Frankrike överger 35-timmars arbetsvecka

År 2000 sänktes den generella arbetstiden i Frankrike från 39 till 35 timmar i veckan.

Tanken var att löntagarna skulle dela på jobben, för att minska arbetslösheten.

Sedan dess har 35-timmarsveckan varit föremål för en ständig polemik. Vänstern, som stod bakom reformen, hävdar att den skapade en halv miljon jobb. Högern, stödd av arbetsgivarna, säger att den har minskat landets konkurrenskraft och på så sätt förvärrat den ekonomiska situationen. Inget annat OECD-land har ju följt det franska exemplet.

Men det är svårt att bara knäppa med fingrarna och trolla bort en reform, som trots allt är ganska populär hos dem som är berörda av den. Därför ruckar högerregeringen successivt på reglerna. Istället för att deklarera att 35-timmarsveckan slopas, vill landets ledning att man på varje arbetsplats ska kunna förhandla om arbetstiden. När så önskas och givetvis inom vissa gränser.

Först ut är landets chefstjänstemän och högutbildade. Eftersom många i den här gruppen har oreglerad arbetstid kunde de knappast få 35-timmarsvecka. Istället fick de i början av 2000-talet ett antal extra lediga dagar.

Max fick de jobba 218 dagar om året. Många arbetar i dag högst 210. Men nu höjs ribban till 235 dagar. Det bestämde parlamentet på natten mellan måndagen och tisdagen den här veckan. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.

– Det är hallucinerande! Säger ordföranden i chefstjänstemännens fack, Bernard Van Craeynest till Radio France idag. Han lovar att hans fack kommer att klaga hos Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. I praktiken, hävdar han, går det snart att förhandla om en arbetstid på upp till 48 timmar i veckan och 282 dagar om året.

Ett annat problem i sammanhanget är att det är svårt att definiera vem som egentligen är ”chefstjänsteman”. Regeringen vill också utöka gruppen av löntagare som har oreglerad arbetstid.

Men arbetsmarknadsministern Xavier Bertrand hävdar att man inte ska överdriva konsekvenserna av förändringen. En höjning av arbetstiden ska vara ”frivillig”. Den går också i linje med Nicolas Sarkozys idé om att franskt folk behöver arbeta mer för att tjäna mer.

Låg köpkraft, inte minst på grund av den senaste tidens kraftiga prisökningar, är ju samtidigt ”det” stora dilemmat i dag. Men hittills har regeringens mål att höja övertidsarbetet i landet inte gett några tydliga resultat.

De nya mjukare arbetstidsreglerna ska börja gälla från och med slutet av nästa år.

Det innebär att det på i stort sett på varenda företag i Frankrike ska göras nya förhandlingar om arbetstiden. Frågan är om idén är populär hos många arbetsgivare, som tidigare har deklarerat att de inte har någon större lust att göra om de omorganiseringar, som de gjorde när arbetstiden sänktes i början av 2000-talet. Enligt den franska statistiska centralbyrån INSEE innebar också övergången till 35-timmarsveckan att man höjde produktionen med drygt fyra procent i landet.

Däremot är meningarna alltså fortfarande kraftigt delade om vad arbetstidsreformen har inneburit för sysselsättningen i landet