"Northern Rock-krisen hade kunnat undvikas"

LONDON Det är inte bara i Londons City som det händer. Förra hösten utlöste en liten bank i nordöstra England en kris vars like den finansiella sektorn inte upplevt sedan 1920-talet.

Och allt därför att Northern Rock med 151 år på nacken växt från ett regionalt hypoteksinstitut till en aggressiv spelare på den nationella bolånemarknaden.

Traditionellt hade banken lånat ut medel till huslån från de medel som de förvaltade för sina sparbankskunder.

Men efter det att banken börsintroducerades för drygt tio år sedan växte trycket på ledningen och banken ökade sin utlåning med hjälp av pengar till en bra ränta från andra banker. Med de belånade fastigheterna som säkerhet lånade de allt mer och inom ett par år hade banken kapat till sig en femtedel av bolånemarknaden.

Cheferna fick beröm och bonus på rad, tills den amerikanska sub-prime krisen slog till. Tillgången till behövligt kapital stryptes i ett svep och Northern Rock såg sin aggressiva affärsmodell falla ihop.

– Krisen hade kunnat undvikas om inte BBC hade fått tag i hemliga dokument som påpekade att det fanns en risk att Northern Rock skulle gå i konkurs. Dagen efter BBC gått ut med nyheten ringlade köerna runt Northern Rocks filialer av oroliga kunder som plockade ut alla sina sparmedel, säger Bryan Sanderson, som regeringen kallade in i oktober förra året för att reda upp härvan.

Han har en gedigen karriär bakom sig, vd för BP, ordförande för storbanken Standard Chartered och anlitad av Labour-regeringen som rådgivare i näringslivsfrågor. Nu, vid 67 år hade han sett fram emot mer fritid och fotboll – han är också ordförande i Sunderland Football Club.

Med pressen informerad tvingades allt ske inför öppen ridå. Förr har den brittiska riksbanken kunnat förhandla med utsatta banker i rökfyllda rum och kriserna har lösts utan att allmänheten anat något.

Nu har reglerna ändrats, sedan banken blivit självständig och en bank-kollaps syntes oundviklig. Regeringen skyllde på finansövervakningsinstitutionen FSA, som i sin tur ansåg att det var Riksbankens roll att övervaka bankerna.

Och regeringen velade. Det var ju premiärminister Gordon Brown som under sin period som finansminister gett Riksbanken sin självständighet, och för att sprida riskerna hade han satt upp en trebent övervakning som bestod av Riksbanken, FSA och finansdepartementet.

– Och ingen av dessa tre institutioner hade lärt sig hur man behandlar media i en kris, till skillnad från oss i näringslivet. Vad som behövs är en organisation som steppar in och tar över ansvaret i en kris, inte tre som sinsemellan har olika roller och ansvarsområden.

Bryan Sanderson vill inte svara på vad han tycker om FSA, men med ett brett leende citerar han FSA:s egna ord, då de erkände i ett utskott till underhuset ”att de sovit på jobbet”. Medan de tre sköt skulden på varandra insåg regeringen att något måste göras och de sparkade den gamla ordföranden Matt Ridley och tillsatte Bryan Sanderson.

– Jag lyckades stoppa flödet ur banken, vi tappade mellan en och två miljarder pund i veckan och hade det fortsatt hade vi gått under inom ett par veckor. Min första uppgift var att byta ledning, men det är inte lätt att hitta nya direktörer till en bank som är i kris. Jag la fram en ny affärsplan, som fortfarande följs. Så långt var allt bra, men jag lyckades inte med att skrapa fram mer pengar. Jag hade långa samtal med Citibank, Merrill Lynch och Bank of Scotland. I dag har alla tre sina egna kriser, värre än Northern Rock, och två har bytt ordförande sedan dess, påpekar han.

