Serier – det nya svarta

Läs mer efter veckans fredagstävlingar.

Fredagstävlingar

Tävlingarna är nu avgjorda och vinnarna underrättas via mejl. De rätta svaren är alternativ 1 (Anvil) respektive 1 (The Replacements).

Rob Reiners film This is Spinal Tap är en tvättäkta klassiker. Hårdrocksparodin som är sannare än verkligheten.

Många är de rockband som känner igen sig i filmen från 1984. Lika många anser att episoderna i filmen är inspirerade av just deras turnéupplevelser som det finns band som anser att filmen är en självuppfyllande profetia där de själva senare kommit att genomleva saker som gestaltas i filmen.

Roligt är det hur som helst i sällskap med det brittiska heavy metal-rockbandet.
Från Stonehengemonumentet som hissas ner som scendekor till de folieinslagna gurkorna – de förstärker intrycket av ”manligheten” – som piper i tullen när Spinal Tap passerar kontrollen.

Spinal Tap återförenas i år för en ny världsturné som äger rum den tisdagen den 30 juni på Wembley Arena. Jo, ni läste rätt.

– Ska vi göra en världsturné på bara en kväll, så är den i alla fall i denna värld, säger Nigel Tufnel.

– Spelningen är tillägnad alla våra trummisar som har gått vidare, antingen till sin egen botgöring eller för att bli mellanchefer på Sainsburys, berättar David St. Hubbins.

På onsdag släpps ”rockumentären” i en nyutgåva på dvd. Realtid.se har fem ex tävla om. Svara rätt på frågan och mejla svaret till timo.kangas@realtid.se senast onsdagen den 29 april klockan 13.
Glöm inte din adress, och ange ”But it goes to eleven” i ämnesraden.

Nyligen kom en äkta, mycket omtalad dokumentär om ett hårdrocksband från 1980-talet. Filmen har liknats vid This is Spinal Tap, men vad heter bandet?

1. Anvil.

X. Angel.

2. Anthrax.

Vår andra tävling denna fredag gäller det heta Minneapolisbandet The Hold Steady, som hyllats brett av alla från Bruce Springsteen till engelska musikmagasinet Uncut. Nya albumet A positive rage släpps på legendariska engelska skivbolaget Rough Trade och vi har fem ex att tävla om.

The Hold Steadys tredje album Boys and girls in America gick direkt in på Billboardlistan och bandet fick skivkontrakt i England. En väldig massa turnerande runt världen följde. Det var då den nya skivan spelades in, live i Chicago. Utgåvan innehåller också en 60 minuter lång dvd-dokumentär.

Detta är ett band utan stora åthävor men som älskas av många. Du kan kolla om du också har en ny kärlek i The Hold Steady. Svara rätt på frågan och mejla svaret till timo.kangas@realtid.se senast onsdagen den 29 april klockan 13.
Glöm inte din adress, och ange ”It´s going to a bumpy ride” i ämnesraden.

Alla i The Hold Steady har ett favoritband gemensamt. Vilket?

1. The Replacements.

X. The Futureheads.

2. Kent.

Fredags-Kangas

Den tecknade serien har utropats till den nya rock´n´rollen tidigare. På 1980-talet till exempel. Då kom godbitar som Alan Moores banbrytande Watchmen. En serieroman som vände på allt och som just nu är bioaktuell med bland annat svenska Malin Åkerman i en av rollerna.

Fler filmatiseringar av serier är att vänta, om allt från självlysande superhjältar till mer självbiografiskt berättande serier. Det har ju funkat tidigare med Spider-man, Ghost world, American splendor, Sin City och Persepolis, till exempel.

Just nu pågår också en utställning med Jan Håfströms konst på Liljevalchs konsthall på Djurgården. Han använder sig av motiv som Fantomen och Diana Palmer. Utställningen har döpts till Mörkrets hjärta och det för naturligtvis tankarna till författaren Joseph Conrad, vars bok med samma namn utgjorde basen för Coppolas film Apocalyse now. En film som i sin berättar teknik påminner mycket om de tecknade serier som finns i dag.

