Jobbar Tomas Meerits på Triton?

Cevian Capitals svenska vinstdelningsbolag Naivec Holding har spelat ut sin roll. Firman begärdes i frivillig likvidation vid årsskiftet.

Naivec har de senaste åren använts för att fördela delar av vinsterna till toppnamnen i firmans svenska del på nivån under grundarna Christer Gardell och Lars Förberg.

Senaste utdelningen, 9 miljoner kronor, gjordes i februari 2010 till de dåvarande delägarna Martin Oliw, Marcus Alexanderson och Tomas Meerits.

Sedan dess har Tomas Meerits lämnat Cevian och Naivec alltså likviderats. Firmans övriga partners i Stockholm har satt upp egna aktiebolag. Det troliga är att Cevian har ett nytt system på gång för fördelning av vinsterna.

Se där en liten researchtårtbit från en ekonomijournalists vardag.

Precis som i fallet Brummer & Partners (se förra veckans krönika) är Cevian Capital inget under av öppenhet men det finns ändå vissa möjligheter för omvärlden att få inblick i hur verksamheten går och hur vinsterna fördelas.

Hemligt värre

Situationen är en helt annan inom en näraliggande del av finansbranschen. I private equity-sektorn är det oftast ”inga kommentarer” som gäller om inte ett uttalande görs som ett led i en väloljad pr-strategi.

Det gäller inte minst Tomas Meerits nya arbetsgivare Triton. Ett par artiklar i affärspressen sedan 2004 har positionerat firman, och grundarna Peder Pråhl och Björn Nilsson, som den mest hemliga grupperingen i branschen.

När jag de senaste dagarna försökt nå Tomas Meerits och Triton för en kommentar om det nya jobbet (ja, hur nytt är det egentligen?) har jag kammat noll. De kollegor jag lyckats nå på telefon har samfällt tävlat om att snabbast möjligt lägga på luren utan att ge några som helst kommentarer.

Givetvis står det Triton helt fritt att hålla en låg profil och operera under medieradarn. Men frågan är hur klokt det är?

Triton har, precis som flera av kollegorna i branschen, hakat på det svenska avregleringståget och investerat i den växande privata välfärdssektorn.

Med sin nytankade tredje fond hade Triton exempelvis inga problem att lägga vantarna på vårdkoncernen Carema förra året. En affär som gjordes i partnerskap med amerikanska KKR.

Risk för bakslag

Men med investeringar i hjärtat av det svenska samhället följer också ett stort ansvar. Svenska Dagbladets färska granskning av private equity-bolagens affärsmetoder, med vinster som suddas ut med hjälp av högräntelån och pengar som samlas på hög i skatteparadis, väcker inte överraskande ont blod.

– Ett bra bolag har goda relationer till kunder, anställda och hela det svenska samhället. I det ingår också att betala skatt, konstaterade finansminister Anders Borg i en intervju med tidningen i förra veckan.

Han uppmanade investerarna, inte minst de svenska AP-fonderna, att sätta press på private equity-aktörerna.

Peje Emilsson, pr-guru och grundare av en friskolekoncern, är orolig för att den kortsiktiga vinstmaximeringen ska drabba hela sektorn:

– Det måste finnas en legitimitet för verksamheten när det är gemensamma resurser som används. För höga vinster leder till minskad legitimitet, sade Peje Emilsson nyligen till Svd.

Om utspel som dessa leder till krav på lagändringar så kan det bli en dyrköpt erfarenhet för private equity-aktörerna.

Även om branschen utan tvivel är extremt effektivt formerad för att dra maximal nytta av det rådande regelverket på finansmarknaden så ska man inte glömma bort att investerarna ofta är statliga pensionsfonder och att samma fonder också är viktiga köpare när enskilda bolag ska börsnoteras.

Grattis till nya jobbet

Tomas Meerits fick kanske oförtjänt stor uppmärksamhet i den här krönikan. I grund och botten är han ju bara att gratulera till ännu ett riktigt spännande jobb i finansbranschens epicentrum. Han gör förmodligen också klokt i att undvika affärspressen med tanke på arbetsgivarens policy.

Men Triton och branschkollegor som Nordic Capital och EQT har ett och annat att fundera på. Det är inget fel att tjäna pengar på bra affärer men något står inte rätt till om man inte kan stå för affärsmetoderna och de marginaler som tas ut.

En fungerande dialog med det omkringliggande samhället borde stå högt på branschens agenda. Inte minst i en orolig tid som denna när många private equity-fonder har portföljbolag som är väl mogna för exit och nya fonder ska resas.

Någon som förresten sett villkoren för EQT:s sjätte fond?