Vi träffas i entrén vid Alectas huvudkontor i centrala Stockholm och tar hissen upp till tionde våningen och går in i ett mötesrum med utsikt över de närmaste kvarterens takåsar. Vägen från statistikmodeller till kapitalförvaltning i den högsta divisionen har inte varit spikrak, eller självklar.

– Jag snurrade runt på massa olika jobb i början. Det är så när man är ung, men samtidigt fick jag en bred erfarenhet av finansiella marknader, makro och konjunktur.

Eftersom han hade lätt för matematik i grundskolan var planen att bli ingenjör, men gymnasieskolans undervisning i samhällskunskap fick honom att bli intresserad av ekonomi.

Det ledde till ekonomistudier vid Stockholms universitet och extrajobb på Riksbanken. Uppdraget var statistikmodeller. Efter avslutade studier landade han sitt första jobb på Finansdepartementets konjunkturenhet.

– Den tunga prognosmakaren där var på den tiden Sven-Arne Svensson, så det lilla jag kan om konjunkturprognoser är det jag lärde mig av honom och hans “kokbok” – som var en praktisk beskrivning av hur man gör en konjunkturprognos.

Efter ett kortare inhopp på Konjunkturinstitutets forskningsavdelning och påbörjade forskarstudier i nationalekonomi återvände han till Finansdepartementet och den skatteekonomiska enheten.

– Då hade jag arbetat på Riksbanken, Finansdepartement och Konjunkturinstitutet i fem år och dessutom varit med om den stora finanskrisen i början av 90-talet. Min stora undran var hur jag skulle komma ut i det privata näringslivet.

Vid denna tidpunkt blev Lars Heikensten, som var en av hans chefer på Finansdepartementet, chefsekonom på Handelsbanken. Banken behövde hjälp av en ekonometriker (ungefär statistiker, reds anm) för att ta hand om deras prognosmodell.

– Då blev jag prognosmakare på riktigt!

1992 fick Hans en dotter och ett år senare blev det skilsmässa.  

I samma veva startade Erik Penser en fondkommissionärsfirma. Ett lite tjockare lönekuvert tilltalade den nyskilde.

– Där fick jag framför allt lära mig mycket om hur penningmarknaden fungerar.

I mitten av 1990-talet hade penningmarknaden passerat sina bästa dagar och Penser drog gradvis ner på verksamheten.

– Jag förstod då att om jag som ekonom skulle jobba med de finansiella marknaderna så skulle jag jobba på aktiemarknaden.

Efter drygt tre år hos Penser tackade han ja till ett makrojobb på Handelsbankens aktieanalysavdelning, men där stannade han bara ett år.

Därifrån gick han vidare till en roll som ekonom och aktieanalytiker på Länsförsäkringar “som jag inte riktigt visste vad det var”.

– Det var lite utanför radarn för mig som bara hade rört mig kring Kungsträdgården, säger han.

Efter fyra år med allokeringsstrategier blev han befordrad till finansdirektör på Länsförsäkringar.  

2007 blev han erbjuden jobbet som kapitalförvaltningschef för Skandia Liv.

– Det var en stor utmaning för mig. Det var nästan fyra gånger så mycket pengar i den livportföljen som i Länsförsäkringar (då nära 400 miljarder i Skandia Liv reds anm), men samtidigt var det mera fokus på kapitalförvaltning, vilket tilltalade mig.

– Jag fick ta hand om en tvist om ett långt förvaltningsavtal till DNB Nor. Vi lyckades lösa den tvisten och livspararna fick 3 miljarder kronor i kompensation för oskäliga avtalsvillkor. Det var en tidig nyckel i hur Skandia Liv kunde bli oberoende.

– När jag varit i Skandia i elva år hade jag kommit till en liknande situation som i Länsförsäkringar. Den övergripande administrationen i en ledningsgrupp tog ganska mycket tid.

Då hörde Alecta av sig.

– Än en gång var det en dubbelt så stor portfölj att ta hand om – men Alecta har färre anställda, så här kommer jag mycket närmare förvaltningen.

Det privata näringslivet attraherar eftersom han gillar att utveckla verksamheter.

– När jag kom till Penser var det extremt affärsinriktat. Det första vi fick göra hösten 1992 var att spika ihop handlarbordet. Vi hade inga kunder utan vi fick knacka dörr och börja sälja in oss. Det var otroligt stimulerande.

– Varför lämnade jag Skandia efter elva år? Jag var ganska färdig och hade byggt upp det som jag ville. När man är nöjd efter elva år då blir man snarast den som sitter och bromsar när nya och goda idéer kommer.

Du tycker själv att du var lite av en bromskloss på slutet på Skandia?

– Ja, det blev så till slut. Jag hade en chef en gång på Länsförsäkringar som sade att en vd inte ska sitter mer än sex år på ett ställe för då har man gått igenom hela sin repertoar. Det roliga var att han satt själv i tio år, säger Hans och skrattar.

Men du är inte en bromskloss på Alecta?

– O nej. Det finns saker och ting som kan förändras och förbättras, men det viktigaste när man kommer utifrån är att man inte förstör någonting av kärnvärdet. Vi ska gradvis utveckla investeringsprocessen, men behålla det som är riktigt bra.

Fastighetssidan är det som Hans Sterte framför allt har prioriterat under sin tid på Alecta. Anledningen är att öka andelen reala tillgångar, som fastigheter och infrastruktur – och det är för att minska risken om eller när inflationen stiger.

– När inflationen varit låg så pass länge så finns det i vart fall en risk att inflationen blir högre de närmaste tio, tjugo åren. I det fallet har vi alldeles för lite reala tillgångar för att skydda oss från en högre inflation med nuvarande allokeringsmix.

Att utveckla affären är inte den enda drivkraften för Hans Sterte.
– Jag vill göra rätt för mig. Jag brukar säga att jag har Luther sittande på axeln. Det är inte för att jag är religiös, för det är jag inte, däremot kommer jag från en missionsförbundssläkt, både på mammas och pappas sida, och det tror jag har präglat mig ganska mycket. Jag känner mig väldigt luthersk, man ska göra rätt för sig. You get a pie in the sky when you die.

– Jag har varit ansvarig för stora livportföljer i nästan 20 år. En grundförutsättning för det jobbet jag har, är att man på allvar kan skilja på rätt och fel.

Kan du utveckla det?

– Du ska inte bara följa reglerna, det är ett minimikrav. Du ska bara göra affärer som känns moraliskt rätt för dig. Det är därför hållbarhetsfrågor är så viktiga för mig. Det är inte bara att skapa god avkastning, det är hur det skapas.

Vad har du för karriärtips?

– Var noga med att välja dina chefer. Du ska välja chefer du blir stimulerad av. Livet är för kort för att jobba kvar för chefer som man inte passar ihop med – utan se till att söka upp rätt miljö och rätt chef så att du får intressanta arbetsuppgifter och var inte rädd för att röra på dig!