Bloggen som fenomen fyller tio år i april – i alla fall om man accepterar att det är Dave Wines som är dess fader. I dag finns 100 miljoner bloggar. Ofta lyckas de influera samhällsdebatten.
Bloggen fyller 10 år


Dave Wines skrev sina första inlägg på sajten Scripting News 1997 och håller på än i dag. Han anses också vara en av de första som använde sig av filformatet RSS.
Andra anser att Justin Hall var först, med sin Justin’s Links from the Underground, som han startade 1994.
Eftersom fenomenet kan vara svårt att definiera – vad krävs egentligen för att en sajt ska få kalla sig blogg? – så gör fler anspråk på att vara pionjären.
”Eftersom jag kom på ordet så antar jag att jag får definiera det också,” skriver Jorn Barger, som myntade ordet ”weblog”, till CNET News.
”Och med min strikta definition så var Winers sajt inte riktigt en blogg”, skriver han. Anledningen är att Winers inlägg inte alltid kunde läsas i kronologisk ordning – ett kriterium enligt Barger.
”Därför anser jag – föga förvånande – att min var den första hundraprocentiga bloggen”, menar Barger.
Det är svårt att föra statistik över hur många bloggar det egentligen finns. Technorati har 73 miljoner bloggar registrerade. Andra experter menar att det finns fler än 100 miljoner.
Men vad är grejen egentligen? Varför har det blivit så populärt?
– På grund av möjligheten att på ett enkelt och i praktiken gratis sätt förmedla budskap till hela världen, säger en av Sveriges första och mest högljudda bloggare, Dick Erixon.
– Bloggarna slår sönder informationshierarkin i den meningen att ingen har rätt att, likt en insänderredaktör på en tidning, censurera och stoppa budskap. Det ger en oerhörd frihetskänsla och dörrarna öppnar sig att få ut den information man vill dela med sig av.
Erixon började blogga för att han saknade möjligheten att kunna kommentera aktuella händelser efter att Finanstidningen, där han arbetade på ledarredaktionen, lades ner.
Han är inte förvånad över fenomenets storlek och spridning.
– Eftersom bloggarna visat sig ha politisk makt i USA hoppades jag att de skulle kunna få betydelse också i Sverige, även om vi är ett mer kollektivistiskt land där det förutsätts att man talar för fler än sig själv, att man representerar en organisation, ett företag, en myndighet.
– Bloggarna stämmer ju inte in i det svenska mönstret och vi ser fortfarande hur etablissemanget vill vifta bort bloggar som ”privata dagböcker”, säger han till Realtid.se.
Ett exempel på det kan vara Maria Borelius-skandalen. Den avslöjades av bloggaren Magnus Ljungkvist, men det var Expressens reportrar som fick Guldspaden.
I politiska sammanhang har bloggar ofta lyckats påverka och influera. Det var till exempel en bloggare, Matt Drudge, som 1998 avslöjade Clintons förhållande med Monica Lewinsky (efter tips från Newsweek, som inte vågade trycka storyn).
Det finns också exempel på hur bloggare blivit en del av etablissemanget. Ett nära exempel är utrikesminister Carl Bildt eller amerikanska politikern Howard Dean, som gick från ingenstans till toppkandidat i primärvalskampanjen före valet 2004, mycket på grund av sin blogg.
Fenomenet är här för att stanna, tror Erixon.
– Det är det största demokratiska genombrottet i Sverige sedan allmänna rösträtten 1921. Fram till bloggarna fanns alltid någon överhet som kunde tysta medborgarna från att i praktiken nå ut med sitt budskap. Det glastaket har internet och bloggen krossat.




