Sarkozys nya strejkregler leder till nya strejker

FRANKRIKE Alla som har varit i Paris när det är strejk på tunnelbanan vet att sådana dagar betyder ont i fötterna.

Sådär i största allmänhet brukar ändå invånarna ha ganska stor förståelse för varför de anställda inom kollektivtrafiken strejkar. Men en majoritet av franska folket tycker samtidigt att det är bra att den nye presidenten Nicolas Sarkozy har utlovat en så kallad ”minimiservice” vid konflikter.

Det vill säga att tåg och tunnelbanor och bussar ska gå någorlunda normalt under rusningstiden även under konfliktdagar.

Det här var ett av hans stora löften under valkampanjen i våras. Sedan har han velat något fram och tillbaka, för inte ens en energisk och viljestark president som Sarkozy kan behandla den konstitutionsstadgade strejkrätten hur som helst.

Nu håller parlamentet på att rösta fram en lag, som man kanske kan betrakta som ett slags halvmesyr. Det blir inget strejkförbud på morgnar och kvällar, men tanken är att det ska bli lättare för arbetsgivarna att göra om sina scheman inför konfliktdagar. Det räcker inte med att facken, som nu, måste gå ut med ett allmänt varsel om arbetstidsnedläggelser. Enskilda anställda blir också tvungna att anmäla sig hos chefen som ”strejkande” två dygn i förväg.

Dessutom ålägger man fack och arbetsgivare på kollektivtrafikbolag att förhandla om lösningar för att förhindra konflikter. Det har man redan gjort bland annat hos RATP, som sköter tunnelbanan och bussar i Paris. Där finns det sedan flera år tillbaka någonting som kallas för ”socialt alarm”.

Men fackförbunden hävdar att hela den här diskussionen bara handlar om ren och skär populism.

– Man försöker tota i invånarna att det är strejkerna, som ställer till med problem inom kollektivtrafiken. Men det är mycket, mycket vanligare att folk har svårt för att komma till jobbet på grund av att företagen inte har tillräckligt med resurser. 90 procent av alla problem, som drabbar resenärerna, beror inte alls på löntagarkonflikter. Det säger Grégory Roux, anställd hos järnvägsbolaget SNCF och representant för fackförbundet CGT. Han säger att 48-dagarsregeln bara gör det lättare för arbetsgivarna att sanktionera löntagare, som bestämmer sig sent för att delta i en strejk.

Fackförbunden hävdar att den nya regeringen egentligen långsamt men säkert vill inskränka deras inflytande, bland annat för att driva igenom en rad impopulära reformer. Detta trots att både presidenten och regeringen har talat mycket om vikten av att förbättra den sociala dialogen i landet. Häromdagen antydde till exempel premiärministern att man funderar på att utvidga miniservicen till att gälla andra sektorer, som till exempel skolorna. Uttalandet möttes av ett ramaskri från lärarfacken.

Som en första motåtgärd arrangerar nu de franska fackförbunden en stor demonstration utanför underhuset, alltså Nationalförsamlingen, i sista juli.

Men efter sommarsemestrarna är det sannolikt att det också blir strejker mot nya strejkregler i Frankrike.