Locket på om FRA

På onsdag morgon kan riksdagen anta ett lagförslag som låter myndigheten FRA söka igenom alla telefonsamtal, alla mejl och allt surfande i jakt på ”yttre hot”.

Om fyra borgerliga riksdagsledamöter går emot regeringen, så faller förslaget. Ännu har ingen vågat.

Regeringen tiger. Ingen vill förknippas med förslaget. Försvarsminister Sten Tolgfors kommer inte kommentera FRA innan riksdagen debatterat frågan på tisdag.

– Det kommer han inte göra, säger hans pressekreterare Mikael Östlund och lovar en intervju med försvarsdepartementets statssekreterare Håkan Jevrell istället.

Relatid.se har sökt Håkan Jevrell.

– Han har inte varit så lätt att få tag i bara, säger Mikael Östlund.

Det är Försvarets Radioanstalt, FRA, som ska utföra avlyssningen. Myndighetens generaldirektör Ingvar Åkesson har bestämt att han inte behöver prata med media förrän efter omröstningen. Han motiverar inte varför.

FRA hävdar att Ingvar Åkessons sekreterare Kristina Oscarsson är pressansvarig på myndigheten. Realtid.se har sökt henne i flera dagar. När hon till slut svarar i telefon gör hon klart att hon inte tänker prata med media över huvud taget.

Du är pressansvarig?

– Nej, jag tar emot pressamtalen.

Okej, jag behöver förstå organisationen. Ni är 650 anställda?

– Jag bekräftar ingenting. Du får se dig omkring.

Jag behöver förstå vilken del av organisationen som ska arbeta med signalspaning för att kunna berätta om förslaget för läsarna.

– Nej, jag vill inte prata mer med dig, säger Kristina Oscarsson och lägger på luren.

Realtid.se ringer upp igen och Kristina Oscarsson lovar att återkomma.

Hemsidan bemöter kritiken mot förslaget som ”upprepad missuppfattning”.

Men varför behövs signalspaningen? Vem är det FRA föreställer sig att de ska spana på?

”Man kan beskriva sökbegreppen som fiskekrokar som sänks ned i en flod. En del fiskar fastnar, men de allra flesta är otillåten fångst och fastnar inte utan försvinner för alltid med strömmen”, heter det på myndighetens hemsida i det senaste livstecknet – från januari.

Hur ser en sådan fiskekrok ut?

”För FRA gäller det att agna krokarna så att bara de tillåtna fiskarna fastnar. Det är en teknik som FRA har finslipat i drygt 30 år i den nuvarande spaningen efter radiosignaler i luften”.

Myndighetens personal ska själva kontrollera så att de inte spanar i onödan, så att inga ”otillåtna fiskar” drabbas. Hur har det gått hittills under 30 år?

Försvarsminister Sten Tolgfors har bestämt att det inte behövs någon utredning med anledning av att FRA:s förre överdirektör Anders Wik medgett att myndigheten brutit mot lagen under år av tidigare avlyssningar. Varför missa chansen att visa på trovärdighet för kontrollorganen?

Varför är det okej att signalspaningen bryter mot grundlagen, bara FRA lovar att göra sig av med de tjuvlyssnade samtalen efteråt, som myndigheten föreslår?

Hur ser FRA på risken för ändamålsglidning, problemet att vaga formuleringar som ”yttre hot” kan utnyttjas för politiska och ekonomiska syften i framtiden?

FRA spanar inte för egen räkning, utan åt andra. Om de hittar något intressant, så kan det komma till användning på många håll.

”Det nyligen inrättade Samverkansrådet mot terrorism kan här enligt FRA spela en roll för att främja samarbete och informationsutbyte och förhindra dubbelarbete”, skrev FRA i sitt eget remissvar 2005.

FRA blir spindeln i nätet.

Hur bemöter myndigheten att frågan om yttrandefrihet och meddelarskydd hamnat i skuggan för en revirstrid mellan FRA, Säpo, Rikspolisstyrelsen och Kontoret för särskild inhämtning hos Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten?

Hur bemöter FRA kritiken från förre Säpochefen Anders Eriksson, tidigare justitieminister Thomas Bodström, Justitiedepartementet, Rikspolisstyrelsen, de borgerliga partiernas ungdomsförbund, Tidningsutgivarna och Journalistförbundet, advokatsamfundets ordförande Anne Ramberg, med flera?

Svåra frågor för en myndighet som inte klarar att berätta hur många anställda de har.