På börsens bakgårdar

Flera gånger har det varit väldigt nära. Men det har istället blivit fjorton bitvis tunga år. Här är hans rapport från börsens bakgårdar – där nässlorna inte blomma.

På börsens bakgårdar; på OBS-listor och på smålistorna utanför OMX Nasdaq, hittar man många bolag där affärsidén inte håller. Trots goda föresatser har företagens fokus, undan för undan, förvandlats till att be aktieägarna om mera pengar.

Dessa bolag har slutat bjuda in analytiker och journalister till kapitalmarknadspresentationer.

Men en gång om året – på bolagsstämman – måste man visa upp en hållbar fasad.

Tistlar och törnen

Det är något år sedan Sverigevännen och Sverigeinvesteraren David Marcus lämnade investmentbolaget Novestras styrelse och investerandet tillsammans med dess ordförande Theodor Dalenson. Det blev en dyrköpt erfarenhet för Marcus att upptäcka att Dalenson saknade vännen Jan Stenbecks affärsnäsa.

Även den nuvarande styrelsen verkar ha tröttnat. Bara 3 av 6 styrelsemedlemmar var på plats på årsstämman den 22/4 och mångårige styrelsemedlemmen Colin Kingsnorth (Laxey Partners, England) hade man överhuvudtaget inte sett röken av på länge. Och även småaktieägarna uteblir efter flera stormiga bolagsstämmor.

De tröttnade när Dalenson kramade dyra kapitalförvaltningsavgifter ur bolaget till ett eget förvaltningsbolag. Och att bolagets anställda skulle få en bonus som kunde uppgå till fem (5) årslöner…

Confidence (13/5) skulle i början hålla reda på folks flygbagage. Men trots stora säkerhetsinvesteringar på flygplatserna ville inga investera i ett svenskt mikroföretag. Och nu handlar Confidence mest om övervakning och inpassering istället.

Grundaren och huvudägaren Lennart Preutz har varit landslagsman i basketboll och har 10 SM-titlar på meritlistan. En stridslysten och tuff spelare vars aggressiva framtoning nog skrämt vettet ur en och annan motståndare. Och han brukar tända till ordentligt när någon aktieägare ställer obekväma frågor. Men en småsparare på börsens bakgård måste tåla en och annan ojust tackling…

Det har blivit många emissioner till ständigt sjunkande kurser. 5 kr (år 2000), 3,50 kr (år 01), 0,45 kr (02), 1,40 kr (06), 5 öre (08). På köpet har man ibland fått teckningsoptioner men dessa har alltid hunnit förfalla värdelösa. Efter emissionen hösten 2008 tog det bara några månader innan soliditeten återigen var nere på 7 %. Och styrelsen har inte fått sitt arvode utbetalt på tre år.

Svårartad scenskräck

Det medicinska diagnostikbolaget IDL leds av en tystlåten ordförande. Jag vet inte om huvudägaren Leif Pihlqvist lider av samma svårartade scenskräck som den skånske oljebaronen Thord Lernesjö (TexasOnShore). Eller om han bara med hjälp av en isande tystnad försöker frysa ut aktieägarna. Thord har övervunnit skräcken och presenterar numera själv sitt bolag. Men brukar vara lite fnissig, varför jag antar att han tagit hjälp av någon receptbelagd medicin.

Pihlqvist kontrollerar 2/3 av rösterna i IDL. På dagordningen den 13/5 stod en nedsättning av aktiekapitalet. Detta för att undvika konkurs och för att återställa ett aktiekapital som förbrukats till cirka 50 %. Men Aktiespararnas representant röstade emot förslaget. Han ansåg inte att bolaget kunde överleva i sin nuvarande form. Och trodde att övriga aktieägare; som efter 12 år och 6 nyemissioner – och en aktiekurs som backat från 10 kronor till drygt 1 krona – hade tröttnat på Pihlqvists diktatur. Ingen ville satsa mer pengar i ett bolag som i slutändan ändå skulle tillfalla Pihlqvist och kanske slås ihop med dennes Labbex – verksamt i samma bransch. Kort sagt – en konkurs var bättre för de små aktieägarna.

Akbar Seddigh (ordförande) och Laurent Leksell (vd) var ett radarpar i ledningen för strålterapibolaget Elekta. Bolaget hade skapats av Leksells far, som var neurokirurg. Och tillsammans genomförde Akbar och Laurent en applåderad turnaround. Och Seddigh fick en guldklubba för sitt styrelsearbete.

