"Oljeboomen är en bluff"

Under sin tid hos BP-Arco fick Williams vara representant hos företagsledningen, och anger sig därigenom ha umgåtts med världens mäktigaste män och fick inblick i hur allt ligger till.

– Det finns lika mycket olja i Alaska som i hela Saudiarabien. Det skulle kunna tillgodose USA:s oljebehov i 200 år. Det är Nordamerikas och kanske världens största oljefyndighet. Allmänheten har vilselsetts, säger Williams i ett anförande på Youtube om sin bok ”The energy non-crisis”.

Den senaste tidens oljeprisuppgång har gjort att bensinpriset nu överstiger 4 dollar per gallon i USA.

– Priset skulle enkelt kunna sänkas till 1,50 dollar per gallon om den amerikanska presidenten och vicepresicenten var ärliga, säger Williams.

Williams ansökte i början på 70-talet på eget initativ om att få bli missionär hos de 25.000 arbetarna i Alaska som skulle bygga oljepipelines för BP-Arco.

Efter ett halvår blev han inbjuden att delta i företagsledningen, eftersom Williams bidragit till god stämning hos arbetarna vilket gjort att företaget inte behövde anlita utomstående personalstödjande konsulenter.

Det är från sina kontakter därigenom, som han hämtat källor till sin bok.

– Under de tre följande åren fick jag träffa människor som jag aldrig trodde jag skulle träffa. Det förändrade mitt liv. Jag trodde inte sådana människor existerade, säger Williams.

– De säger till presidenten vad han ska göra, och ger order till araberna om vad oljepriset ska ligga. De kontrollerar världen. De har en agenda, och de vet vad de gör.

Williams inbjöd amerikanska senatorn Hugh Ants för att bevittna allt. Ants hade tidigare informerats av experter i Washington om energikrisen.

– Det visade sig att allt som experterna sa i Washington var motsatsen till sanningen. Jag har medvetet fått felaktig information, konkluderade senatorn efter studiebesöket i Alaska enligt Williams.

En dag år 1976 blev Williams kallad till möte med BP-Arcos lokala chef Jim Lala som berättade om ett jättefynd som gjorts vid ön Gaule Island i Arktiska havet.

– Vi tror att vi har hittat den största oljekällan i Nordamerika, och kanske i hela världen, sa Lala enligt Williams.

I ett rum fick Williams då träffa de åtta mäktigaste männen i oljeindustrin i världen, inklusive chefen för Atlantic Richfield (Arco).

– Jag har aldrig sett någon vara så upphetsad som dessa män var då. ”Vi har lyckats”, sa de. Detta kommer att skapa rubriker över hela världen. USA har all olja vi någonsin kommer att behöva, gick tongångarna enligt Williams.

Plötsligt dagen efter blev Williams kallad till chefen.

– Var försiktig med att prata om allt vi berättade igår. Det har blivit hemligstämplat, fick Williams veta.

Några månader senare blev Williams uppringd av Arco-chefen Ken Frahm som var jättearg.

– Jag har fått sparken för att jag tillät dig se information om oljefyndet, sa Frahm.

Han hade läst den första versionen av Williams bok som då utkommit.

– Om du vill kan jag hjälpa dig att skriva om den så att alla fakta blir korrekt. Annars kommer de att misskreditera boken för att den är fel på vissa punkter, föreslog Frahm.

Boken skrevs om och Frahm la till ett eget kapitel.

Utifrån den inblick Williams fick hävdar han att det under tidigt 60-tal beslutades att råolja skulle användas som en metod att kontrollera världen.

– Oljan påverkar oss alla. Tandborstar, plastpåsar, asfalt – väldigt många produkter baseras på råoljan vars pris ständigt stiger, menar Williams.

– Det höga oljepriset är en slags skatt till de som kontrollerar världen, hävdar han.

Williams är nu angelägen om att sanningen ska komma fram.

– De ledande amerikanska politikerna i Washington vill inte säga något, säger Williams och anser att den tidigare presidenten John F. Kennedy skjöts till döds för att han började berätta sanningen.

Arkitekten bakom hela systemet är enligt Williams tidigare amerikanska utrikesministern Henry Kissinger som under 60- och 70-talen reste runt till alla oljeproducerande länder med ett förslag.

Förslaget var att USA skulle köpa olja och göra invånarna rika om landet skrev på ett avtal om att oljan skulle betalas i dollar, och länderna lovade att köpa USA:s statsskuld för pengarna.

– Företrädarna för oljeländerna visste inte vad de gjorde, men de skrev på ändå, säger Williams.

De enda som inte skrev på var Irak och Iran, som är världens andra och tredje största oljeländer efter Saudiarabien.

Iraks ledare Saddam Hussein var enligt Williams för oberoende för att vara tvungen att skriva på.

– Om du inte skriver på som kommer vi att förstöra dig, sa USA då till Hussein enligt Williams.

– Det fanns mycket elakare ledare runt om i världen än Hussein. Det var inte för att han var värst som USA gav sig på honom, menar Williams.

– Det var för att Hussein inte skrev på avtalet som George Bush Senior inte hade något annat val än att förgöra honom, säger Williams.

En medarbetare i USA:s utrikesdepartement och i amerikanska säkerhetsorganisationen CIA, var Abnu Dethriy.

– Han skickades till Hussein våren 1990 och sa till Saddam att USA inte kommer att ingripa om Irak invaderar Kuwait, säger Williams.

Irak och Kuwait var tidigare ett enda land innan ett tidigare krig, vartefter det delats i två länder. Men nu gav alltså USA en öppning för Saddam att återigen ena landet, enligt Williams.

– Men beskedet till Saddam var bara en fälla så att Saddam skulle invadera Kuwait, och USA därigenom få en ”ursäkt” för att ge sig på Saddam, säger Williams.

Ian Hammar

ian.hammar@realtid.se

08-545 87 151