Leif Pagrotsky blir discjockey

Spymlan – eller Spy Bar Humlegården – är ett hippt uteställe i Stockholm, blott några backslick från Stureplan. Uteserveringen vid Humlegårdens rand brukar locka till sig många av stadens trendiga och with-it-typer.

Lördagen den 1 september finns chansen att höra the man who put the mini in minister — Leif Pagrotsky – spela sin favoritmusik. Den före detta kulturministern har tidigare hängt mycket med de svenska musikexportörerna och äger ett stort musikintresse.

Din morsa nr 2 heter kvällen och det är Karin Ström och Lina Eidenberg som bjudit in ”Paggan” att köra sina favoritvax alternativt cd. För inte spelar han väl hembrända cd-skivor? Och han anmäler väl STIM-avgift på varje låt?

Enligt en källa ska Pagrotsky spela
gubbrock och åttiotalspop, men uppgifterna går i sär. För enligt en annan källa ska Pagrotsky spela ”Parliament-funk och Bohuslän-rock”.

Aaah, Parliament… Parlamentet… Nu tänds mentometerknappen i min hjärna.

High Tech Hoes kallar sig Ström och Eidenberg när de är en DJ-duo och löser av Pagrotsky när skägget behöver svalkas.

Kommer vi att få se Bodström dansa boogaloo? Blir han kameraövervakad av Finest.se och Stureplan.se?

Och när kommer discjockeyn High Tech Nuder till Spymlan?

Realtid.se har dussinet önskelåtar till DJ Paggan:

1. Seefeel: Leif

2. The Skatalites: Beardsman ska

3. Randy Newman: Short people

4. Tilt: Minister of culture

5. Supe & The Sandwiches: Born with a beard

6. Eddie Cochran: Cut across Shorty

7. Preston Epps: Minister Bongos

8. Brain Donor (feat. Julian Cope):

My Pagan ass

9. Louis Armstrong: Cut off my legs and call me ”Shorty”

10. Jim Hunter: Big man with the beard

11. Luciano: Herb minister

12. When People Were Shorter And Lived Near The Water:
Whatcha see is whatcha get

Nya skivor

Moneybrother Mount Pleasure (Burning Heart/Bonnier Amigo)

Anders ”Moneybrother” Wendin är produktiv. Trots skivbolagskäbbel med Burning Heart och många turer med advokaterna är han snabbt tillbaka på skivdiskarna efter fjolårets svenskspråkiga album som gjordes under namnet Pengabrorsan. Och visst känns stilen igen. Det är mycket passion och hjärta som serveras. Tankarna går till storheter som Springsteen, The Clash, Dexy´s Midnight Runners, Van Morrison, The Waterboys och Mink de Ville.

Kanske är detta Moneybrothers mest lyckade skivinspelning. Åtminstone kommer den närmast till att fånga hur Moneybrother låter live. Bandet är genomgående detsamma.

En låt som sticker ut är It might as well be now. En ballad i duett med Ane Brun som lyckas gå från Nick Cave-ballad till Lou Reed-ballad via Ane Bruns darrande countryaktiga stämma tillbaka till Cave på rekordkort tid.

Lars Demian Välkommen hit (Demian/Sony BMG)

Välkommen hit är Lars Demians åttonde album. Det är också den första riktiga skivan med helt nytt material från Demian på ett halvt decennium. Den tiden har Demian spenderat med cabaret och faderskap.

Plattan är lätt bland de tyngsta som mannen gjort rent ljudmässigt. Det går att skönja en ny vitalitet och det blir allt svårare att avfärda Demian som en Tom Waits-kopia.

Här finns Gud blues där Randy Newman översätts till svenska, i övrigt är allt Demians egna låtar. I studion backas han upp av gamla vapendragare som Leif Jordansson, David Tallroth, KSMB-veteranen Johan Johansson och Bebe Risenfors (känd från bland annat Elvis Costello-sammanhang men också som producent till Frida Hyvönens senaste album).

Elias Krantz Island rock (Airwaves)

Elias Krantz flyttade från Stockholm till Visby. Där komponerade och spelade han in detta debutalbum efter att hans tidigare band Help. Elp. Lp. P. (jo, du läser alldeles rätt…) splittrats. På egen hand gör Krantz instrumentalmusik som har ett visst släktskap med tyska akter från Neu! till Cluster men också nutida själsfränder som Tortoise. Det finns en okommersiell tanke, en fri känsla i Elias Krantz musik som gör att det är lätta sympatisera med det som strömmar ur högtalarna. En okonstald musik som ändå känns konstfärdig. Att Krantz använder sig av musiker från band som Chicken el Diablo och Fuglesang när han framför musiken live känns ganska självklart. Pappa heter för övrigt Sigge Krantz, bekant från jazzsammanhang som Don Cherry.

Pig Destroyer Phantom limb (Relapse/Border)

Grismejarna är tillbaka efter en treårig skivpaus. Det är metal – eller nåt – men det är inte Guns eller Metallica precis. Snarare en sjuhelsikes explosion av grinddeathpunkmetal. Skulle kunna dela scen med tidiga Discharge eller Napalm Death. Mangel var ordet. En låt heter Girl with the Slayer jacket. Svintungt.

