Bo E Lundqvist

Konstnärsyrket var tidigt en dröm för Bo E Lundqvist. Uppvuxen i en konstnärsfamilj blev han uppmuntrad att uttrycka sig i färg och form. Trots det dröjde det tills han på heltid vågade satsa på konsten.

– Min far som själv var konstnär insåg hur svårt det var. Så jag utbildade mig till högstadielärare i matematik, fysik och kemi, säger han.

Bo E Lundqvist arbetade som lärare i fem år, en erfarenhet som inte skulle vilja vara utan.

– Det hjälpte mig en hel del att stå inför människor och tala. Det är inte alla som har den vanan, jag har aldrig känt mig osäker, säger han.

Vad har det betytt för dig som konstnär?

– Mycket. Man måste vara utåtriktad och hänga med i debatten, vara lyhörd för det som sker och inte isolera sig från omvärlden. Naturligtvis måste man också ha åsikter och vara aktiv i samhället.

Med sin aktiva och nära kontakt med näringslivet är Bo E Lundqvist en annorlunda konstnär. Bland annat satt han under ett par år i styrelsen för Intrum Justitia i Baltikum.

– Det var ju märkligt att sitta där och samtidigt vara konstnär. Men för mig är det inte främmande att vara med i sådana sammanhang. Konstnärer har ofta stark fantasi och kan ha okonventionella lösningar på olika problem, säger Bo E Lundqvist.

Under sin konstnärsbana har Bo E Lundqvist också haft en hel del uppdrag från svensk industri. Bland annat utsmyckningar av kontor. Uppdrag som många i kulturvärlden tycker är kontroversiella.

– Där frågar sig många om det handlar om att prostituera sig. Men jämför då med religiös konst. Varenda föremål och varenda klädesplagg som människorna på tavlorna bär var hårt dikterat av kyrkan. Att göra exempelvis en Scania-lastbil på ett konstnärligt sätt ser jag inga problem med.

Förutom uppdragen från svenska företag har Bo E Lundqvist ställt ut på gallerier i hela världen. Senast var i på generalkonsulatet i New York i november.

– New York har en krävande publik och det är svårt att fånga intresset för evenemang där. Trots att jag alltid tror på mig själv, blev jag själv överraskad att det var fullt med folk. Från att de öppnade till de stängde var det fullt med folk i de stora lokalerna.

USA har alltid inspirerat Bo E Lundqvist och han säger att han blir tio år yngre när han kommer hem från en besök där. Men familjen och herrgården i Dalfors i Dalarna har gjort att han bor kvar i Sverige.

– Det är lite långt ifrån Stockholm och stora kulturcentra och det blir ett evigt resande hit och dit. Men jag är så lycklig att jag kan gå ut en vinterkväll och ibland höra vargarna tjuta i bergen, det laddar enormt.

De olika sysslorna på herrgården, som snöskottning och vedhuggning håller konstnären sig till under förmiddagen.

– Jag älskar att elda i öppen spis och att hugga ved är en otrolig avkoppling. Jag håller inte på med workout och spänstar men jag hugger ved. Sedan travar jag det och kallar det en installation.

I dag är Bo E Lundqvist 70 år men långt ifrån pensionär. Tvärtom har han stora planer västerut.

– Jag har haft ett visst avbrott i mitt amerikaengagemang men det är jag på väg att återuppta nu i och med den senaste utställningen.

Varför har det gått så bra för dig?

– Jag har ett eget koncept i mitt collage med målning och kaligrafi. Jag är så stolt när någon säger att har de en gång sett ett arbete av mig så kan de sedan på avstånd känna igen ett annat. Det är en personlighet och ett koncept som har gjort att det trots allt har gått så bra.