Regeringen i banbrytande samarbete om privatiseringar

– Den kunskap vi har fått har bidragit till att vi kunnat förändra hur vi upphandlar rådgivare, säger Magnus Kolsjö som är politiskt sakkunnig för finansmarknadsminister Mats Odell. Det är Odell som ansvarar för statens privatiseringar i nuvarande regeringen.

Länderna har inlett ett informellt samarbete i dessa frågor, där Sverige har inhämtat kunskap och utbytt erfarenheter på tjänstemannanivå med Frankrike och Finland.

– Det är naturligt att vi samarbetar i Europa och har nytta av varandra och byter erfarenheter, säger Kolsjö.

Den svenska regeringen har sedan tidigare kontakter med Finland genom de gemensamma intressena i Teliasonera där svenska staten äger 37 procent och finska staten 14 procent.

Samarbetet har exempelvis lett till förändringar i hur Sverige upphandlar finansiella rådgivare.

Den tidigare socialdemokratiska regeringens rådgivande banker fick fastlagda villkor enligt ett ramavtal, som ersättningarna beräknades utifrån beroende på hur mycket bankerna anlitades.

Nuvarande borgerliga regeringen använder i stället en ”öppen lista” dit bankerna kan anmäla sig. Sedan skräddarsys ersättningarna från uppdrag till uppdrag som bankerna från listan anlitas för.

– I Finland har man länge arbetat med en öppen lista, säger Kolsjö.

Med Frankrike har jämförelser gjorts av hur det gick till när franska staten sålde ut en ägarandel i France Telecom.

Då framkom att franska staten gav 0,7 procent av transaktionsbeloppet i ersättning till rådgivande banker vid försäljning av aktier i France Telecom.

Svenska staten lyckades pressa ersättningen till 0,06 procent av köpeskillingen när 8 procent av Teliasonera såldes ut senast. Då var UBS och Deutsche Bank rådgivare och fick dela på den ersättningen.

Kolsjö vill inte överdramatisera samarbetet med Frankrike och Finland.

– Det mest korrekta är att kalla det erfarenhetsutbyte, säger han.

Tack vare det internationella samarbetet har den borgerliga regeringen lyckats sänka ersättningarna kraftigt till rådgivande banker vid privatiseringar, i jämförelse med den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Den socialdemokratiska regeringens ramavtal ledde exempelvis till att börsnoteringen av Telia kostade över 1 miljard kronor. Det motsvarar 1,6 procent av köpeskillingen.

– Det var en väldigt dyr affär, säger Kolsjö.

Tidigare näringsminister Björn Rosengren fick löpa gatlopp när det avslöjades att notan för den spruckna fusionen mellan Telia och norska Telenor blev drygt 100 miljoner kronor. Pengarna gick till den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs som hade ett vattentätt avtal med svenska staten.

– Såsom vi jobbar idag har vi gjort upp om att de rådgivande bankerna bara får ersättning om en affär blir av, säger Kolsjö.

Han anger att kunskapen har ökat om hur anlitandet av rådgivande banker kan göras på ett bättre sätt.

– Regeringskansliet har mer erfarenhet av att handla upp dessa tjänster nu, säger Kolsjö.

Staten anlitar olika banker som finansiella rådgivare vid privatiseringar av statliga bolag. Det rör sig om en handfull banker.

I de fall där regeringskansliet anlitat rådgivare för att hjälpa till med försäljningen av onoterade bolag, har man upphandlat tre rådgivande parter. Det är en bank som är finansiell rådgivare, ett revisionsföretag som gör en särskild granskning (”due diligence”) av företaget som ska säljas, samt jurister.

Staten har bestämt sig för att sälja ut totalt sex statliga bolag, varav Vin & Sprit och OMX nu är avklarade och sålda.

De övriga som återstår är Vasakronan, Teliasonera, Nordea och SBAB.

För fastighetsbolaget Vasakronan har staten anlitat amerikanska banken JP Morgan och för bolåneinstitutet SBAB har man anlitat Deutsche Bank som finansiell rådgivare. Någon särskild rådgivare har inte offentliggjorts för försäljningen av statens ägarandel i telefonibolaget Teliasonera eller Nordea.

Kolsjö vill inte avslöja vilken ersättning JP Morgan eller Deutsche Bank kommer att få, förrän de affärerna är genomförda.

– Ersättningen till rådgivarna bestäms i individuella avtal för varje enskilt fall, säger han.

Innan varje privatisering görs en upphandling där normalt ett fåtal rådgivare bjuds in till ett anbudsförfarande. Rådgivarnas kvalitet och krav på ersättning bedöms, varav kvalitet är det viktigaste.

Var ersättningen slutligen hamnar varierar från projekt till projekt. Det är en förhandlingsfråga och beror på faktorer som vilket bolag som ska säljas ut, vilken bransch bolaget är i, samt vilket arbete som rådgivaren gör.

Den slutliga ersättningen offentliggörs när en affär är helt avslutad. Det behöver inte vara så enkelt som att ersättningen från början fastställs som en procentsats av priset på bolaget som säljs ut. Det kan vara upplagt på olika sätt.

De finansiella rådgivarna utses från en öppen lista dit de olika bankerna först får anmäla intresse genom att skicka in svar på ett antal frågor och vad man är bra på.

Rådgivarna får först anmäla intresse för att vara med på listan, genom att skicka in svar på ett antal frågor och vad man är bra på.

Enligt vad Realtid.se erfar lyckades staten när man sålde Vin & Sprit få den rådgivande banken Morgan Stanley att gå med på en ersättning som var mindre än 0,1 procent av köpeskillingen 55 miljarder kronor. Det betyder att Morgan Stanley fick under 55 miljoner kronor i ersättning.

Det normala hade varit att Morgan Stanley skulle få 0,3 – 0,7 procent för en sådan typ av affär.

Hur kunde ni pressa Morgan Stanleys ersättning till en så låg nivå?

– Jag kan inte idag säga vilken nivå det är på Morgan Stanleys ersättning. Men vi har en professionell organisation, som har samlat kunskap och erfarenheter som vi nu drar nytta av.

Stämmer det att Morgan Stanley ville ”köpa marknadsandelar”?

– Jag kan bara notera att det är viktigt för alla företag att ha så bra marknadsandelar som möjligt.

Kolsjö tillägger att ersättningsnivåerna till rådgivarna inte helt går att jämföra mellan förra och nuvarande regeringarna.

– Bankmarknaden har också förändrats under åren, säger han.

Ian Hammar

ian.hammar@realtid.se

08-545 871 30