet premierar delvis fel egenskaper.
