Rekordlåga vetepriser gäckar Cristina

Black Earth Farming (BEF) är baserat i den så kallade svarta jords-regionen i Ryssland, som bedöms vara extra bördig och gynnsam för jordbruk.

Men bolagets aktiekurs har länge gått kräftgång.

Efter en topp på 75-80 kronor våren 2008 ligger aktien nu kring 25 kronor, även om den successivt har segat sig upp från bottennivån under 15 kronor sedan hösten 2008.

Enligt den resultatrapport för första kvartalet som BEF presenterade under tisdagen, går bolaget med förlust.

Realtid.se får tag på BEF:s talesperson Gustav Wetterling.

– Det är en tuff prissituation för spannmål, säger han.

Det gäller spannmål som korn och vete och kommer efter två väldigt goda år (alltså två år med väldigt stora skördar).

– Man läser ibland i tidningarna om analytiker som uttalar sig och säger att vetepriset har hamnat på efterkälken jämfört med prisuppgångarna i andra råvaror, och att det nu är dags för en uppgång i vetepriset.

– Men så länge det inte finns en balans i utbud och efterfrågan på vete, så kommer vetepriset inte stiga.

– Och eftersom det är en ganska ”lång” produktionscykel för vete, så tar det liksom tid att korrigera för det överutbud som råder.

2008 var ett rekordår mätt som skördade volymer, och även 2009 var det väldigt stora skördar särskilt i Ryssland.

Det kan jämföras med 2007 då det var underproduktion vilket då ledde till stora prisuppgångar.

– Orsaken till den prisuppgången var att det producerades mindre än förbrukningen.

– Då ”äter” man in på lagren.

– Ofta är det lagernivåerna som styr marknaden, och under 2007 hade vi en situation med underproduktion då man ”åt in” på lagrena så att lagrena successivt sjönk mer och mer.

Ett viktigt nyckeltal som bevakas är slutlagernivåerna i förhållande till den årliga konsumtionen.

Det ger en indikation om hur mycket buffert som finns egentligen.

– Den kvoten var historiskt låg 2007 vilket lyfte prisnivån.

De marknadskrafter som verkar då priserna går upp, är att det blir mycket mer lönsamt att odla vete.

– Och då många fler odlar det, korrigerar sig situationen.

Från att ha varit en underproduktion har det därmed istället blivit en väldigt stor överproduktion i det här fallet.

– Många faktorer har spelat in i det, säger Wetterling.

2008 var det mycket gynnsamt väder på norra halvklotet.

Därtill har det i regioner som Ukraina och Ryssland funnits en trend att bolag (såsom BEF) tagit över gammal övergiven mark och tar den tillbaka i drift.

Vetepriset har därmed varit fortsatt lågt efter två års överproduktion.

– Och de intäkter vi har fått nu under första kvartalet, är egentligen bara försäljningar vi gjort från lagret av 2009 års skörd.

– Så alla åtgärder och så vidare som vi har vidtagit internt inom BEF den senaste tiden, för att förbättra vår lönsamhet och få ner produktionskostnaden för 2010 års skörd, är inget som märks ännu.

– Först då vi börjar sälja 2010 års skörd och matchar årets kostnader mot årets intäkter, först då kommer det börja synas.

– Hittills har vi bara sett en förlängning av 2009.

Så ni har inte tappat hoppet om framtiden?

– Det man kan börja se hittills är att våra fasta kostnader sänkts tack vare våra åtgärder med 1 miljon dollar per kvartal.

Det innebär en sänkning från en nivå på 6-7 miljoner dollar per kvartal, till 5-6 miljoner dollar.

– Det kan man se mer direkt nu på löpande bas.

– Men i själva produktionen, för vilka priser vi lyckas producera vete, är det väldigt långa cykler.

– Så vi får fokusera på att förbättra oss från år till år.

– Det hoppas vi kommer att börja ”skina igenom” när vi har 2010 års skörd klar.

I dagsläget ligger vetepriset kring 100 dollar per ton, och i Ryssland runt 3.000 rubel per ton.

– Ser man på utvecklingen historiskt om man rotar fram gamla prisdata för produktionen och konsumtionen och tittar på grafer, ser det ut som att det finns en ”brytpunkt” kring 100 dollar per ton, säger Wetterling.

– Historiskt har det varit så att då priset har fallit under 100 dollar, så har det skett en ”massflykt” från vete bland jordbrukare.

– Då har det inte varit så lönsamt för någon att odla vete, även för de bästa jordbrukarna.

– Så vi får se vad som händer nu.

Sedan är priserna lite annorlunda i Ryssland, där vetepriset har en viss rabatt jämfört med exempelvis det vetepris som noteras på råvarubörsen i Chicago.

Och just i Ryssland ligger det inhemska vetepriset nu under 100 dollar.

– Vi får se hur utvecklingen blir 2011, men generellt historiskt har vi sett att när priset faller ner under 100-dollarsvallen så blir det ofta en ”massflykt” från att odla vete till att börja solrosor, raps eller andra grödor.

– Så det vi har nu kan vara en brytpunkt vad avser den överproduktion som varit de senaste två åren.

– Vi får se.

– Och det är klart att vi följer marknadsprisets utveckling löpande, men vi kan inte ta några prisnivåer för givna.

– Vi jobbar generellt med att sänka våra kostnadsnivåer.

Wetterling poängterar att BEF har vuxit väldigt snabbt.

– Vi fanns inte ens före 2005.

– Det var egentligen 2006 som vi satte igång på riktigt.

