"Kursuppgången är motiverad"

Privatinvesteraren Bertil Lindkvist har blivit miljardär på sina aktier i medicinska forskningsbolaget Diamyd vars aktiekurs skjutit i höjden.

Diamyds vd Elisabeth Lindner kommenterar bolagets resultatrapport.

Något speciellt som du vill peka på i rapporten?

– Vi har skalat upp våra forskningsaktiviteter i USA en hel del.

– Vi följer våra planer och gör det vi sagt vi ska göra.

Diamyd håller på med två olika forskningsstudier i sen forskningsfas, så kallade fas 3-studier.

Det är en stor studie i USA, och en i Europa där patienterna till undersökningen redan har rekryterats.

Fas 3-studierna är uppföljningar av den tidigare utförda fas 2-studien.

Därutöver pågår fyra olika separata forskarinitierade studier som inte görs i Diamyds arrangemang.

– Vi har hjälpt till att styra protokollen till de fyra studierna och tillhandahåller läkemedel, men det är fristående läkare som styr de fyra studierna.

De fyra studierna är ”explorativa” forskningsstudier.

Diamyds produkt som alla studierna forskar kring heter precis som bolagsnamnet också Diamyd.

– Men produkten får ett nytt namn när den har blivit godkänd av myndigheterna.

Målet är att när studierna är avklarade, lämna in en ansökan år 2011 för att få myndighetsgodkännande så att produkten kan börja säljas.

Sedan tar det 12-18 månader för myndigheterna att granska ansökan.

– Så tidigast år 2012 kan produkten lanseras, säger Lindner.

Det huvudsakliga syftet med produkten är som behandling mot typ 1-diabetes.

Man skiljer på typ 1-diabetes och typ 2-diabetes, där typ 1 är en immunsjukdom som drabbar barn medan typ 2 är en livsstilssjukdom som drabbar vuxna.

Symptomen är desamma i båda fallen. De drabbade har en hög blodsockerhalt, och kan få svåra ”diabetes-komplikationer” med tiden.

Det innebär hjärt- och kärlsjukdomar, njursjukdomar, problem med synen och annat.

Typ 1-patienter måste tillföras insulin för att överleva, medan det för typ 2-patienter kan ta många år innan det kommer dit.

– Det skiljer sig åt.

Man märker tydligt av att barn har typ 1-diabetes. De kan drabbas av ”akut-tillstånd” och bli medvetslösa.

Produkten Diamyd för behandling mot typ 1-diabetes ges i form av en spruta i armen.

Fas 2-studien genomfördes så att patienterna fick två sprutor med 30 dagars mellanrum.

Patienterna var där nyupptäckta typ 1-diabetiker, och syftet med sprutorna är att stoppa diabetes-förloppet.

Resultaten har visat att diabetes-sjukdomen sedan bromsas i cirka 15 månader, efter en Diamyd-behandling.

I fas 3-studierna upprepar Diamyd-behandlingen med två sprutor med 30 dagars mellanrum, men testar även att behandla vissa patienter med fyra sprutor för att se om diabetes-sjukdomen kan bromsas i längre än 15 månader.

Fas 3-studierna är upplagda så att 320 patienter deltar, varav en tredjedel får sprutor helt utan Diamyd, en tredjedel testar behandling med två sprutor, och en tredjedel med fyra sprutor.

Målet är sedan att undersöka om det blir en statistiskt säkerställd skillnad i resultat mellan grupperna.

Fas 2-studien visade att Diamyd hade en statistiskt säkerställd verkan. Resultaten från fas 2-studien kom redan år 2008 i den ansedda medicinska tidskriften New England Journal of Medicine.

När produkten Diamyd lanseras bedöms den möjliga totalmarknaden uppgå till en försäljning på 7 miljarder kronor per år.

Det finns ingen direkt liknande produkt som Diamyd, men däremot finns det tre andra bolag som utvecklar produkter för samma användningsområde.

Bolagen Tolerx och Macrogenics använder sig i sina produkter av antikroppar för att döda av halva patienternas immunförsvar.

