Deep Sea Minerals har sökt en amerikansk explorationslicens för djuphavsbrytning i Stilla havet. Fyndigheten ligger 5 000 meter under havsytan på internationellt vatten – en omständighet som riskerar att skapa konflikt.
Företag söker licens för att bryta viktiga metaller på internatiollt vatten
På havsbottnen i ett område beläget mellan Hawaii och Stilla Havet ligger miljontals små, stenliknande klumpar. De kallas polymetalliska noduler och innehåller framför allt mangan och järn, men också nickel, koppar och kobolt.
Det är just de metallerna som Deep Sea Minerals vill åt.
Bolaget bedömer att området kan innehålla stora mängder mineraler. Förhoppningen är att nodulerna ska kunna bli en källa till metaller som är efterfrågade av industrin, utan att behöva bryta malm i traditionella gruvor på land.
Men först måste fyndigheten bevisas och mineralerna tas upp från omkring fem kilometers djup.
Men det finns en stor juridisk utmaning: havsbottnen tillhör inget land.
Läs också: Gigantiskt mineralfynd på 6 000 meters djup – Japan och USA går samman. Realtid
Vem får bryta där?
USA kan inte ge Deep Sea Minerals äganderätt till havsbottnen. Däremot använder bolagets amerikanska dotterbolag amerikansk lagstiftning för att söka tillstånd att bedriva verksamhet i internationellt vatten.
Det är en ovanlig situation. USA gör inte anspråk på själva havsbottnen, utan reglerar i stället amerikanska företags rätt att bedriva verksamhet där.
Ansökan har lämnats till NOAA enligt Deep Seabed Hard Mineral Resources Act och omfattar omkring 147 000 kvadratkilometer i Clarion-Clipperton-zonen, som området kallas.
För länder som är anslutna till FN havsrättskonvention, UNCLOS, hanteras mineralutvinning på den internationella havsbottnen genom International Seabed Authority, ISA. USA, som valt att inte ratificera konventionen, använder i stället sitt eget regelverk.
Läs också: Japan testar världens djupaste gruva – fyndet räcker i 700 år. Realtid
Från havsbotten till amerikansk fabrik
Att bedriva djuphavsbrytningn är något helt nytt och alla delar i hur man göra är inte på plats än. Därför söker företaget sammarbeten med andra företag kring hur metallerna ska kunna tas tillvara.
I en ny, icke-bindande avsiktsförklaring ska amerikanska Westwin Elements undersöka hur nodulerna kan förädlas i USA. Westwin ska bland annat genomföra tester i bänk- och pilotskala och utvärdera hur materialet kan omvandlas till mellanprodukter och potentiellt säljbara metaller.
Deep Sea Minerals har redan arbetat med förädlingsfrågan i Japan, där bolaget har testat behandling av noduler. Erfarenheterna därifrån är en del av bakgrunden till att bolaget nu vill undersöka möjligheterna att bygga upp en amerikansk processkedja.
Men först måste de upp
Innan förädrlingen kan ske måste metallerna tas upp fram havsbotten.
För Deep Sea Minerals är insamlingen från havsbottnen en del av själva tekniken bakom projektet. Bolaget har utvecklat enmetod för att samla in polymetalliska noduler och har även tecknat ett samförståndsavtal med Impossible Metals för att utvärdera autonoma robotar för arbetet på bottnen.
Utmaningen är att få tekniken att fungera i en av världens mest krävande miljöer. Systemet måste kunna arbeta på omkring 5 000 meters djup, samla in tillräckliga mängder material och samtidigt vara en del av en kedja som fungerar hela vägen fram till en färdig metallprodukt.
