Washington Mutual-ägare rasande över "konfiskation"

Det framgår av ett antal hemsidor som tar upp saken:

wamustory.com

wamuqd.com

wamuequity.org

Här är händelseförloppet som det beskrivs där:

1) Det var för ett år sedan som Washington Mutual (”WaMu”) hade fått en del kunder som inte kunde betala på sina lån, så därför behövde banken kapitaltillskott från sina ägare.

2) Då la amerikanska banken JP Morgan i stället ett bud på 108 miljarder kronor för hela WaMu.

JP Morgans avsikt var att genom köpet få större närvaro i västra USA där WaMu fanns.

3) Men WaMu tyckte budet var för lågt, och valde i stället att ta in 56 miljarder kronor från riskkapitalbolag som TPG som delägare.

4) Framåt sommaren började finanskrisen blåsa hårdare, och de amerikanska myndigheterna beslutade om att aktierna i ett 20-tal amerikanska banker inte fick ”blankas” – det vill säga av folk som inte ägde dessa aktier, för att tjäna pengar på kursnedgång.

En sådan blankning kan ibland anses utlösa ytterligare kursnedgångar.

WaMu krävde att också få blankningsförbud för sin aktie, men myndigheterna vägrade detta – trots att amerikanska bankföreningen framförde att fler amerikanska bankaktier måste stoppas från blankning.

5) Dåvarande amerikanska finansministern Henry Paulson grinade nu gentemot WaMu:s ledning och sa att ledningen borde ha sålt WaMu till JP Morgan, och att det nu skulle bli mycket värre.

Frågan är om det skulle tolkas som ett hot mot WaMu-ledningen.

6) Under hösten förvärrades finanskrisen ytterligare. Flera amerikanska banker kollapsade och ett antal fick räddas av amerikanska staten.

Jättebanken Bank of America fick hela 2.400 miljarder kronor i statligt stöd, vilket en del tyckte var orättvist.

7) Efter Lehman Brothers-kraschen hamnade medias fokus på att WaMu hamnat i kris och riskerade kollapsa.

Det talades om att myndigheter krävt av WaMu att WaMu borde se till att bli uppköpt för att rädda sitt skinn.

8) Tv-kanalen CNBC visade bilder på långa köer med kunder som sades vilja ta ut sina besparingar från WaMu, men de bilderna visade sig senare inte alls komma från WaMu.

Även om CNBC bara en stund senare sa att bilderna var felaktiga, var skadan redan skedd. De följande tio dagarna tog kunder ut 133 miljarder kronor från sina bankkonton i WaMu.

Uttagen visade sig främst vara kunder med insatta medel över gränsen på cirka 800.000 kronor för det amerikanska insättningsskyddet.

9) Om det varit känt skulle uttagen aldrig kunnat bli särskilt stora, men händelseförloppet ledde ändå till att myndigheterna satte stor press på WaMu som inom några timmar beslagtagits och sålts vidare.

10) I efterhand framkom att myndigheterna och JP Morgan fört samtal om övertagandet och den påföljande vidareförsäljningen sedan tre veckor tidigare.

Som orsak till övertagandet hänvisade myndigheterna till att WaMu fått likviditetsproblem och bedrev verksamheten i osäkert tillstånd.

11) Myndigheterna hänvisade aldrig till att WaMu hade 35 miljarder kronor i kassan, och hade möjlighet att låna nästan 400 miljarder kronor från amerikanska centralbankens bank i San Francisco.

Tydligen var alltså likviditetssituationen inte alls något problem, och aktieägare i WaMu frågar sig än idag varför banken var övertagen.

12) Myndigheterna hade krävt att WaMu skulle hitta en köpare till banken, men innan det amerikanska bankräddningspaketet på 5.600 miljarder kronor lagts fram, ville många vänta.

Myndigheterna verkade ändå ha bestämt sig för att WaMu skulle bli uppköpt, och började försöka samla in bud.

De verkade således bortse ifrån WaMus kapitaltillgång.

Hade det gått att vänta bara några dagar, hade allt sett annorlunda ut eftersom bankräddningspaktet då presenterats.

13) Men det slutade med att WaMu såldes till JP Morgan för 15 miljarder kronor.

WaMu:s övertagande kan beskrivas som en parodi.

Tydligen valdes banken ut på grund av myndigheternas oro för att banken skulle kollapsa, men någon kollaps inträffade aldrig.

Myndigheterna verkar alltså inte ha varit insatta i de kapitaltillgångar som WaMu hade.

Men övertagandet ledde till att aktierna hos WaMu:s aktieägare och obligationerna hos innehavarna av bankens obligationer, i stort sett blivit värdelösa.

Någon ersättning till dem har inte getts, och så väntas det inte heller bli.

14) Moderbolaget till WaMu heter WMI och har nu inlett en kamp för att återfå banken och anser sig vara rättmätig ägare till den.

Brev har skickats till myndigheter men inga svar erhållits.

En utredning har tillsatts, men inga resultat av den är kända.

Och i media har WaMu:s öde ignorerats.

De flesta anser nu att WaMu-ärendet felhanterats av myndigheterna, och aktieägarna har fått betala dyrt för det.

15) En process för att komma till rätta med det, försvåras nu av att det inte går att få reda på exakt vilka tillgångar från WaMu somJP Morgan har köpt.

Så länge dessa tillgångar är okända, går det inte att gå vidare med processen eftersom WaMus värde då inte kan fastställas.

Det är svårt att få tag på dokument som visar vilka tillgångar som ingick i WaMu vid JP Morgans köp.

16) Nu är WaMu:s ägare fortfarande i chocktillstånd.

Ok om det här hade hänt i Ryssland eller Kina, men att detta skulle kunna hända i USA visar hur illa rättssystemet funkar även där.

Är rättvisan bara till för dem som har råd att betala för den? Eller för dem som har de rätta kontakterna?

Tydligen har den här rättvisan gynnat JP Morgan i hög omfattning.

WaMu:s aktieägare är nu rasande och fortsätter nu sin kamp för att kongressen, domstolar, presidenten och media att lyssna.

Att något sådant här skulle kunna hända i USA är enligt denna beskrivning skandalöst.

Realtid.se har tidigare skrivit om bedömare som William Engdahl som anser att banker som JP Morgan inte har rent mjöl i påsen.

Engdahl hänvisar till att amerikanska storbanker som JP Morgan historiskt verkat för att skapa panik i USA och därigenom öka sin makt, exempelvis genom att stärka kontrollen över storföretag i samband med kriser.

Realtid.se söker JP Morgan för en kommentar.