– Den behandlingsformen ger ganska stora biverkningar, säger Lindner.

Behandlingen innebär att patienterna istället för att få sprutor, kommer in och får ”intravenös” behandling (dropp) i fyra timmar om dagen i två veckors tid.

– När man avdödar immunförsvaret så mår patienten inte så bra.

Man blir känslig för infektioner.

Däremot så kommer immunförsvaret sedan tillbaka efter ett tag.

Tanken med denna behandlingsform är att eftersom diabetes är en immunsjukdom, så slår man ut hela immunförsvaret så att det inte ska komma ihåg att attackera de insulinproducerande cellerna. Det är den attacken som sker när man har diabetes.

Tolerx och Macrogenics har fått liknande resultat som Diamyd, nämligen att den insulinproducerande förmågan påverkas i cirka ett år.

Därutöver finns ett tredje bolag som heter Andromeda som har ett liknande koncept som Diamyd, men inte så specifikt.

Andromedas behandling slår också mot alla celler.

Både Andromeda och Diamyd jobbar med ”immuno-modulering” i sina produkter, medan Tolerx och Macrogenics jobbar med ”immuno-suppression” som slår ut immunförsvaret.

– Medan vi förändrar patientens immunförsvar med Diamyd, så slår de ut immunförsvaret.

Hur stor andel av totalmarknaden på 7 miljarder kronor per år tror du att Diamyd kan få?

– Vi ger inga sådana prognoser. Det är för tidigt.

Men om Diamyd betraktas som en ”bättre” produkt, så borde Diamyd ta en större andel än en fjärdedel av er fyra bolag som utvecklar de här produkterna?

– Vi hoppas på det.

Diamyds plan är att ingå avtal med något stort läkemedelsbolag som kan hjälpa till att sälja Diamyd.

Är det sagt att ni för slutförhandlingar med sådana tänkbara partners?

– Vi för sena förhandlingar med ett par stora läkemedelsbolag.

I Norden avser Diamyd sälja produkten själv och göra Diamyd till ett nordiskt läkemedelsbolag i samband med det.

– Men vi avser sälja marknadsrättigheterna för produkten för USA och resten av Europa.

Kommer ni att ha en partner för resten av världen utanför Norden, eller blir det exempelvis en för USA och en för Europa?

– Vi för diskussioner om det.

Kommer ni ingå partneravtal innan fas 3-studierna är klara eller efter?

– Det kan jag inte svara på. Det kan bli före och det kan bli efter.

– Det beror på vilka avtalsvillkor vi kan få.

Om partneravtalet ingås efter att fas 3-resultaten har kommit, så blir det lite mindre risk för en partner vilket gör att Diamyd får mer betalt.

– Men samtidigt är inte risken borta förrän produkten i nästa steg har blivit fullt godkänd av myndigheterna.

Det ger olika parametrar att spela med i avtalsförhandlingarna.

– Vi vill ingå partneravtal som är mest optimala för värderingen av Diamyd på börsen och för våra aktieägare.

Praxis vid den här typen av partneravtal är att forskningsbolag som Diamyd direkt får en engångsbetalning, därefter ”milstolps-betalningar” i takt med fortsatta etapper för produkten, och sedan en andel av den årliga försäljningen av produkten.

Ju senare utvecklingsfas en produkt är i, desto högre andel av årsförsäljningen får forskningsbolaget som tumregel. I tidigare fas blir det en lägre andel.

– Normalt brukar spannet ligga någonstans på 5-20 procent av årsförsäljningen, säger Lindner.

Och Diamyd anses vara i ett ganska sent utvecklingsskede.

När det gäller engångsbetalningen kan man jämföra med Macrogenics som ingick ett partneravtal med amerikanska läkemedelsjätten Eli Lilly. Då fick Macrogenics en engångsbetalning på 40 miljoner dollar.

När det gäller andelen av försäljningen har Macrogenics bara sagt att de får minst 10 procent av årsförsäljningen.