Sen lämnade Laurent vd-posten i Elekta och köpte en stor post aktier i Ortivus; där Seddigh suttit ordförande sen 1985. Men deras mobila ambulansövervakning efterfrågas inte. Och försäljningen minskar. Det blir förlust och de cirka 25 kronor Leksell betalade per aktie har krympt ihop till 5 kronor. Seddigh har lämnat styrelsen, medan Leksell sitter kvar. Vänskapen prövas. Och vi som än en gång tog rygg på Leksell/Seddigh börjar bli otåliga. Och Seddighs styrelseuppdrag, förutom Elekta, oroar. Hedson, Pricer, Affärsstrategerna och Biolight är alla mycket långdragna lågpresterare.

Shipping

Nordea berättade för kapitalmarknaden om sina shippingaffärer den 26/11 2008. Deras verksamhet är belägen och koncentrerad till Oslo; liksom problemen. Och man har lånat ut mycket pengar. Men även i Stockholm kämpade ett par smårederier, utanför Nordea-sfären, för livet.

Familjen Nygren (Gunnar – far/ordförande och Fredrik – son/vd) gick på grund med sin rederiskuta Svithoid. Affärsidén att ständigt be aktieägarna om mera pengar höll inte när finansstormen blåste med konkurs-styrka. Och attityden att aldrig berätta vad som verkligen hände i bolaget straffade sig själv. Vem vill ösa in mera pengar i ett sådant bolag?

Nu har Fredrik Nygren hämtat sig efter konkursen och tagit över vd-posten i den segslitna småspararbesvikelsen C2Sat. Aktieägarna har väntat länge på att bolaget skall få acceptabel sprutt på sin satellitantenn. Och kunna ge sjömän möjligheter att hålla kontakt med land via bredband. Här slipper dock Fredrik sin fars överrock (tvångströja?) och kunde berätta fritt ur hjärtat om C2Sat på bolagsstämman den 7/5. Säkert trött på tystnaden som härskade i
Svithoid.

Rederiet SRAB äger inte sina båtar utan dessa hyrs av kapitalstarka fartygsinvesterare som Mikael Kamras (före detta Proventus), småbolagsinvesteraren Johan Rapp och svensk shippings grand old man – Clarence Dybeck. När dessa veteraner samlades till årsstämma (26/3) ville man inte lasta SRAB för att de inte längre kunde betala fartygshyrorna.

”Ledningen gör ett bra jobb och rår inte för att de valt den svåra shippingbranschen att jobba i”, konstaterade den evige optimisten Clarence.

Men man hade otur 2008. När den nybyggda Glory tankern skulle gå in i Alexandrias stökiga hamn blev det missförstånd mellan besättningen och den arabisktalande lotsen och folket på bogserbåten. Det blev kollision och reparationer och dyra ombesiktningar vid värsta tänkbara tidpunkt. Den 28 april 2009 fick SRAB:s aktieägarna ta ställning till kontrollbalansräkningen och återställa det till hälften förbrukade aktiekapitalet.

Men man har en lojal och engagerad personal. En söndagskväll för ett par år sedan cyklade jag förbi SRAB:s lilla hus i Stockholms frihamn. Där inne lyste flitens lampa medan bolagets allt-i-allo Kirsi Siegfrieds arbetade ostört för att hinna ikapp. Det värmer.

Maskrosbolagen

När belgaren Daniel Demuynck går genom en passkontroll, tror han kanske att ingen inser att han är Sveriges mest kände brottsling och förut hette Clark Olofsson. Och det gäller säkert också Lars-Inge Svartenbrandt (född Andersson) som numera heter Lars Ferm. Eller Åmselemördaren Juha Valjakkala som numera bär det ryskt klingande namnet Nikita Joakim Fouganthine. Och släkten Bergwall är säkert glada över att deras svarta får så snabbt bytte namn till Tomas Quick. Vare sig han är Sveriges värsta mytoman eller seriemördare.

Det är lätt att byta namn i Sverige. Både för privatpersoner och för företag. Och här uppför sig våra publika aktiebolag precis som samhällets olycksbarn. Dessa har säkert goda föresatser och ser namnbytet som en frisk start på ett hederligt Svenssonliv. Och våra publika företag vill – med ett namnbyte – ofta signalera en helt ny affärsidé.

