"Bryssel visste vad som skedde i Grekland"

Moderaternas riksdagsledamot Anne-Marie Pålsson sitter i utrikesutskottet och är docent i nationalekonomi.

Enligt Pålsson har Greklands statsfinansiella problem varit kända under lång tid.

– Det var av politiska skäl man ville ha med Grekland, sade hon under ett frukostseminarium som tankesmedjan Global Utmaning arrangerade på onsdagen.

Anne-Marie Pålsson, som suttit i Riksdagen sedan 2002, har hela tiden varit emot EMU, och hade därmed en annan hållning än Moderaterna i folkomröstningen. Anledningen är att hon länge trott att en gemensam valuta riskerar att sätta mekanismer som hejdar låneexcesser ur spel.

Enligt henne hade länder som Grekland och Spanien inte haft samma möjlighet till finansiering om de inte hade haft euron som valuta.

– Euron har finansierat excesserna i Grekland, sade Anne-Marie Pålsson under frukostseminariet.

Anne-Marie Pålsson, som även är styrelseledamot i börsnoterade investmentbanken HQ Bank, vill däremot inte se regleringar av finansmarknaden.

– Nu försöker politiker reglera, men det går inte. Jag skrev min doktorsavhandling (1983) om avregleringen av finanssektorn och redan då konstaterade jag att kapital smiter ur det reglerade systemet om regleringarna ökar, sade Anne-Marie Pålsson.

Hon diskuterade dock möjligheten att minska spararnas säkerhet att få tillbaka sitt insatta kapital (insättningsgarantin).

– Är det moraliskt att engelska sparare räddas av isländska skattebetalare? Nuvarande system gör det möjligt för långivare att spara hos banker som erbjuder högre ränta till följd av de tar högre risk. Sparare behöver inte ta konsekvenserna av den ökade risken, sade hon.

Däremot öppnade hon upp för ökade regleringar i syfte att råda bot på länders finansiella obalanser, i form av höga överskott respektive underskott i bytesbalansen.

– I Bretton Woods var det centralt att länder inte skulle ha stora obalanser.

– Det borde ställas krav på länder som Kina, Tyskland, och för den del även Sverige, att inte ha för stora överskott i bytesbalansen, för att få vara med i WTO.

Hon pekade på att Norge mellan 2002 och 2007 byggt upp ett överskott lika stort som BNP under ett år. Även Ryssland hade stora överskott under dessa år.

– Dessa länder har inte lust att investera detta kapital inom landet, antingen på grund av korruption eller för att framtidstron för landet ifrågasätts. De länder som hade stora underskott under dessa år var antingen slösaktiga eller så trodde investerare på en ljus framtid landet, sade hon. Bland dessa länder märks USA, England, Portugal, Island, Grekland, Spanien och Baltikum.

Det moraliskt riktiga vore enligt Pålsson att låta dessa ”slappsvansar”* som skuldsatt sig upp över öronen att spara. Detta skulle dock leda till en realekonomisk kris i överskottsländer när det inte finns efterfrågan och köpare till landets exportvaror, menade hon.

Även Sandro Scocco, ansvarig för ekonomiprogrammet på Global Utmaning från och med den första maj i år och tidigare ekonom på AMF och LO, talade under seminariet.

Han problematiserade skuldsättningsfrågan ytterligare och menade på att det inte enbart är stater som har hög skuldsättning. Såväl stater som hushåll brottas med stora skulder, efter finanskrisen.

– Det är väldigt lätt för ett hushåll att låna tre till fyra miljoner under en period när vi har historiskt låga realräntor. Det tar dock väldigt lång tid och riskerar bli väldigt dyrt för hushåll att avveckla skulder på dessa nivåer, sade han.

Så länge huspriserna inte faller är detta ingen fara. Hushållens förmögenhetsställning ser då god ut. Men när läget försämras på husmarknaden ”finns det mycket goda skäl att anta att hushållen inte är nöjda av förmögenhetssituationen, vilket märks i USA i dag samt flera EU-länder”, konstaterade han.

Under år då skuldsättningen ökar trycker det upp BNP-utvecklingen. Sandro Scocco sade att det är först nu som finanskrisen börjar på riktigt, efter att de tekniska åtgärderna för att upprätthålla finanssystemet fått fäste. Nu ska flertalet stater börja brottas med stora offentliga skulder, rekordstora hushållsskulder och redan hög arbetslöshet.

– Räkningen ska betalas. Festen är över och nu kommer krognotan, sade han.

USA kommer därför inte att kunna driva efterfrågan och enligt Sandro Scocco kan man inte räkna med att Asien kommer att kunna ta över taktpinnen.

När de problemfyllda ländernas underskott ska vändas till överskott riskerar detta att ytterligare öka arbetslösheten.

– Risken är att det sker en kraftig ökning av den redan höga arbetslösheten. Politiker underskattar grovt risken att nuvarande höga arbetslöshet blir permanent, sade Sandro Scocco.

Anne-Marie Pålsson menade att denna kris, nationellt, är mycket större för länder som Lettland, USA och Grekland, jämfört med 90-talskrisen i Sverige. Då hade Sverige ackumulerade bytesunderskott på drygt tio procent av BNP. USA har idag 40 procent, Grekland 60 procent och Lettland 100 procent.

Länder som lånat ut pengar vill naturligtvis inte se sina investeringar gå förlorade, utan ställer krav på återbetalning. Exempelvis är företrädare för Kina väldigt måna om den politik USA driver, då de är stor finansiär av landets skulder. För en del skuldsatta länder kommer dock trycket att bli för hårt.

– Vi kommer att få se länder som, likt Argentina, tvingas ställa in betalningarna. Det kommer att protesteras högljutt initialt. Men tre år efter Argentinas betalningsinställelse visade det sig ha varit en ganska bra lösning, sade Anne-Marie Pålsson.

*Slappsvans = förtyskning av slappis; jfr ”Schlappschwanz”