Hinder kvar för EU-fördrag

I dag samlades stats- och regeringschefer från EU:s 27 medlemsländer i Lissabon för att skriva på förslaget till nytt fördrag. Ett nervigt år väntar nu — röstar irländarna nej till fördraget blir det kris med stort K.

För flera av de stats- och regeringschefer från EU:s 27 medlemsländer som samlades i Lissabon för att skriva på förslaget till nytt fördrag, var det lite av en repris.

Inte fullt lika ståtligt som när EU:s förslag till konstitution skrevs under i Rom i oktober 2004, kanske.

Men innehållet i det de nu har signerat är till stor del identiskt med konstitutionens beståndsdelar.

Det reformerade fördraget är, enligt en av konstitutionens upphovsmän, konstitutionen som sprängts i bitar och som sedan klistrats in på olika ställen i de fördrags- eller ”grundlagar” som finns för att styra EU-arbetet sedan tidigare.

Fördraget ska göra ett EU med 27 och fler medlemsländer lättare att styra än med dagens regler, anpassade för hälften så många. Enskilda länders rätt att på egen hand stoppa oönskade beslut tas bort på flera områden och EU:s makt ökar, vilket också innebär att EU-parlamentet får mer att säga till om.

Men även de nationella parlamenten får nya möjligheter att påverka, och till och med hejda, EU-förslag.

En miljon EU-medborgare kan med namnunderskrifter kräva att EU-kommissionen tar upp en fråga.

Fördraget, som är fullt av korshänvisningar, fotnoter, bilagor och protokoll, finns ännu inte på svenska när statsminister Fredrik Reinfeldt skriver under det. Reinfeldt, som samåker med den danske statsministern till Lissabon och sedan vidare till Bryssel för fredagens toppmöte, saknade bara en kollega vid bordet i klostret där fördraget signeras. Den brittiske premiärministern Gordon Brown väntades, till sina kollegors förvåning, inte dyka upp förrän till lunchen efter ceremonin och får skriva på i kulisserna.

Fördraget ska ge EU en ”president” och en ”utrikesminister” och därmed också en starkare och tydligare röst och roll i utrikespolitiken.

Sedan EU-ledarna skrivit på konstitutionen 2004 fick den bara leva i mindre än ett år. Ett tiotal länder hade utlyst folkomröstningar för att låta väljarna säga ja eller nej. Den första stationen, Spanien, gick utan problem. Men sedan blev det stopp, två rejäla krockar inom loppet av några dagar, när väljarna i Frankrike och sedan Nederländerna röstade nej.

Konstitutionen var därmed i praktiken död och signaturerna skrift i sand.

Den här gången väntar förmodligen bara en folkomröstning, i Irland nästa vår. Samtliga övriga länder avser att ratificera — godkänna — fördraget i sina parlament. I Sverige ska det ske i riksdagen i slutet av nästa år. Endast vänsterpartiet och miljöpartiet anser att Sverige ska ha en folkomröstning.