Tecknade serier är ju både fin- och fulkutur. En passande dikotomi av en prunkande konstform. Just den fulkulturella stämpeln förläner serierna en del av deras air av förbjuden njutning.

Du ska inte läsa serier, du blir en nörd, du kommer att se ut som en Sagan om ringen-tomte, du kommer aldrig att tilltala någon av det motsatta könet (eller vilket du nu föredrar). Gamla fördomar som nu vädrats ut. Sån där blir blir man ju inte ens av dataspel.

Hemma i Sverige har vi också en fin samling serieskapare, från veteraner som Joakim Pirinen till Sara Granér. Den senare aktuell med skönt sjuka – eller friska? – Det är bara lite Aids (Ordfront förlag) och nya tecknade smittohärdar varje vecka i DN.

Men det som verkligen är på tapeten i detta nu är Small Press Expo. Vi snackar en årlig festival för tecknade serier – i Stockholm.

För att skifta balansen, bort från gamma- och kryptonitbestrålade män i trikåer, riktas spotlighten – nej, inte bat-signalen – i år på mer vardagsnära serieberättare. Det självupplevda och det vardagliga hamnar i centrum. Historier och situationer vi lätt kan känna igen oss i.

Amerikanen Jeffrey Brown, vars debutalbum Fumlig (Galago) nu kommer på svenska, blir en huvudattraktionerna på expot. Fumlig hyllades kraftigt av kritikerna och utgör statskottet för en trilogi böcker om exflickvänner. Browns förläggare Chris Staros från förlaget Top Shelf kommer också att finnas på plats.

Från USA kommer även Mike Diana. Eftersom han tryckt ur censurknappen för länge sedan har Diana blivit den förste amerikanske serietecknare som blivit dömd för obscenitet i serieform.

Det är inget dåligt program som stundar i Kulturhuset till och med den 26 april. Ta bara amerikanen Alvin Buenaventura. Med sitt förlag Buenaventura Press verkar han gör precis vad som faller honom in. Serieantologin Kramer’s Ergot har vuxit från en minst sagt försynt start till dagens hemult stora projekt. Nummer sju mäter 16 gånger 21 tum och betingar 125 dollar plus porto.

Serieskaparna tillåts att breda ut sig, ta plats, göra saker de aldrig får möjlighet till annars. Alla från Simpsons-skaparen Matt Groening till den grafiskt så avancerade Chris Ware tar chansen att göra något extra avancerat.

Men priset! Tusen spänn plus porto lär skrämma iväg många nyfikna i dessa finanskrisens tider. Eller så är det just den här typen av extravaganser som kan locka folk.

Svenska serieantologin Galago gör tvärtom. De går från att de senaste åren ha kommit ut i tjock bokform med högre prislapp till att återgå till ett mer normalt tidskriftsformat igen. Större papper i och för sig, och som mittuppslag Lukas maka Coco Moodyssons klippdocka föreställande Cure-frissan Robert Smith med fruga.

Alltid lika omtumlande att ta del av Galago, som ju också gått i bräschen för att lyfta fram det personliga, självbiografiska tänket bland svenska serier.

Senaste albumet från Galago heter Ur djupen ropar jag till dig och det är ett album du inte gärna har framme när små barn kommer på besök. En grotesk figur blickar mot oss från omslaget och det är inte ljusare mellan pärmarna.

Benjamin Stengårds album handlar om en ung man på Gotland som inte har det så gott. Han går cold turkey från sina ångestdämpande läkemedel och
snajdar till en egen terapeut – i lera – att snacka med.

Låter lite som hur vardagen ter sig för den genomsnittliga självbiografiska svenska serietecknaren…

***************

Du, grabbar, missa inte den här fina instruktionsvideon med Ramones som underlag.

Eller varför inte slänga ihop din egen lilla electrodänga lagom till helgen?