– Man ska inte bara skylla på övervakningen, säger Bryan Sanderson. De rating-institut som mäter bankernas kreditvärdighet har alltid gett Northern Rock mer än godkänt och banken fick som andra bank i Storbritannien en internationell rating som noggrant testat bankens riskutsatthet. Kanske borde alla dessa rating-institutioner nu ta sitt ansvar, när man ser hur de övervärderat alla de banker som i dag är i kris?

Bryan Sanderson anser att de omvärderingar som tvingats fram inom den internationella banksfären i dag beror helt och hållet på bristande affärsmoral.

– Vad vi upplever är effekten av kortsiktig girighet. Alla mäter risken mot belöning. Och ser det ok ut för de nästa två åren går affären av stapeln, även om man innerst inne vet att notan kommer först om tio till tolv år.

– Bankerna blir mer och mer innovativa i sina dealar och det är svårt att hitta övervakare som kan hänga med i turerna. Själv tycker jag att bankerna skulle tvingas sekondera personal till FSA. I dag frestas de bästa övervakarna att lämna sina jobb för välbetalda positioner på bankerna.

Under tre månader försökte Northern Rock hitta en privat köpare och tre allvarliga kandidater visade sitt intresse, varav en var den eviga entreprenören Sir Richard Branson. Hans Virgin Money fick mycket publicitet under förhandlingarna, men det pris han erbjöd var enligt regeringen och Bryan Sanderson, ”löjligt lågt” men då hade de två andra hade redan dragit sig ur.

– Att sälja till ett billigt pris hade på sikt blivit dyrt för skattebetalarna och risken fanns att Branson skulle göra sig en fet vinst när banken frisknat till. Och detta hade varit politiskt oacceptabelt. Till slut fanns det ingen annan lösning än att nationalisera banken i hopp om att sedan kunna föra tillbaka banken så småningom till den privata sektorn.

I samband med att banken nationaliserades i februari avgick Bryan Sanderson.

– Banken har fått 55 miljarder pund i stöd från banken (det är 3.500 pund per skattebetalare!) och ytterligare samma summa i garantier. Och jag räknar med att banken ska ha betalat tillbaka alla dessa miljarder inom två till tre år. Vad banken gör nu är att sälja sin portfölj av bolån till andra banker, betala av statslånen och skära ned på verksamheten.

När banken börsnoterades fick de som sparat i banken en summa aktier och i dag finns över 200.000 aktieägare i Northern Rock, de flesta småsparare bosatta i nordöstra England.

Innan krisen var aktierna värda 12 pund styck och vid nationaliseringen hade kursen fallit med dryga 90 procent. Vad är deras aktier värda i dag?

– Regeringen anser att de inte är värt ett vitten och vi har redan sett hur två av de stora institutionella ägarna, som har över 13 procent av aktierna, inlett en legal aktion för att få betalt för sina aktier. Jag har sett uppgifter på att de kanske skulle kunna få mellan tre eller fyra pund per aktie, men rättegångskostnadernma kommer äta upp det mesta och det kan ta upp till sju år innan aktieägarna får se ett öre.

Bryan Sanderson är från Sunderland, samma trakt som Northern Rock, och det var därför han tog sin an uppgiften.

–Northern Rock har betytt mycket för nordöstra England. När tiderna var goda gav de fem procent av sin årsvinst för välgörande ändamål och regionens sport- och kulturliv har mycket att tacka Northern Rock för. Det var också regionens största arbetsgivare, men nu friställs en tredjdel av de sextusen som arbetar för banken.

– En sorglig saga, erkänner Bryan Sanderson, men kanske en behövlig läxa för banksektorn.

Än får Bryan Sanderson inte tid att ägna sig sin älskade fotbollsklubb inte heller tid för semestrar med svenska frun Sirkka i våningen på Strandvägen. Han måste vara på plats som vittne i två av de rättegångar som blivit följden av Northern Rocks nationalisering.

Pia Helena Ormerod

frilansskribent i London

redaktionen@realtid.se