"Låt Grekland ta timeout"

Grekland anslöt sig till den europeiska valutaunionen EMU 2001. Sedan dess kan landet alltså inte devalvera utan måste nu täppa till ett budgetunderskott på 13 procent.

Om grekerna inte själva betalar hamnar räkningen hos andra skattebetalare i EU. Båda alternativen orsakar protester.

Antag att Grekland fick lämna EMU tillfälligt 2010.

Tyskland och Frankrike skulle inte behöva ställa upp med krislån.

Spanien, Portugal och Italien skulle inte frestas att i sin tur be om krislån.

Grekland skulle införa den tidigare valutan drachme med växelkursen ett till ett mot euron.

Villkoret för att komma tillbaka till EMU vore att växelkursen inte sjönk mer än till exempelvis 1,3 drachme per euro.

Kursen skulle omedelbart sjunka och grekiska produkter skulle bli mer prisvärda både inom landet och utomlands.

Högre importpriser skulle innebära sämre köpkraft för grekerna, men importen är bara en femtedel av bruttonationalprodukten.

Grekland skulle få chansen att få bukt med problemen utan att grekerna ska behöva stå ut med drastiskt högre arbetslöshet, högre skatter och sämre välfärd under flera decennier.

Andra länder skulle bli avundsjuka, men det vore bättre än att permantent utesluta Grekland.

Förslaget kommer från Martin Feldstein, Harvardprofessor i Barack Obamas finanskrisgrupp, i onsdagens Financial Times.

Greklands statsskuld översteg bruttonationalprodukten redan 2002.

Regeringen fick då hjälp av investmentbanken Goldman Sachs att få loss pengar genom valutaaffärer mot löfte om framtida betalningar.

Antigone Loudiadis, dåvarande säljchef för investmentbankens europeiska valutaenhet, sydde ihop rekordaffären till förtret för konkurrenterna.

Goldman Sachs hade och har fortfarande inte ens ett kontor i Aten – bara medarbetare med grekiskt påbrå.

Transaktionerna, valutaswappar från dollar och yen till euro, omfattade fem miljarder euro knutna till grekiska obligationer.

Goldman Sachs gick in som garant och riskerade själva en miljard euro men fick flera hundra miljoner euro av grekiska riksgälden för besväret.

Alla parter förnekar att affären skulle varit olaglig eller reglevidrig.

Goldman Sachs ligger fortfarande bäst till av investmentbankerna för att göra affärer med Grekland.

Verksamhetschefen Gary D Cohn har träffat premiärminister George Papandreou två gånger sedan maktskiftet i oktober.

När finansminister George Papaconstantinou gav sig ut på investerarturné till London och Frankfurt i november var det med Goldman Sachs som följeslagare.

Men den nya socialistiska regeringen har börjat utreda ursprunget till dagens kris.

”De avsevärda förändringarna i statsskulden under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet beror på ett avsevärt användande av vissa finansiella produkter”, heter det i utredningen.

”Bokföringen av dessa produkter var vid den tiden oklar.”

Finansdepartementet konstaterar att affären orsakat ”långsiktig skada” för Grekland.

Goldman Sachs transaktioner syntes inte i statsskulden. Det var hela poängen med upplägget. Räntebetalningarna sköts på framtiden.

EU-organet Eurostat hävdar att valutatransaktionerna varit okända tills nu och kräver att Grekland senast på fredag ska redovisa alla detaljer. Samma krav kan komma på andra länder.

Goldman Sachs paketerade om skulderna och sålde dem på nytt. I sex av tio prospekt som Bloomberg fått tag på nämns inte valutaswapparna. Det kan ha gjort det lättare att sälja skulderna vidare.

– Priset borde ha avspeglat det verkliga läget för Greklands finanser, säger Bill Blain, en av cheferna hos Londonmäklaren Matrix Corporate Capital, till Bloomberg.

– Om en bank sålde vidare till investerare utifrån vad som var allmänt känt fastän de visste att informationen var fel, så har investerarna blivit lurade.

Dessutom har Greklands skattebetalare blivit lurade, liksom Tysklands och Frankrikes.

Att grekiska statspapper är svårsålda är ju inte bankernas fel.

För att komma tillrätta med problemen måste Grekland istället skära hårt i utgifterna, så länge det inte går att devalvera.

Krispaket vore en farlig väg.

– Att undsätta ett land som har brutit mot villkoren för medlemskap i EMU vore förödande för trovärdigheten i hela systemet, säger Otmar Issing, tidigare styrelseledamot i den Europeiska centralbanken och rådgivare till Tysklands förbundskansler Angela Merkel, till Financial Times.

– Det här ögonblicket är en vändpunkt för valutaunionen och för hela Europa.