Fred Gabrielson

– Mitt jobb går ut på att sitta som assistent åt vår vd Pelle Thörnberg. Jag följer honom i den dagliga verksamheten. Jag får faktiskt göra allt möjligt.

Som vadå?

–Det handlar mycket om att hitta nya marknader och skaffa fram information. Vi försöker hitta möjligheter att kapitalisera på vår storhet. Vi har ju 15 miljoner dagliga läsare i 16 länder runt om i världen

Vad är svårast med jobbet?

– Det är ett så väldigt fritt jobb. Så det svåra blir ofta att bestämma sig för vad man ska ta tag i för projekt. Det finns så oerhört mycket att göra. Samtidigt är det ju det som är det roliga tycker jag.

Hur länge ska du vara kvar i London?

– Tills jag erbjuds någon annan position.

Men traineeplatsen varar väl inte hur länge som helst?

– Nej, så här fungerar det. Man har ett år på sig att bevisa att man är behövd. Det är som en omvänd bevisbörda. Har du inte lyckats bevisa det efter ett år så försvinner du ut.

I programmet verkade det som att du verkligen ville ha jobbet, var det något du drömt om länge?

– Ja det stämmer. Jag hade länge velat söka in till någon av traineeplatserna inom den här koncernen. Tidigare var jag kanske lite mer inriktad på Tele2 eller MTG, men nu när jag kommit till Metro inser jag att det verkligen är världens roligaste företag att jobba på, det verkligen rockar.

Vad skulle vara ditt drömjobb inom koncernen?

– Oj, svårt att säga. Men något riktigt häftigt vore att starta upp Metro i något nytt land, gärna någonstans i Sydostasien.

Tror du att det kan vara en möjlig position efter traineeprogrammet?

– Nej, det är kanske lite väl snabbt. Att bli chef kan ju visserligen gå snabbt i den här koncernen, men det hade nog varit lite väl snabbt. Mer troligt är väl kanske om två till tre år.

I sista avsnittet verkade det som stämningen mellan dig och Linda blev ganska tuff, stämmer det?

– Nej det tycker jag inte. Det kanske framstod som det, men det var nog mer att vi var nervösa. Det var ju så mycket på spel. Och ju längre tävlingen gick desto mer nervösa blev vi. Jag och Linda blev ganska bra vänner.

Vad tyckte du om att vara med i Rivalerna.

– Superkul! Att få tävla på det sättet visade sig vara väldigt effektivt.

Vad lärde du dig?

– Att inte underskatta mig själv. Även om man inte har någon erfarenhet så är det bara att ta tag i telefonen och köra. I Rivalerna fanns det ju inget ledarskap, utan det var upp till en själv att lösa problemen efter bästa förmåga.

Vad det något som du tyckte var negativ?

– Jag tyckte nog att Johan Staël von Holstein kunde omvärderat oss från Handelshögskolan. Han hade bilden klart för sig att de som hade jobbat var mer aktiva och vi som pluggat mer passiva. När det visade sig att vi vann säljtävlingarna så blev Johan Staël von Holstein och de andra ledarna mer förvånade över att inte Anders hade presterat bättre. Istället kunde det ha sagt att ”fan, vad de där handelskillarna kan sälja”, men det gjorde det inte. Det tycker jag var synd.

Har du någon kontakt med de andra deltagarna nu?

– Ja, absolut. Vi hörs ibland och försöker peppa varandra och hjälpa till.

Petter Brunnberg

petter.brunnberg@realtid.se