Jens Nylander har gått från att vara mp3-kungen ”Jens of Sweden”, via hörlursbolaget Jays  och bilelektronikboxbolaget Automile  till att kommentera elbolag, köpa bankaktier  och – framförallt – analysera data med hjälp av sitt egenutvecklade verktyg Ormeo.

Förutom livsmedelsindustrin med ICA i fronten så har Jens Nylander bland annat granskat hur kommunerna rundar reglerna för direktupphandling.  En del av hans arbete med data och artificiell intelligens har varit att komma åt material på ”dark web” – delar av internet som inte är offentligt tillgängligt.

– Där dyker ofta Revolut och Wise upp som populära alternativ för penningtvätt och tillfällig hantering av pengar med eller utan kryptokoppling. I forum och på chattar i dark web kan man följa förslag från flera och berättelser hur man tvättat pengarna genom tjänsterna, och vad man ska tänka på för att undvika kontrollerna, säger Jens Nylander till Realtid.

Han blev nyfiken och tittade närmare på åtta fall med utländska bolag som har svenska ägare.

– Alla påminner om varandra genom att man medvetet har arrangerat en sidobokföring i länder där det råder stor brist på insyn och kontroll. Sedan slussas pengarna i små bitar till mängder av olika banker. Det går dock att upptäcka möjliga avvikelser genom att spendera tid i den miljön och försöka förstå de typiska sätten att undgå kontroll, säger han.

I ett av fallen verkade den svenska ägaren ha nyttjat cirka 100 olika konton.

– Där jag har tillgång till faktiska transaktioner så handlade det om motsvarande cirka 43 miljoner kronor under ett fåtal år. De flesta personer jag möter är högutbildade och ser ut som vilken Svensson som helst. Man kan inte ana att det under ytan döljer sig avancerad penningtvätt som går under bankernas och myndigheternas radar, säger han.

Jens Nylander ser en särskild systematik kring hur fintechtjänsterna Revolut och Wise används.

– Systematiken är att man använder sig av mindre belopp vid överföringarna, typiskt 20 000 – 50 000 kronor per tillfälle, och slumpmässigt tidsintervall. Man sprider även insättningarna från olika individer för att undgå att någon ser att pengarna skulle kunna härstamma från ett och samma ställe. På detta sätt undviker man normalt frågor från Revolut och Wise var pengarna egentligen kommer ifrån. Får man sedan frågor har man ett färdigt antal mallar som man alltid svarar med. Antingen är pengarna en gåva eller så avser de försäljning av något som man har en kopia på, men som egentligen inte hör hemma med just den transaktionen, säger han.

Vad säger nischbankerna själva om detta?
– Jag har försökt att få kontakt med Revolut och Wise och deras AML-chefer både via brev och e-mail, utan att ha fått något svar. Tydligen är det ett känsligt område och det kanske är rimligt att anta att de inte vill kommentera enskilda case eller systematiska nyttjanden. Men jag har via mina kontakter på de olika centralbanker förstått att det är ett hett ämne och flera undersökningar pågår, säger han.

Hur allvarliga och systemhotande är den här typen av bedrägerier?
– Anti-money laundring-direktivet i EU har funnits sedan 1991 och uppdaterats flera gånger sedan dess. Penningtvätt är det största drivnavet i brottslighet, och det är svårt att veta skalan av det. Men Europol estimerade redan 2017 värdet av suspekta transaktioner inom Europa till hundratals miljarder euro, säger han

Vad kan man göra för att komma åt denna teknikmässiga penningtvätt?
– Det mest uppenbara är ett krav från alla banker om att man digitalt fyller i ett specifikt formulär och beskriver varifrån pengarna härstammar. Det skulle ge AI-system och människor ökad insyn genom ett enhetligt format, vilket skulle kunna stoppa vissa delar av penningtvätten, säger han, och fortsätter:

– Ett annat sätt skulle vara bredare och handlar om att alla transaktioner som görs in och ut från konton registreras på en central plats, där data kan bearbetas av olika intelligence-system. På så sätt skulle man kunna klara av att samköra transaktioner som sker tvärs över många banker inom samma tidsrymd. Att idag försöka hitta kontoutdrag och uppgifter som sträcker sig över hundratals konton måste vara en mardröm för vilken finanspolis som helst i världen, säger Jens Nylander.

Han har även kontaktat Finansinspektionen för att få deras syn på saken, men FI:s pressekreterare Karin Franck svarar att FI inte har tillsyn över varken Revolut eller Wise och heller inte har möjlighet att kommentera enskilda fall.

”Med det sagt ser vi allvarligt på alla former av misstänkt penningtvätt. Penningtvätt är ett gränsöverskridande problem och digitala betaltjänster som möjliggör snabba internationella överföringar innebär särskilt höga risker. Det ställer i sin tur höga krav på att företag som tillhandahåller den typen av tjänster har effektiva åtgärder på plats för att förhindra att de utnyttjas för kriminella syften”, skriver Karin Franck i ett skriftligt svar, och poängterar att Finansinspektionen har ett nära samarbete med tillsynsmyndigheter i andra EU-länder i penningtvättsfrågor och utbyter regelbundet information som kan vara av intresse för respektive myndighets tillsyn.

Fotnot: Eftersom Revolut har en litauisk banklicens, är det Litauens skattemyndighet som samlar in information om användarna och rapporterar vidare till andra nationella skattemyndigheter i EU, däribland Skatteverket.

Wise är en penningöverföringstjänst, baserad i Storbritannien, som lanserades januari 2011 av Kristo Käärmann och Taavet Hinrikus. Företaget har 750 valutapar med vilka det låter användare skicka pengar mellan länder, och de har även konton som kan äga flera valutor.