På opera med Stefan Persson

Läs mer efter Valborgstävlingarna.

Valborgstävlingar

Tävlingarna är nu avgjorda och vinnarna underrättas via mejl. De rätta svaren är alternativ 2 (Bafta) respektive X (Keith Richards och Mick Jagger).

BBC:s hyllade engelskspråkiga filmatiseringar av konstapel Wallander ledde i söndags kväll till en åtråvärd statyett för bästa dramaserie. Det är Storbritanniens finaste tv-pris.

Nästa vecka släpps One step behind, den sista av tre dvd:er med BBC:s serie i Sverige. Realtid.se har tre paket med tre dvd:er vardera (en av varje film, såklart).

Mejla
in rätt svar på frågan och tävla om ett av de tre Wallander-paketen. Mejla svaret till timo.kangas@realtid.se senast onsdagen den 6 maj klockan 13. Skicka med din adress, och ange ”Raps i lasten” i ämnesraden.

Vad heter priset Wallander vann i söndags?

1. Oscar.

X. Adamson.

2. Bafta.

Hyllade sångaren Sulo från Diamond Dogs är i farten igen. I dagarna släpptes hans skiva med Ernst Brunner-tema och samtidigt kommer en ny cd med The Bitter Twins. Det senare är ett projekt han har ihop med Boba, även han känd från Diamond Dogs men också det numera insomnade The Hellacopters.

Albumet Global Panic mixar rötterna i Katrineholm med Notting Hill. Skivan gästas av Hellacopters/Death Breath-mannen Nicke Andersson och andra polare från Thin Lizzy, Weeping Willows, The Soundtrack Of Our Lives och Club Killers.

Svara rätt på frågan och tävla om ett av fem ex av cd:n. Mejla svaret till timo.kangas@realtid.se senast onsdagen den 6 maj klockan 13. Glöm inte din adress, och ange ”Make mine a Bitter” i ämnesraden.

Namnet The Bitter Twins låter nästan som The Glimmer Twins. Men vilka är The Glimmer Twins?

1. Iggy Pop och David Bowie.

X. Keith Richards och Mick Jagger.

2. Ian Hunter och Mick Ronson.

Valborgs-Kangas

La traviata av Verdi. På bio.

Tre timmar.

Jo tack, det låter det.

Jag var på opera på bio i måndags. Det var HM-höjdaren Stefan Persson också.

Väl där, i Skandias fina salong tänkte hjag att jag skulle bli lika rik som Persson. På känsloupplevelser.

Och det blev jag. Väl?

För visst är Giuseppe Verdis över 150 år gamla klassiker La traviata lite… låt oss säga… melodramatisk?

Ett passionsdrama i tre akter om den ständigt sjukliga Violetta Valéry som kärar ner sig i den nobla Alfredo Germont. Violetta får se sin kärlek bortryckt, då Alfredos farsgubbe tycker att hennes allt annat än goda rykte svärtar ner familjen. I synnerhet som hans dotter – som är ren som en ängel – helst ska giftas bort utan några ovälkomna hinder.

Det är när de två huvudpersonerna tillåts stå i centrum, när de sjunger nästan i munnen på varandra och rösterna flyger och fladdrar omkring varandra likt två svalor med hjärtflimmer – det är då det slår gnistor om bioduken.

I kombination med en rejäl högtalaranläggning, sköna stolar (nåja) och en bred duk förstärker det naturligtvis upplevelsen. Det är som fotboll på storbild: man ser allt som händer. Men utan att grannen bredvid en på O´Learys skriker så du inte hör vem som har bollen.

När hela ensemblen ska transportera berättelsen och musiken framåt i festmiljö och nickar lite lagom tjusigt är det inte lika angeläget längre. Då prickas operafördomarna lätt av.

Det är SF Bio som kör inspelade operaföreställningar från La Scala i Milano. Och det är servering i pausen. Snyggt.

Apropå O´Learys:

– Opera var ju som sin tids hårdrock, hör jag min bänkgranne, skådisen och sångerskan Regina Lund yppa.

Efter pausen en bit in i den nästan tre timmar långa aftonen har hon förflyttat sig från sin plats – vi sitter väldigt långt fram – och ersatts av Unni Drougge, ni vet hon som är aktuell med en ny ljudbok på The Pirate Bay.

Drouggelito sitter mest och rättar till sin frisyr. Lite som om hon var med i själva uppsättningen.

Vad Stefan Persson tycker om föreställningen vet jag däremot inte.

Ha en trevlig valborg. Utan melodrama.