Tolerx har också ingått ett partneravtal, men deras avtal täcker behandling av en rad andra sjukdomar. Det innebär betydligt högre ersättning till Tolerx i det partneravtalet.

Macrogenics-avtalet är därmed mer jämförbart med vad Diamyd kan komma att få, men som en sen produkt fokuserar vi mer på royalty och sena milstolpsbetalningar.

Diamyd har pengar i kassan och har därför möjlighet att fokusera på det långsiktiga värdet av projektet.

Diamyd kan även användas för behandling av fler områden än huvudområdet.

Ett område är den separata sjukdomen ”LADA” som drabbar vuxna med typ 2-diabetes där immunförsvaret också är inblandat.

Ett annat område är att använda Diamyd för att helt förebygga diabetes innan det ens har brutit ut. Där pågår utveckling för småbarn som har den läggningen att de riskerar få diabetes inom fem år, men inte har fått det ännu.

En studie pågår i Skåne med barn i åldrarna 4-7 år som inte har fått diabetes ännu.

Det är inom ramen för en större undersökning där alla nyfödda barn i Skåne erbjudits att undersökas för att med hjälp av genteknik se om de har anlag för diabetes.

De som har anlag testas en gång i halvåret med hjälp av antikroppar för att se om barnen har de ”bio-markörer” som talar om att man kommer att få diabetes. Av barnen med två sådana biomarkörer kan hälften antas få diabetes inom fem år.

Diamyd deltar här med en fas 2-studie, även om det är en egen forskningsstudie som formellt inte kommer att inlämnas till myndigheterna för att få produkten godkänd för detta område.

– Men studien ger oss väldigt mycket bra information, säger Lindner.

50 patienter deltar i den studien som tar tre år att genomföra. Alla patienter är inte på plats ännu, men patientrekryteringen pågår för fullt.

Redan innan studien är klar kan man löpande följa upp hur barnen reagerar. För barn som får placebo-sprutor (sprutor utan diamyd i jämförelsegruppen) och under studiens gång får diabetes, ges dessa barn då ändå behandling med Diamyd.

– Det vore inte etiskt att inte ge dem Diamyd i det läget, säger Lindner.

Teoretiskt sett kan det även bli så att det under studiens gång blir barn som behandlats med Diamyd och får diabetes. Det vore dåliga nyheter för Diamyd eftersom det skulle indikera att Diamyd inte hade någon verkan.

– Men än så länge har inget av barnen i den här studien fått diabetes.

Det första barnet i studien fick sin spruta i maj/juni 2009.

Om Diamyd alltså kan användas till fler delområden än huvudområdet, så blir marknadspotentialen större än 7 miljarder kronor per år.

För barn som ännu inte fått sjukdomen är marknadspotentialen minst 14 miljarder kronor per år.

LADA är användning av Diamyd för vuxna, normalt i åldrarna 35-70 år. Där har Diamyd gjort en fas 2-studie, men utvecklingen för LADA-området har tills vidare nedprioriterats till förmån för utvecklingen mot typ 1-diabetes.

– Det går snabbare för oss att lansera en produkt på typ 1-området.

Men på sikt kan LADA också bli ett stort användningsområde. 10-20 procent av typ 2-diabetikerna har Lada, vilket innebär 20 miljoner patienter i västvärlden.

– Det ger oss en stor marknadspotential för LADA-området.

– Vi har inte velat precisera möjligheterna eftersom vi tills vidare lågprioriterar LADA-sidan, men det innebär i högsta grad en uppsida på sikt.

Aktiekursen i Diamyd har skjutit i höjden i takt med att aktieinvesterarnas förhoppningar på bolaget har ökat.

Är det risk att Diamyd-aktien blivit en ”bubbla”?

– Det finns naturligtvis täckning för en kursuppgång i vår aktie, men som aktieinvesterare måste man vara medveten om att det finns risker med läkemedelsutveckling.

– Vi tror mycket på vår produkt, men man kan aldrig ge några garantier för att det här blir framgångsrikt.

– Kommer det att gå bra för oss är kursuppgången absolut helt försvarbar.

