Lurad av Smörrebrödsmannen – sparkad av Guldfynd

Tillsammans med sin sambo registrerade en dansk man i Sundsvall förra sommaren handelsbolaget DK Smörrebröd.

Dagen därpå köpte mannen en guldklocka för 24.000 kronor hos Guldfynd. Han betalade inte kontant, eftersom han inte hade några pengar, utan övertygade säljaren om att skicka en faktura till firman. Klockan lämnade han omedelbart till en pantbank i utbyte mot kontanter.

Sammanlagt handlade paret för 73.786 kronor hos Guldfynd. Butikschefen godkände själv köp för knappt 47.000 kronor.

Det var inte bara Guldfynd som lurades. Paret köpte också bland annat 150 biljetter till festivalen Gatufesten för 98.000 kronor och två fyrhjulingar.

Med hjälp av handelsbolagets registreringsbevis lurade de 36 företag på sammanlagt 680.000 kronor innan de greps.

Mannen hävdade själv att han aldrig haft för avsikt att lura någon, men enligt åklagaren varken ville eller kunde han betala räkningarna.

”Smörrebrödsmannen”, som han döptes till i tidningen, dömdes till fängelse för grovt bedrägeri, bokföringsbrott och hot mot tjänsteman. Också sambon dömdes. Domen är överklagad till hovrätten.

Sambon polisanmälde Guldfynd och alla andra företag som hon och Smörrebrödsmannen lurat för att de inte gjort en kreditprövning. Anmälningarna skrevs av direkt.

– De här företagen hade inte kunnat se något misstänkt hur noga de än kollade vid den tidpunkten, förklarade Jan Granqvist, chef för ekobrottsroteln hos länskriminalen, för Sundsvalls Tidning.

Guldfynd känner inte till polisanmälningarna. Divisionschefen Merja Wising blir bestört över att bedragarna skyllt ansvaret på Guldfynd.

– Det är ju lite absurt. Då betyder det att det är fritt fram att handla med falska pengar om ingen kontrollerar dem. Det var nog rätt bedömning från polisen, säger hon till Realtid.se.

Ändå håller hon med bedragarna om att det är säljarens ansvar att kontrollera så att kunden har råd att betala.

Vem ansvarar för att kunden kan betala fakturan?

– Den som ger krediten förstås. Det är säljarens ansvar.

Så det är inte köparens ansvar?

– Varför måste man välja?

Guldfynd valde att sparka butikschefen som gått på bluffen.

Enligt arbetsgivaren hade hon brutit mot gällande rutiner i personalhandboken vid fakturaköp.

Den som låter någon handla mot faktura ska enligt personalhandboken ringa och kolla kunden, inte genom en kreditupplysning utan hos Guldfynds huvudkontor i Varberg.

Enligt facket har butikschefen inte brutit mot några regler.

– Hon har ringt men inte fått tag på någon. Dessutom skulle det inte gå att få finansstatus på ett bolag som var så nytt, säger butikschefens ombud, förbundsjuristen Anneli Ohlsson-Anderbjörk hos Handelsanställdas förbund.

Butikschefen skulle också ha begärt en rekvisition från firmatecknaren, ett intyg på att han verkligen fick handla på uppdrag av sitt påhittade företag.

– Vi menar att det var fimatecknaren själv som handlade. Då behövs knappast någon rekvisition från densamme, säger ombudet.

Enligt Guldfynd skulle butikschefen krävt att bedragaren skrivit ett intyg åt sig själv.

– Ja just det. Rent praktiskt är det ju han som var firmatecknare.

Det blir inte överflödigt?

– Nej, vi har de rutinerna. Registreringsbeviset räcker inte enbart. Vi måste ha ett underlag för köpet. Så jobbar försäkringsbolagen.

Facket stämde arbetsgivaren Iduna AB i Varberg som också äger kedjorna Hallbergs Guld och Albrekts Guld. Innan målet kom upp i arbetsdomstolen kom parterna plötsligt överens.

Butikschefen ville aldrig ha jobbet tillbaka utan nöjde sig med att kräva tre månadslöner för tiden tills hon hittade ett nytt jobb samt 150.000 kronor i skadestånd.

– Som ersättning för den kränkning det innebär att bli avskedad på detta sätt, säger Anneli Ohlsson-Anderbjörk.

Så mycket pengar gick inte arbetsgivaren med på att betala för att slippa rättegång – men förlikningen blev ändå dyrare för Guldfynd än själva bedrägeriet.

Guldfynd ber inte om ursäkt.

– Jag har inte fått dem att erkänna att de gjort fel, säger ombudet Anneli Ohlsson-Anderbjörk.