Från Rosengård till Wall Street

– I USA spelar inte ditt namn någon roll, säger han till Realtid.se.

Medufia Kulego, eller Keke som han kallas, blev aldrig fotbollsproffs. Istället tog han steget från Rosengård till Wall Street.

Keke hade dock samma mål som alla andra kidsen i kvarteret.

– Som liten, boende ute på Rosengård, hade alla nästan samma dröm, i alla fall alla jag kände – att bli fotbollsproffs. Jag hade faktiskt inget annat i huvudet, tills min pappa Johnnie sa till mig när jag var i 13-14-årsåldern: ”Vad händer om du inte blir proffs?”

Då blir man Senior Operations Associate på Brevan Howard Asset Management, på Wall Street. I alla fall om man heter Keke.

Keke föddes för 34 år sedan. Under skoltiden var det som sagt bara fotboll som gällde och efter gymnasiet fick fotbollsstipendium på St.John’s University, utanför New York City. Där hjälpte han skolan att vinna sitt första och hittills enda National Championship.

Men Sverige lockade. Efter examen åkte han tillbaka och började söka jobb.

– Men ansökning efter ansökning kom tillbaks med samma svar – att det inte fanns något, säger han.

Istället fick Keke, som hade en fyraårig utbildning i Business Marketing and Finance, ett jobb som gymnastiklärare på Kronbäcksskolan i Malmö.

– Det gav mig mycket nöje att få jobba med ungdomar som såg upp till en och lyssnade på vad man hade att säga, säger han.

Men eftersom det var inom finans Keke ville jobba beslutade han sig för att testa New York igen. Och då gick det bättre.

Efter några intervjuer fick han napp.

– Det landade ett erbjudande som jag inte kunde säga nej till: bra lön, full försäkring, hjälp med lägenhet på Manhattan och, det bästa av allt, de betalade för mitt arbetstillstånd, säger Keke.

De långa arbetsdagarna, fem dagars semester och längtan till familjen var något som fick honom att tveka lite.

– Men jag sa ja för det var jobb inom området jag ville och nu hade jag fått den chansen som jag aldrig fick i Sverige. Det var bara till att packa och resa till New York med hjärtat i halsgropen Nu var det bara för mig att visa vad en “svensk” med namnet Medufia K. Kulego kunde göra.

Och det skulle visa sig vara ganska mycket. För 3,5 år senare sitter han i New Yorks midtown och ”trivs som fisken i vattnet”.

Han tror att svenska arbetsgivare och politiker kan lära sig mycket av sina amerikanska diton.

– Jag måste säga att möjligheterna för en ”svensk” som mig inte är lika stora och man blir inte bemött på samma sätt i Sverige som jag blir i New York. När företag i Sverige får in ett cv kan de redan då välja mellan ett Svensson-cv och ett Kulego-cv.

– I USA så spelar inte ditt namn någon roll känns det som, det är vad du säger som räknas, vad du kan och om du tror på dig själv. Jag tror att Sverige har mycket att lära från USA när det gäller att få ut det bästa av vad man har och ta vara på invånarnas talang.

Keke understryker att han inte håller detta mot sitt – som han fortfarande kallar det – hemland.

– Jag är stolt för det Sverige gett mig och det som det inte gett mig har jag tagit ändå. Men jag vet att dom möjligheterna jag har fått här hade jag aldrig fått om jag hade varit kvar i Sverige.

Han har inga planera att röra på sig, men åker hem någon eller några gånger om året.

Han har flera andra svenska kompisar med utländskt ursprung som gått igenom samma sak som han själv.

Nobben i Sverige, kometkarriär i USA.

Keke spelar fotboll i Blatte United, ett lag bestående av invandrarkillar som växt upp i Sverige och nu flyttat till New York.

De är krogägare, fotografer, bankers, reklambyråägare. De har rötter i olika länder men har Sverige som gemensam nämnare. Och att de alla blivit väldigt framgångsrika i USA.

– Min pappa sa alltid ”du är svensk men ändå inte”. För mig kopplade jag inte riktigt vad min pappa menade då, men nu när jag sitter här i min lägenhet vid Central har polletten faktiskt trillat ner. Vilken tur att jag skaffade mig en plan B och C efter att vid 19 års ålder blivit petad från Malmö FF för jag inte ”höll måttet“, medan andra spelare som var mer svenska till namn och utseende än vad jag var – men inte lika skickliga – fick vara kvar i laget.

– Jag förstår vad pappa Johnnie menade med att jag är svensk men ändå inte, och det har stor anledning till att jag befinner mig här i New York City i dag, säger Keke.