– Så vi är ett väldigt ungt bolag som vuxit fram på väldigt kort tid.

– Vad gäller produktionsvolym är vi ett av världens största jordbruksbolag.

– Det finns några andra i Ryssland och några riktigt stora i Brasilien.

– Man kan räkna dem på två händers fingrar ungefär.

– Där är ju BEF storleksmässigt nu.

– Och nästa steg självklart efter tillväxtfasen som varit 2006, 2007 och 2008 då det helt klart varit fokus på tillväxten med den enorma tillväxt vi haft, är att nu är det lönsamhet som gäller.

Vad vilken nivå för vetepriset börjar BEF visa vinst?

– Det är lite svårt att säga, uppger Wetterling.

– Vi har break even-kostnader i våra egna budgetar.

– Jag kan inte avslöja hur de ser ut, men det är klart att vi har budgetar på vad vi ska ligga på för produktionskostnad per ton.

Finansiellt har BEF en stark ställning.

Bolaget har 90 miljoner dollar i kassan och ett obligationslån på 42 miljoner euro.

BEF gav ut euro-obligationen i början på 2007, och den ska återbetalas i mars 2011.

Eftersom den är i euro har BEF tjänat på eurons fall.

– Det är klart att obligationen har blivit mycket billigare på det sättet, säger Wetterling.

Nu för BEF lite diskussioner ”med lite olika aktörer” om vad som ska hända med obligationen.

– Det finns många alternativ att välja på.

Från början gav BEF ut 5.500 obligationer på totalt 55 miljoner euro.

Sedan dess har obligationer för 13 miljoner euro återköpts, vilket gör att det återstår kring 42 miljoner euro.

– Det är en väldigt låg skuldsättning i relation till vårt tillgångsvärde, med den mark, de maskiner och byggnader vi äger.

– Sedan är vi fullt medvetna om att jordbrukssektorn har en produktion som varierar med vädret och så.

– Det finns alltid oförutsedda faktorer som kan inverka, som gör att man inte bör ha så hög skuldsättning som jordbruksbolag.

– Det är inte som en fabrik där man kan tillverka X enheter i månaden med samma produktionstakt varje timme, dygn vecka och månad.

– Ett jordbruksbolag är mer cykliskt med skördesäsongen och vädret.

– Så till en viss nivå kan man belåna ett jordbruksbolag.

– Det har aktieägarna intresse av.

– Men det finns kanske skäl att vara mer konservativ än bolag i andra branscher.

Och ni känner tillförsikt trots förlusterna?

– Ja, alltså – vi känner oss bekväma på det sättet att vi fortfarande har cirka 90 miljoner dollar i kassan.

Så ni har en positiv kassa även efter att man dragit ifrån räntebärande skulder?

– Ja.

– Det är absolut något som uppskattas av olika aktörer på marknaden.

– Inte bara hos aktieägare utan även leverantörer.

– Vi märker av fördelar av det när vi upphandlar olika varor, gödsel och kemikalier.

– Det finns en önskan hos utomstående att jobba med oss.

– Folk vet att till skillnad från många andra bolag på den ryska jordbruksmarknaden, så dras inte vi med stora skulder.

– Det gör att det inte uppstår några problem med vår förmåga att betala fakturor och så.

– Och vi gynnas av det ekonomiskt, eftersom det gör att leverantörerna är villiga att gå ner i pris och erbjuda bättre villkor eftersom vi är en säker partner – en finansiellt stark partner.

Om det nu är problem med att vetepriserna är så låga är en fråga om det inte går att enkelt få bättre lönsamhet genom att odla andra grödor.

– Det finns en viss flexibilitet, säger Wetterling.

– Men samtidigt finns det en viss naturlig ”växtföljd” som man bör följa och ändå försöka uppnå god lönsamhet.

Det går inte heller att plötsligt börja odla vete flera år i rad om vetepriset skulle skjuta i höjden.

– Odlar man samma grödor på samma fält mer än ett år i rad, kan det uppstå sjukdomar.

Därför måste man odla grödor enligt en viss ordning.

– Sedan vad gäller oljeväxter kan man växla mellan solrosor och raps till exempel.

– Men med spannmål efter spannmål är det noga.

– Att odla korn efter vete är exempelvis inte bra, och alltså inte heller vete efter vete.

– Det finns en viss flexibilitet, men även biologiska faktorer att tänka på.

– I år har vi exempelvis skurit ner på korn.

Marknaden för korn var väldigt dålig under 2009.

Det var delvis en följd av den internationella finanskrisen som även drabbade den ryska konjunkturen.

Krisen ledde till att den ryska ölkonsumtionen sjönk, plus att ryska staten även la på en skatt på ölbryggerierna.

Det parerade bryggerierna med att sänka malthalten i ölet, och istället lägga till tillsatser eftersom det inte är lika reglerat i Ryssland som i Sverige vad öl ska innehålla.

Så för att göra det billigare som respons på den nya bryggeriskatten, så sänkte bryggerierna malthalten i ölet och la istället till vatten.

Enligt BEF:s hemsida äger Stenbecks-kontrollerade investmentbolaget Kinnevik 21 procent av BEF per årsskiftet, men därutöver verkar Kinnevik enligt sin senaste resultatrapport för första kvartalet 2010 ha köpt ytterligare 2 procentenheter.

Hela BEF är värt 2,8 miljarder kronor på Stockholmsbörsen enligt Bloomberg.

Hela Kinnevik är värt 30-31 miljarder kronor på Stockholmsbörsen enligt Bloomberg.