Ibland behövs bara några månaders motvind och motgångar för att man skall ta ner skylten och sätta upp en ny. Och dessa namnbyten sker ofta snabbt och i det tysta; utan profileringsreklam och annonser. Och den ambitiöse aktiespararen, som försöker ha koll på 600-700 listade svenska bolag, har plötsligt ett nytt namn att hålla reda på. Men maskrosbolagen har alltid en ny spännande affärsidé att fresta investerarna med. Och försöker hela tiden få in nya investerare när de som varit med ett tag tröttnar.

År 1998 startade reklammannen Torgny Jahnsson energidrycksbolaget Magic House. Bolaget fick snabbt ett börsvärde på 700 miljoner kronor. Och sades vara marknadsledande på Island och i SaudiArabien. Och under den 11-åriga kräftgång som följt, har hans magiska företagsskapelse namnändrats och avknoppat många andra bolag.

Först ut var Magic House Försäljnings AB som namnändrades till Zip Structures. Affärsidén handlade om företagshälsovård. Det misslyckades naturligtvis. Vem kan konkurrera med skattefinansierad verksamhet? Man bytte till satellitantenner inom sjöfarten och till namnet C2Sat (NGM-listan). Men dessförinnan hade man delat ut gratisaktier i pr-byrån One Media som nyligen köptes upp av IMS Group (listade på Aktietorget).

Och Magic House aktien namnändrades till Axlon (listat på First North) som är en konkurrent till Cashguard och sysslar med kontanthantering.

Magic House knoppade också av kärleksdrycken Niagara (2001). Den blev en jättesuccé bland amerikanska hemmafruar som drank hinkvis av den blåa prestationshöjande och lustgivande drycken. Men Pfizer och Viagra hävdade varumärkesintrång och man fick ändra namnet till Nexcite. Men luften hade gått ur produkten och man namnändrade hela bolaget till Dacke som är en pr- och reklambyrå som numera befinner sig i rekonstruktion på First North-listan.

Och de trofasta Magic House-aktieägarna har efter drygt 10 år en bukett aktier i olika bolag verksamma inom olika branscher som Axlon, C2Sat, Dacke, och IMS Group.

Det enda de i dag har gemensamt är att de utvecklats dåligt och att stora värden försvunnit för aktieägarna.

Business Improver Group skulle köpa upp trygga gamla svenska industriföretag som exempelvis Percy Persson Plåt och Otto-Verken. Det gick sisådär och det blev namnbyte till Optegra och Termoregulator och i dag har det avknoppats två andra namnbytta bolag; Capilon och Pilum, bägge listade på First North. Capilon fortsätter strategin från B.I.G. medan Pilum är ett miljöbolag som sysslar med rening av rökgaser, stoft och vatten. Bägge bolag har fortfarande mycket att bevisa.

Jag är säkert fördomsfull, men de två gånger jag såg Business Improver Group presentera sin verksamhet så fick jag intrycket att de killarna mest vistades på Stureplan. Och inte bara på finanskontoren utan helst på de nattliga vattenhålen.

På Pilums bolagsstämma (8/5) röstade man igenom det tredje optionsprogrammet till styrelse och anställda på 3 år. Lösenkurserna har varje år sänkts med drygt hälften från 4,85 kr (år 1), 2,35 kr (år 2) och nu till cirka 1 krona.

Fastighetsbolaget Sagax växte fram ur Effnet-härvan. It-bolaget Effnet hade en värdefull algoritm och man hade mycket pengar i kassan efter fulltecknade emissioner. Och medan Effnet misslyckades så hade styrelsen egna bolag som utförde tjänster åt Effnet och blev rikligen belönade för detta, Detta presenterades av en granskningsman på årsstämman för några år sedan.

Och lyckligtvis flyttades den frestande syltburken med pengar över till ett fastighetsbolag – Sagax. Och lyckligtvis blev David Mindus vd. Denne unge fastighetsnörd verkar kunna allt och ser ut som hederligheten själv. Och blev säkert vald till ordningsman från första klass till studenten. Det känns betryggande.

* * *

Maskrosbolagen saknar ofta en entreprenör
i ledningen. Affärsidéer och chefer plockas ihop slumpvis för att tillfredställa småspararnas behov av nya spännande bolag.

Kamprad-faktorn är låg och det är sällan bolagen blir framgångsrika.

* * *

Det är klokt att även bevaka större, ofta välskötta bolag för att få perspektiv på de kroniska lågpresterarna..

