Svenskar inblandade i Luxemburg-bråk

Om Island väljer att återbetala skulden till Luxemburg, skulle det på ett bräde förbättra situationen radikalt för övriga fordringsägare i Landsbankis dotterbank i Luxemburg – däribland svenskarna som investerat i Landsbanki-obligationer för miljonbelopp hos dotterbanken.

Det är en källa som berättar om situationen utifrån kontakter i den särskilda kreditkommitté som bildats i samband med Luxemburg-bankens likvidation.

Anmäl dig till Realtid.ses nyhetsbrev Finans och Försäkring som skickas ut varje måndag.

I kommittén sitter representanter för dotterbankens fordringsägare, och det är kommittén som för fordringsägarnas talan i diskussionerna med de utsedda likvidatorerna.

– Där är det här den stora frågan kring vad som kommer att hända. Det är något som underhandlas, men sådant här tar ju tid.

– Jag tror inte att allt är förlorat ännu för fordringsägarna i dotterbanken. Om allt varit förlorat, tycker man att de under likvidationens gång redan borde ha kunnat räkna ut värdet på tillgångar och skulder.

– De har ju hållit på nu i nästan ett år snart, och så lång tid kan det ju inte ta.

Lånet från staten Luxemburg var enligt källan på 2 miljarder euro och egentligen till Landsbankis moderbank på Island. Det var för några år sedan.

– Det var ett stort belopp. Men det bokades av någon konstig orsak på dotterbanken i Luxemburg som låntagare.

– Hade det bokats på moderbanken på Island, så hade inte dotterbanken i Luxemburg hamnat i nuvarande situation.

– Därför var det dotterbanken som blev skyldig Luxemburgs centralbank 2 miljarder euro, vilket är lite löjligt förstås.

– Så det pågår en politisk diskussion mellan staterna i Luxemburg och Island och den nya rekonstruerade Landsbanki på Island. Det är allt jag vet.

En uppgift är att Luxemburg nu hotar Island med att Luxemburg kommer att motarbeta Islands ansökan om medlemskap i EU, om inte isländska staten går in och återbetalar de 2 miljarder eurona.

– Det är bara spekulation, men det skulle kunna hända så, säger källan.

– Det är lite dåligt för Luxemburgs rykte som bankcentrum, det här att bankkunder förlorar sina pengar.

– Det är en ganska stor smäll det här i alla fall.

Nu pågår likvidationen av dotterbanken, men det kan enligt källan komma politiska beslut som åstadkommer att fordringsägarna återfår sina pengar eller en del av dem i alla fall.

– I detta läge handlar det här bara om politik.

– Formellt är dotterbanken i likvidation, och om den processen fullföljs till sitt bittra slut, så lär ingen fordringsägare få ut någonting. Det blir väl inte så mycket att dela på.

Nästa hållpunkt är att kreditkommittén ska träffa likvidatorerna på ett möte i mitten av oktober, om inget ”extraordinärt” inträffar dessförinnan.

Enligt källan har det varit en bristfällig hantering av hela processen kring dotterbankens fallisemang.

– Det gick fel från första början. Dotterbanken försattes snabbt i likvidation.

Så blev inte fallet för de andra isländska bankerna Glitnir och Kaupthing.

– De försattes aldrig i likvidation någonstans, och de har då en annan situation.

– Kaupthing köptes väl upp av en bank eller venture capital-fond i England, så där har alla fordringsägare antagligen fått sina pengar tillbaka. Man skulle tycka det i alla fall.

Men hanteringen av Landsbankis dotterbank i Luxemburg var enligt källan väldigt stressad inledningsvis.

Det kan enligt honom skyllas på dotterbankens första ”likvidator”, Franz Prost från revisionsbyrån Deloitte, som först fick ansvar för att sköta likvidationen.

– Han avgick senare självmant för att han själv kände sig för pressad eller så. Han skötte sitt uppdrag dåligt.

– Han kunde ha väntat lite med att försätta dotterbanken i likvidation i alla fall.

– Glitnir och Kaupthing hade en likartad situation, men Prost hade en väldig brådska att få Landsbankis dotterbank i likvidation.

När likvidationen sedan väl var ett faktum, tvingades hela hanteringen in i nuvarande tröga process med att värdera tillgångar och skulder.

Realtid.se har tidigare skrivit om svenska privatpersonen Lennart Berndtsson som var kund i Landsbankis dotterbank i Luxemburg, och blev sommaren år 2008 rekommenderad av bankens rådgivare att köpa obligationer i banken för en halv miljon kronor – vilket han gjorde.

