"Bonnier köpte Bergmans filmer för en spottstyver"

Han är sig lik, eleganten från Helsingfors. Jörn Donner, som gjorde karriär i svenska tv-stugor på 80-talet på att vara som folk är mest; han rökte, drack och svor i rutan. Svårare var det inte att göra karriär på den tiden.

Nu sitter han uthälld i en stol på Dramaten för att göra reklam för sin nya bok. I fonden hänger passande nog ett porträtt av Maestro Bergman.

76 år och rökfri, men fortfarande med samma bett i repliken. Pressträffen inleder han på sin karaktäristiska finlandssvenska med lakoniskt uppmana oss stimmande reportrar med ett ”Håll käften, tack”.

SVT Aktuellt är på plats, liksom några finska TV-kanaler. Annars verkar den gamle rabulistens marknadsvärde vara i dalande, obegripligt nog. För Donner är oavbrutet underhållande och den drygt 200 sidor tunna boken är skriven på effektiv och exakt prosa.

Att Donner har svårt för den sentida kanoniseringen av Ingmar Bergman är uppenbart.

– Jag säger bara vad jag tycker, säger han och passar i förbifarten på att lustmörda Marie Nyreröds tv-serie – ”den regisserades av Bergman” – och Mikael Timms biografi ”Lusten och dämonerna” – ”en katastrof”.

Själv var Jörn Donner vd på Svenska Filminstitutet 1978 till 1982 och var producent och alltså den som fixade finansieringen till ”Fanny och Alexander, som vid den här tiden Sveriges dyraste filmproduktion.

Boken skrev han under ett år, som ett sorgearbete efter det öppna sår som Bergmans död lämnade.

– Boken var som en graviditetsperiod för en elefant.

Han har en ny film på gång för finsk TV, ”Förhöret”, men den orkar han inte prata om.

Så mycket mer blir inte sagt under pressträffen.

– Jag har inget att säga, det står i boken, konstaterar Jörn Donner och nickar åt de uppställda böckerna på bordet och avrundar med ett ironiskt ”Haa en braa daag”.