Det går bra för Mekonomen. Hela Axelsson-Jonssons detaljhandelsklan var på plats den 22/4 för att inspektera sin välskötta kronjuvel. Beundrare av för dagen frånvarande styrelsemedlemmen, racerföraren Kenny Bräck charmades istället av Mekonomen-Karin. En kundmottagare, som blivit känd från tv-reklamen. Och vi fick en hink med biltvätt-attiraljer av henne.

Frånvaron av Bräck fick ersättas av äventyraren Ola Skinnarmo som några dar senare på East Capital Explorers stämma den 28/4 berättade om sina spännande planer att år 2009 segla genom nordostpassagen med båten Explorer.

Swedbank på Operan

Och det var också spännande att se hur Swedbank skulle ta emot sina aktieägare.

Man möttes utanför Kungliga Operan den 24:e april av en demonstration under parollen Swedpank – från sparbank till luspank. Och protester om att den trygga eken ersatts av förlorade guldmynt.

En ångerfull ledning och funktionärer var alla klädda i företagsoranga slipsar och halsdukar. Kanske ett restparti från Ukrainas oranga revolution och allt som fanns kvar efter Swedbanks jättestora banknedskrivning därstädes. Kritiken bemöttes med nygamla paroller om flit och sparsamhet och man delade ut gratisnummer av Lyckoslanten (årgång nr 83), med alltid aktuella seriefigurerna Spara och Slösa.

Årets stämmor och aktiemöten har varit ganska välbesökta. Och stämningen är god. Krisåren 2001-2002 kom bara några personer; ofta gråa i ansiktet. Vi kände oss lurade och visste vilka som lurat oss. I dag har alla drabbats utom några anonyma Wall Street-typer. Det är lättare att bära förlusterna tillsammans.

Men några drabbade storsparare har visat tecken på irritation. Mats Qviberg fick ett av sina legendariska vredesutbrott på Hagströmer & Qvibergs stämma (den 3/4). Men det var som bortblåst på Bilias stämma den 16/4 där ordförande Qviberg började förhandlingarna med att leda allsången ”Ja, må han leva” för dagens nyblivne 60-åring och företagets vd Jan Pettersson.

Frågan är om någon kan presentera sitt bolag bättre än Oriflames vd Magnus Brännström. I likhet med några andra juristutbildade vd:ar som SCA:s Jan Johansson och Inviks Anders Fällman har han verkligen talets gåva. Och kan övertyga. Men aktieägargåvan den 4/5 kändes inte helt klockren. Småspararauditoriet dominerades som vanligt av män 55+ som nog aldrig använt läppglans förut….

På andra årsstämmor blir man medveten om frestande tillgångar som synliggjorts av det allmänna börsfallet:

Gruvbolaget Dannemora tog in 155 emissionsmiljoner i juni 2008 och hade 120 miljoner kvar i kassan den 31/3 2009. Samtidigt var börsvärdet cirka 80 miljoner. Vetskapen att det tar 10 månader att pumpa gruvan fri från vatten och att efterfrågan från stålbolagen minskat med 50 % håller investerare borta.

Naxs investerar i riskkapitalbolags ”buy out”-fonder. Kursen var nyligen 20 kr/aktie och för det fick man en kassa på 29 kr/aktie och redan gjorda investeringar på 9 kr/aktie; eller summa 38,70 kronor/aktie.

Många verkar ha tröttnat på ledningsrockaderna i it-bolaget Intoi och namnbytet från Nocom förra året. Men bolaget gav vinst under första kvartalet 2009. Och har ett eget kapital/aktie på 55 kr/aktie inklusive goodwill och 25 kronor utan goodwill. Och kursen ligger under 20 kr.

Det är svårt att skriva under på den rådande uppfattningen att de dominerande känslorna på börsens bakgård skulle vara girighet och rädsla. I en miljö där kurser i vanliga fall kan gå upp och ner på ett sätt som inte setts på de stora listorna förrän nu, härskar snarare en otålig och orädd dröm om plötsligt välstånd och personlig frihet. Och inte kallar man heller en stryktippare, en skraplottsentusiast eller en BingoLottare för girig. Den termen borde sparas för de finansmän som opererar i kulisserna på börsens bakgårdar.

Jonas Bernholm

(Som har aktier i samtliga ovan beskrivna bolag utom Biolight)

Fotnot: Artikeln korrigerad angående ägarbild i Dannemora Mineral.