Spelindustrin måste förnya sig

Spelindustrin är i dag över 30 år. Det finns inga tecken som visar på att den håller på att avta. Tvärtom! Branschen växer och kommer att göra detta i en översiktlig framtid.

Vad är mer passande såhär i årets slut än att sammanfatta året och se framåt? Eller tja, då jag inte är mycket för att se tillbaka, utan mycket hellre fokuserar på framtiden så kommer jag här att dela med mig av några observationer om spelindustrins framtid.

Det finns tre olika utvecklingar som med största sannolikhet kommer att påverka spelindustrins fortsatta utveckling: sammanväxandet av olika medier, professionaliseringen av spelbranschen och den spelande generationens tillväxt.

Var, och hur, vi spelar datorspel utmanas dagligen; utvecklingen har alltid rört sig mot hybrider av olika medium – nya plattformar för spel, nya spel. I takt med att den tekniska nivån ökat har vi sett nya möjligheter. Äldre medier försvinner inte, utan växer samman och skapar möjligheter som inte fanns förut. Detta gäller inte minst med mobil/kamera/GPS/mp3.

Den mobila teknologin möjliggör spelandet att ta nya former. Ett spelande som tar plats mellan det digitala och den verkliga världen, pervasive gaming. De spel som i dag finns tillgängliga på mobilen, eller den bärbara enheten tar för det mesta plats enbart i den digitala världen. Men det experimenteras med spel som använder sig av GPS, där positioner i den fysiska världen är lika viktiga som i den digitala världen.

Det mest intressanta som hänt på konsolmarknaden är Nintendos Wii. Det är inte för den höga tekniska nivån som denna verkligen tillför något till industrin, utan som innovation i interaktion mellan människa och teknologi.

Vill man se ny teknologi ska man istället vända sig till Xbox 360 och PS3, två produkter som erbjuder en trist utveckling utan någon innovation som påverkar spelandet nämnvärt. Visst, snyggare grafik och snabbare processor, men i stort sett bara förbättringar. Men inget nytt. Förhoppningsvis har Nintendo tagit, och överkommit, de risker som finns i alla innovationer.

Spelindustrin är i dag inte längre en ung bransch, den har trots allt över 30 år på nacken.

Denna bransch har, precis som alla andra, utvecklats till en professionell bransch. Detta innebär att det finns etablerade strukturer och relationer till övriga näringslivet. Det finns krav på dessa företag vad gäller ekonomisk redovisning. Men framför allt är spelutveckling i dag kostsamma projekt, vilket kräver seriösa åtaganden. Då menar jag inte bara speldesign, utan även affärsmässigt. En bra spelidé säljer sig inte själv.

Spelbranschen växer även så det knakar. Vd:n för en svensk utvecklare berättade nyligen för mig att antalet anställda förväntas växa till över 300 personer under nästa år. Detta är ett företag som 2004 bara hade runt 30 anställda. Visst är det imponerande!

Problemet med tillväxthastigheten är att det inte finns tillräckligt många personer med både kompetens och erfarenhet. Det innebär att man oundvikligen måste rekrytera från andra branscher. Antingen personer som är tekniskt duktiga från andra branscher, men aldrig utvecklat datorspel, eller nyutexaminerade personer utan erfarenhet från någon bransch.

Var och en av dessa kategorier kommer att förändra branschen i någon mån. Det är inte längre möjligt att återskapa branschkulturen genom homosocial reproduktion, enbart anställa personer som tycker och tänker liknande. Erfarenheter från andra branscher tar med sig vad de vet därifrån och de utan erfarenhet förutsätter inte en redan existerande kultur. Resultatet blir antagligen en utjämning i relation till andra branscher i löner, arbetstid och anställningsförhållanden.

Till sist så har vi den spelande generationen vilket aldrig varit större än nu. Datorspel är idag en del av ett medieutbud som ingår i en allmän kultur. De 70-talister som tillhörde den första generationen spelare har idag vuxit upp. De spelar fortfarande. Skillnaden är att nu har de pengar att lägga på teknik och spel. I de generationer som följt har datorspelandet etablerat sig mer och mer som en naturlig del. Finns det idag någon som växer upp utan att komma i kontakt med datorspel? Jag tvivlar på det.

När datorspelandet idag tas för givet kommer det även att integreras lättare i olika tekniska saker. Det finns en mottaglighet och nyfikenhet att spela, att leka med teknologi och med varandra genom teknologi.

Dessa olika faktorer kommer sammantaget att driva utvecklingen av spel till nya nivåer. Teknologin finns, viljan att utveckla spel finns och en kundbas finns.

Det finns några orosmoln på himlen. Det mörkaste av dessa är likriktningen och oförmågan till innovationer. De spel som finns på marknaden idag överraskar sällan. Det är för det mesta mer av vad som redan finns. En ny shooter, eller ett nytt fotbollsspel.

Jag tror att oförmågan till innovationer beror på en homogen kultur och behovet att undvika risker. Spelindustrin har traditionellt dominerats av en speciell kultur. Denna har i sig främjat en typ av spel då många utvecklare gör spel som de själva vill spela. Tyvärr så har de inte alltid representerat de som skulle vilja spela datorspel. Vad som troligtvis löser denna problematik är uppblandningen från andra branscher som jag beskrev ovan. Behovet av ny personal under växtverken skapar mer heterogena utvecklare.

Det andra problemet ligger hos
producenten. Då utvecklingen idag kostar en ansenlig summa pengar om man vill skapa ett framgångsrikt spel så innehåller alla projekt mer eller mindre risk, för misslyckande. Så hur undviker producenten detta? Jo, de satsar på koncept som redan visat sig vara framgångsrika! Krigsspel fungerar, varför inte göra Call of Duty 4, sedan gör vi 5, 6, 7 och 8 också! Nyskapandet lyser med sin frånvaro.

Jag tvekar inte på att de finns otroligt många bra spelidéer, men dessa får väldigt sällan möjligheten att utvecklas. Risken för en flopp är större. Men å andra sidan är chansen för en succé även stor, se bara på sims-serien.

Jag tror alltså att spelindustrin kommer att expandera, stort. Vad vi måste vara vaksamma på i denna utveckling är varthän utvecklingen bär hän. Mer av samma fungerar inte. Det måste finnas möjligheter till innovationer och misslyckanden. Men framför allt är denna utveckling inget som hör hemma på nöjessidorna i medier. Det hör hemma under i kulturdelen då den idag är en del av kulturen och påverkar kulturen i allra största grad.

Med denna profetia avslutar jag även min tid som krönikör på Realtid.se. Ha en trevlig jul och ett gott nytt år så ses i cyberrymden 2008!