Hedrad partiledare

– Jag är hedrad, stolt och glad för det stora förtroende ni har visat mig. Jag känner mig ödmjuk och något sökande för det ansvar som det nu förväntas att jag ska bära, sade Björklund när ovationerna tog slut.

Han började med att säga att den interna kritiken mot toppstyrning även drabbar honom och han lovade att lyssna på den och ta till sig den. Han uppmanade landsmötet att stödja partistyrelsens förslag om att inrätta ett partiråd som kommer att kunna kallas in lite oftare och som kan fatta beslut i viktiga frågor.

– Ledarskap är att kunna lyssna och leda. Den svåra konsten är att kunna veta när man ska göra vad. Den som bara lyssnar och inte själv leder blir till sist en vindflöjel för den opinion som ropar högst för tillfället. Men den som bara leder och inte lyssnar tappar snart markkontakt och förankring. Man måste till sist känna sig trygg med sin egen, inre liberala kompass, sade Björklund.

Han kritiserade även den egna regeringen för att inte tillräckligt ha argumenterat för de förändringar som gjorts.

– Med den förra regeringen var det mycket snack och lite verkstad. Med den nya är det mycket verkstad och för lite snack, citerade Björklund en kommentar och instämde.

– Att idka självkritik är en viktig del i att kunna förbättra sig. Och dit hör att vi i fortsättningen måste lägga betydligt mer kraft, från folkpartiet och från hela regeringen, på att argumentera för och motivera de ställningstaganden som gjorts.

Med hänvisning till att fler människor fått arbete i Sverige än på mycket länge, riktade han även en uppmaning till oppositionen.

– Svenska låg- och medelinkomsttagare får nu en av de snabbaste reala standardförbättringarna i modern tid. Varför är oppositionen så ledsen? Min uppmaning till Mona Sahlin, Pär Nuder och Marita Ulvskog är: sluta sura, upp med mungiporna och var lite glada. De ni säger er kämpa för får det nu bättre.

Tidigare under dagen höll Lars Leijonborg sitt avskedstal:

– Det har funnits dagar som inte varit så jätteroliga, medgav han.

Men han koncentrerade sig ändå på det lustfyllda, att ha fått vara med så länge och driva det han tror på.

– Det är mycket starka känslor den här dagen. Det är slutet på något jag levt med varje dag i tio års tid. Lättnaden över att slippa ansvaret blandas med saknaden över att inte få göra det jag inte hunnit. Men framför allt känner jag en tacksamhet över att få ha varit er ledare och stolthet över allt vi åstadkommit, sade han.

Han koncentrerade sig i sitt tal på vad folkpartiet har åstadkommit, påminde om reaktionerna när de började tala om missbruket av sjukförsäkringen eller reste kraven på en bättre skola och jämförde med hur självklart mycket av detta är i dag.

Samma sak med integrationspolitiken och kampen mot utanförskapet.

– Jag ska inte tala om framtiden, det ska andra göra, men jag har en förhoppning: mattas inte i kampen för alla människor som lever i utanförskap och för en bättre integrationspolitik, sade Leijonborg.