Roky rullar igen, Bruce jobbar på

Bruce Springsteen och Roky Erickson. Tunga namn. Nämner jag dem öppnar jag mig direkt för kritik för gubbrockism.

Bruce Springsteen och hans E Street Band var… bra. Men inte så bra som förväntningarna. Det blev klart vid tunnelbanefärden hem från Globen. Jag var inte ensam om att tycka att det fanns en genomträngande touch av ”en dag på jobbet”.

Ni vet, sånt som Bruce sjunger om.

Det är naturligtvis omöjligt att inte ryckas med när ”Bossen” drar i gång någon av sina klassiker och hela publiken är med på noterna efter en nanosekund. Händerna i luften, alla i samma rörelse, massmöte men utan psykos, glädje, dans i medelåldern och uppåt – och nedåt.

Vi får till och med en Santa Claus is coming to town. Till och med ett gästspel av saxofonisten Clarence ”Big Man” Clemons svenske son på gitarr i en låt.

Men ändå. Trots att det är Sverige och trots att det är lite av en andra hemmaplan för Bruce. Så infinner sig en en känsla av att detta var en av mellanspelningarna.

Absolut inte en tusenlapp i sjön men nog kom höjdpunkten senare i veckan.

Nalen. En Tillfrisknad Roky Erickson. En legend från Texas som var med och sparkade i gång garagerocken och den psykedeliska rocken på 1960-talet.

Då, i gruppen The 13th Floor Elevetors. Ett olycksbådande namn som blev verklighet när Roky Erickson tog hissen högst upp och fastnade långt under källarplan.

Roky åkte fast för marijuanainnehav och hamnade på Rusk State Hospital. I tre år satt han där och schizofrenin tog överhanden.

När Roky kom ut orkade hans psyke inte mer. Syra, heroin, starka mediciner, en mor som beter sig underligt. Boende i en nedgången lägenhet med en massa radio-, tv- och stereoapparater på full patte. Konfunderande rapporter i pressen från de som vågar sig på hembesök.

Men också fantastiska ljusglimtar via några skivor som letar sig ut. Själv köpte jag Roky Ericksons LP The evil one (som den heter i en version, dock ej den namnlösa som jag köpte) från 1980 för 4:95 om jag minns rätt. Monsterrea, ingen ville ha den

Och sån musik det är! När Roky är med är han med. En passionerad röst som kan yla och smeka inom ramen av samma vers. Tung men melodisk rockmusik som låter traditionell och avig på samma gång. Stu Cook, basist i Creedence Clearwater Revival, producerade och här finns en mer mystisk tappning av CCR:s gung.

Demoner, varulvar, aliens och annat passerar revy men det blir aldrig töntigt. Galleriet är symboler för något annat.

Många musiker har lyssnat ingående. Från Magnus Uggla till The Hellacopters. Från R.E.M. till Primal Scream. Alla garagerockband någonsin.

Tack vare Rokys yngsta bror Sumner har han nu kommit på rätt köl, fått rätt medicinering, kommit i gång med musiken på allvar igen.

Ut på turné, massa proffsig merchandising till salu, ny skiva spelas in nästa år med bland annat Billy Gibbons från ZZ Top.

Roky Erickson på Nalen är ingen vanlig dag på jobbet.

Och publiken – från hela Sverige och även från andra länder – ger Roky sin högljudda kärlek, sitt fulla stöd. Roky ler tillbaka och lyfter handen till en hälsning. Han säger inte så mycket mer än ”Thank you” men ögonen säger mer än så.

Om det finns liv på andra planeter vet jag inget om, men det finns hopp om livet på denna.

Fotnot: I kväll spelar Roky Erickson och hans band på Trädgårn i Göteborg. Årets julklapp, men det är slutsålt.