Det var inget guld. Men heller inget brons i mängden.
Känslosamt brons för Pärson


Anja Pärson fick, mot slutet av en känslosam dag, äntligen ta emot sin OS-medalj.
–Jag är så stolt över att stå här i dag. Anja Pärsons sätt att övervinna kraschen i störtloppet i onsdags och komma tillbaka som medaljör dagen efter var dagens stora snackis i Whistler.
Inför prisceremonin på medaljtorget, natten mot fredagen svensk tid, utropade speakern Anja Pärsons bronsbragd till dagens OS-prestation.
Och Pärson själv höll efteråt med.
– För mig personligen är det en insats där jag fått kämpa med mig själv mycket. Det var inte åkningen bara, utan väldigt mentalt, sade hon.
När hon vaknade på torsdagsmorgonen gjorde kroppen så ont att hon inte trodde det skulle bli någon tävling för hennes del. När hon klev upp på prispallen var glädjen så stor att hon glömde kroppen helt.
I stället sträckte hon armarna i luften och studsade upp och ner ett par gånger.
– Jag hoppade på prispallen och tänkte direkt ”nej, dumhuvud”.
Man glömmer lätt bort det i glädjen. På kvällen väntade sedan firande i OS-byn – och kanske tid att läsa de bortemot 70 sms som redan hade ramlat in i telefonen – innan hon på fredagen skulle unna sig en rejäl sovmorgon.
Några problem att somna efter den långa dagen borde det inte bli, hoppades Pärson och delade med sig av sitt personliga knep att ta till när tankarna snurrar lite för mycket på kvällen.
– Jag spelar samma spel varje kväll, då lär sig kroppen att somna efter det. Spelet, en applikation i hennes mobiltelefon, låter visserligen allt annat än vilsamt. Men funkar det, så funkar det.
– Angry Birds heter det. Jag skjuter ner hus så att jag ska döda grisar, det är det jag gör.