Dieter Schöön Lablaza (Headspin/Dotshop)

Dieter Schöön är en kultfigur på Göteborgs musikscen. Han har spelat i konstellationer som Punk Funk Union, Svenson och kanske lite med Silverbullit också. Här gör han en soloskiva, med en kombination av lo-fi, electro och en gnutta americana. Lite som Beck på meskalin. Dieter Schööns ljudtänkande är ganska annorlunda. Det känns som om vad som helst kan hända. Och mycket gör det också. Kraftwerk tar en tripp till Mexiko och gör sitt bästa för att få i sig den där masken i botten på flaskan.

Mexican Institute Of Sound Piñata (Cooking Vinyl/Bonnier Amigo)

Och när vi ändå är inne på mexmixar så kan vi avverka detta också: Mexican Institute Of Sound. Ett projekt som discjockeyn Camilio Lara pular med i sin hemmastudio. Även han gillar arbeta på egen hand. En dator och en skivkollektion som får hyllorna att bågna är ingredienserna. Tänk Australiens DJ-häxkonstnärer The Avalanches omplanterade i hetaste Mexiko. Då har du den här plattan i ett Piñata-skal.

Detta är M.I.S.:s andra album efter Mejico, Maxico och har redan fått brittisk press att plocka fram superlativen. Musikstilar som cumbia, danzon och cha cha cha möter moderna tongångar som hip hop, baile funk och hela klipp-och-klistra-estetiken.

Bland skivans gäster märks Chris Frantz (Talking Heads, Tom Tom Club), japanska Fantastic Plastic Machine, mexikanska bandet Café Tacuba, Stone Roses-Ian Browns argentinska kompisar Babasonicos samt brasiliansk-tyska sångaren Pat-C.

Piñata är producerad av tysken Holger Beier, som utgör ena hälften av Bungalow Records-duon Le Hammond Inferno.

Nils Landgren Funk Unit
Licence to funk (ACT/Bonnier Amigo)

Trombonisten Nils Landgren är internationellt känd och har släppt skivor på tyska skivbolaget ACT i mer än tio år. Tack vare Landgren har svenska artister som Esbjörn Svensson Trio, Viktoria Tolstoy och Rigmor Gustafsson fått kontrakt med det ansedda ACT. Nils Landgrens jul-cd från 2006 blev årets mest sålda julskiva.

Den 29 augusti släpps nya albumet med Nils Landgren Funk Unit, den första sedan ABBA-hyllningsskivan Funky ABBA från 2004. Tillsammans med medmusikanterna Magnum Coltrane Price och Wolfgang Haffner, samt nytillkomna Ida Sand och Magnus Lindgren bjuder Landgren på ett funkigt jazzigt stuk. Ray Parker Jr är också han ny i Funk Unit. En sångare, gitarrist, låtskrivare och producent som bland annat arbetat med Stevie Wonder och haft hits som Ghostbusters.

Eget material varvas med nummer lånade från Fred Wesley, Wilton Felder och Quincy Jones. I november kommer bandet till Sverige för spelningar.

Coliseum No salvation (Relapse/Border)

Coliseum från Louisville, Kentucky i USA har inget med ett äldre band med samma namn att skaffa. Nej, här handlar det om andra albumet från en ursinnig hardcore-trio som ligger minst nära punk som någonsin metal. Det är imponerande sammanhållet och tungt levererat. Coliseum övertygar, men så ligger de också på Pennsylvania-etiketten Relapse som brukar hålla rätt hög nivå på utgåvorna. Släpps den 27 augusti.

Poverty´s Not A Crime Save my soul (Insideout/Border)

Inget släktskap med gamla finska popbandet Poverty Stinks här. Poverty´s Not A Crime är ett prog-metalband från norra Tyskland som släppt fem album tidigare. Efter ett uppehåll på fyra år återvänder de med ett album där de sträcker ut sig. De prövar på doom metal och post-Genesis-progressive, de verkar ha hittat sin spelglädje. Kanske kan producenten Tommy Newton (Gamma Ray, UFO, Redemption, Angra) ha hjälpt till med den biten? Släpps den 27 augusti.

Ny singel

Lars Winnerbäck Om du lämnade mig nu (Universal)

Den 26 september släpps Lars Winnerbäcks nya album Daugava, nästan på dagen tre år efter förra studioplattan Vatten under broarna. Om du lämnade mig nu är en ballad med fiol av Anders Nygårds som får tankarna att vandra till Van Morrison. Skivan är faktiskt inspelad i West Meath, Irland.

Men främst är detta förstås en duett med Miss Li, som ju släppt en uppmärksammad debut-cd på National. En nedtonad sång som lika gärna kan jämföras med en lugn Tom Waits som den där eviga Lundell-fixeringen recensenterna envisas med.

På singeln – en tvåspårs billig pappvariant – finns också en alternativ tagning med demokänsla och utan Miss Li.