Berndtsson hade även bankkonto där med kontanter, men kundernas konton frystes i början på oktober, och i december trädde dotterbanken formellt i likvidation.

Berndtsson har beklagat sig över att det inte gått att få någon information om vad som kommer att hända, och om han kommer att få tillbaks några pengar.

I Realtid.se:s tidigare artikel om Berndtsson inbjöds andra drabbade att höra av sig till Realtid.se. Men ingen har hörts av.

– De kanske inte vill och kanske inte har betalat skatt, säger källan.

En tidigare vice vd för dotterbanken var ansvarig för förmögna skandinaviska privatkunder på den så kallade ”private banking”-sidan.

– Jag vet att de hade svenska kunder, säger källan.

Det var dock mest danskar och tyskar bland kunderna.

– Alla anställda rådgivare på dotterbankens private banking-avdelning – eller nästan alla, var danskar, säger källan.

– Det fanns några anställda svenska rådgivare och någon finländare också.

– Så det är utan tvekan fler svenskar än Lennart som var kunder där och investerade i bankens obligationer.

Källan var själv fristående rådgivare och ”agent” åt dotterbanken i Luxemburg, och hjälpte dem att få in kunder.

Rekommenderade du några kunder att köpa obligationer från Landsbanki?

– Det var nog i så fall bankens egna rådgivare som senare föreslog vissa investeringar för de kunderna.

– Jag tipsade mina kunder om en del investeringar som jag själv tyckte var mycket intressanta.

– Det kunde vara köp av aktier inom energibranschen eller gruvsektorn i bolag från Australien eller Kanada, som spekulativ placering för säg 10.000 euro. Det var mycket små belopp, och helt upp till kunden om de ville göra en sådan investering.

– Men när det gällde större belopp och eventuellt obligationer i Landsbanki, så var det i så fall via bankens egna rådgivare.

De kunder som källan fick att komma till Landsbanki, hade med sig några miljoner euro i kapital.

– Jag hade aldrig själv kontakt med några svenska kunder, utan bara finländare, ryssar och kanadensare.

Enligt källan är det strikt förbjudet för representanterna i kreditkommittén att uttala sig för utomstående.

– Men sådant här läcker alltid ut. Då 6-7 personer är insatta, är det helt klart så att inget förblir en hemlighet. Det är bara onödigt att försöka tro det.

Enligt källan går det inte heller att få någon kommentar från den tidigare vice vd:n på dotterbanken.

– Han är redan anställd på en annan bank, så jag är ganska säker på att han inte vill prata.

Realtid.se söker folk från Luxemburgs centralbank och Landsbanki på Island.

En talesperson för dotterbanken i Luxemburg svarar i telefon.

– Jag är inte medveten om den information du berättar om, och jag kan inte ge några kommentarer, säger hon men hänvisar till likvidatorn som Realtid.se också har försökt att nå.

Frågan är om personalen på Landsbankis dotterbank i Luxemburg, kände till i förväg att banken var på väg att krascha – men ändå rekommenderade kunderna att köpa Landsbanki-obligationer.

– Det vet jag inte. Bankens kollaps kom ju plötsligt. Jag kan faktiskt inte uttala mig om det.

– Jag vet att när det hände att allt frystes, så kom det åtminstone för vice vd:n som en total överraskning.

– I juni då Lennart Berndtsson köpte sin obligation, så var det nog ingen som hade en uppfattning om att något sådant här skulle kunna hända. Det kan jag inte tänka mig.

– Men sammantaget är min bedömning att sista ordet inte är sagt ännu, säger källan och indikerar enligt ovan att politiska beslut kan leda till att fordringsägare som Berndtsson återfår allt eller åtminstone en del av sitt kapital.

Även om Berndtsson köpt sin obligation av dotterbanken i Luxemburg, så är den enligt källan formellt utgiven av Landsbanki på Island.

– Fordringsägarna har olika sorters fordringar på dotterbanken i Luxemburg. Fordringarna har olika rangordning, och vissa har högre prioritet att få betalt före andra, om pengarna som eventuellt utbetalas i slutändan inte räcker till.

– Den ena kategorin av fordringsägare får betalt före den andra, och obligationsinnehavare har rätt att få betalt före aktieägarna som får sina pengar i sista hand.

Det är enligt källan bara frågan om hur mycket pengar som finns, och om staten är redo att gå in och betala det kapital som eventuellt fattas.