Sverige utspelat och utslaget ur EM

0-2 (0-1) mot Ryssland.

Det kunde varit sju resor värre när landslaget kraschade i Innsbruck.

Det var kvicka, löpstarka, hungriga ryssar med kamikazeinstinkt som med sin höghastighetsfotboll körde rakt över trögfotade, ängsliga, närmast paralyserade svenskar.

Det var aldrig något snack.

I våg efter våg sköljde de fram, den modige Pavljutjenko, den smarte Arsjavin, den kloke Zyrjanov.

Och några till.

Eller snarare större delen av laget.

Ryssarna exponerade brutalt de svenska bristerna, som vanligt in i minsta detalj kartlagda av den listige mästercoachen Guus Hiddink. Ge holländaren några hyggliga spelare och han trollar fram storlag.

EM fick se ett på Tivoli Neu.

– Vi är förstås väldigt besvikna. Det var svårt för oss att komma fram i attacker. Vi hade väl bara en målchans och det var nicken i ribban, sade Henrik Larsson, som sade till TV4 att han fortsätter i landslaget.

– Ja, så länge förbundskapterna tycker att jag har något att bidra med.

Det small i ett. Över, utanför, på Isakssons händer och ben, blockerande försvarsfötter men till slut låg bollen där, som en självklarhet efter röd rysk eldstorm som i den 24:e minuten bränt ned de sista svenska försvarslinjerna.

Hela den svenska backlinjen, från vänster till höger, var steget efter i det rasande snabba och vackra anfallet. Först Mikael Nilsson, sedan Petter Hansson, inte ens Olof Mellberg hann med och Fredrik Stoor…han hamnade fem meter ifrån den blonde anfallsspetsen Roman Pavljutjenko som smekte in 1-0.

Det var ryskt klapp-klapp-spel av CCCP-modell.

Efter 35 minuter hade ryssarna 13-3 i skott, varav ett i stolpen av denne Pavljutjenko.

Sverige?

En chans värd namnet – Henrik Larsson nickade Mikael Nilssons inlägg i ribban.

Först framåt halvtid kunde svenskarna andas och Ljungberg fick ett jätteläge, men i den högerfoten har det aldrig varit någon dynamit och Akinfejev räddade.

Kort därpå fick Akinfejev sträcka ut sig på nytt när Mikael Nilsson kom loss efter en rajd längs vänsterkanten.

Men den ryska överlägsenheten till trots, en förlupen svensk kula och den skulle inte vara något värd.

Hiddink behövde inte oroa sig.

Pang, direkt i andra

Fem minuter in i andra var det över – efter ännu en rysk uppvisning i anfallsfotboll. Blixtsnabb kontring, Zjirkov in till Arsjavin och Isaksson chanslös.

Ridå, fallucka, hem.

– I kväll ska vi tillbaka till Lugano, det är allt jag vet. Sen blir det väl hemresa relativt snabbt, sade förbundskapten Lars Lagerbäck till TV4 efter förlusten.

– Vi hade pratat hela tiden om att spela vårt spel och våga, men det blev någon slags passivitet. I första halvlek var vi för långt nere i våra positioner över huvudtaget. I andra lyfte vi upp positionerna och försökte satsa så offensivt vi kunde. Vi gör ett försök. Men det var deras (Rysslands) match i dag.

Lagerbäck tog in Kim Källström för Daniel Andersson, ersatte kreativitet med grovjobb och äntligen började det hända grejer.

En turkvändning på gång?

Nja, spelet lyftes upp från källarnivån, men det var Arsjavin som var närmare ett ryskt 3-0 än någon svensk en hoppingivande reducering. I sista stund hann Fredrik Stoor ifatt.

Och i slutet var det en gåta att Ryssland inte tryckte in fler bollar på alla chanser.

Spelarna som skulle ha lyft Sverige försökte, men Zlatan Ibrahimovic var en bra bit från där han kan vara, Henrik Larsson är snart 37 år och inte den killer i straffområdet han en gång var.

Och Johan Elmander är anfallare och inget substitut som högermittfältare.

Det var inte bara kvällen då landslaget åkte ur EM, det var också kvällen då den svenska spelmodellen ännu en gång avslöjade sin otillräcklighet när det verkligen gäller.

Precis som i München en midsommardag 2006.