Lindner själv äger 17.000 Diamyd-aktier värda totalt drygt 2.300.000 kronor med rådande börskurs på knappt 140 kronor.

Hela Diamyd är värt nästan 4 miljarder kronor på börsen vid gällande börskurs.

Privatinvesteraren Bertil Lindkvist äger 37 procent, och styrelseordförande Anders Essen-Möller äger 7 procent.

Diamyd fick kapitaltillskott från aktieägarna i höstas, vilket gör att bolaget beräknas ha pengar som räcker till för att genomföra pågående fas 3-studier.

Syftet med kapitaltillskottet är att kunna förhandla med läkemedelsbolag utan att Diamyd ska vara ekonomiskt pressat.

Förhandlingarna med partnerbolagen är upplagt som en stor process där Diamyd tagit hjälp av ett amerikanskt konsultbolag.

– Vi har egentligen sökt upp alla tänkbara partners i hela världen, säger Lindner.

Diamyd har i den processen ”scannat” ett 90-tal bolag som tänkbara partners.

– Vi har successivt gå igenom alla, träffat väldigt många och gjort presentationer.

Vilka egenskaper hos en partner anser ni är önskvärda?

– Att de är kompetenta inom forskning och utveckling.

– Den andra biten är att de måste vara duktiga på att sälja produkter för behandling av typ 1-diabetes.

De bör helst ha produkter på det området sedan tidigare?

– De måste inte, men är de duktiga på att sälja sådana produkter sedan tidigare är det naturligtvis en fördel.

Var det inte så att diamyd försökte utlicensiera produkten redan innan fas 3-studierna, men inte lyckades och har därför inlett fas 3-studierna självt utan partner? Är inte det ett svaghetstecken att ni inte fick någon partner som ni ville ha redan innan fas 3-studierna?

– Det är korrekt att vi hade långt gångna förhandlingar även innan fas 3.

– Men vi tyckte inte vi blev erbjudna tillräckligt bra villkor, och valde istället att fortsätta utvecklingen på egen hand – vilket vi inte ångrar idag.

– För varje steg i utvecklingen ett läkemedelsprojekt tar, så stiger värdet rejält.

– Man måste alltså analysera om aktieägarna gynnas bäst av att finansiera ytterligare utveckling, mot att senare kunna få bättre betalt för projektet – eller om det är bättre att utlicensiera i det läge man befinner sig i.

– Vi ser det som en styrka att kunna välja att driva utvecklingen vidare på egen hand, tills vi kan uppnå avtalsvillkor som motsvarar det fulla värdet på projektet.

Du nämnde att Diamyd har skalat upp forskningsaktiviteterna i USA en hel del. På vilket sätt?

– Vi ökar kontinuerligt antalet sjukhus som deltar i fas 3-studien där.

– Vi hade ett dussin kliniker i höstas och nu har vi runt 25 stycken, samtidigt som vi håller på att kontraktera ytterligare ett antal.

– Vi har också anlitat en amerikansk rekryteringsfirma, Inclinix, för att snabba på processen att hitta deltagare till studien, och tillsammans driver vi en rekryteringskampanj.

Är alla patienter rekryterade både till fas 3-studien i Europa och USA?

– Alla patienter i den europeiska studien är rekryterade.

– I den amerikanska studien återstår fortfarande en del arbete, men vi ser att rekryteringen accelererat kraftigt sedan vi fick godkänt att ta med barn ned till 10 år i studien, ökade antalet deltagande sjukhus och startade vår kampanj med Inclinix.

Är det 320 patienter det totala antalet för både Europa och USA, eller är det 320 i Europa och 320 i USA?

– 320 i Europa och 320 i USA; totalt 640 stycken.

Har studierna inletts? När väntas de starta? När väntas de vara klara?

– Båda studierna pågår för fullt.

– Vi bör kunna rapportera resultat från den europeiska studien under våren 2011.

– De amerikanska resultaten kommer något senare, men exakt när kan vi inte säga förrän vi rekryterat alla patienterna till den studien.