Berlusconi kan få leda Italien igen

Huvudmotståndare är Roms förre borgmästare Walter Veltroni. Han leder det nya Demokratiska partiet med allierade på mitten-vänster-sidan.

Alitalia och ekonomin är på fall, mozzarellan utsatt för giftmisstankar och finviner har spätts ut.

Men tack och lov, som kampanjsången låter, finns Silvio Berlusconi. Han kan bli premiärminister för tredje gången.

Huvudmotståndare till Berlusconis höger-mitten-allians Frihetens folk i valen 13—14 april är Roms förre borgmästare Walter Veltroni, 52. Han leder det nya Demokratiska partiet med allierade på mitten-vänster-sidan.

Veltroni har flängt runt i buss, över 2.000 mil på några månader, till Italiens mer än hundra provinser för att tala om att ”Vi kan klara det”. Budskapet är som knyckt från den amerikanske presidentkandidaten Barack Obama.

De sista opinionsmätningarna före valet, i slutet av mars, gav Berlusconi ett försprång på 5—9 procent i valet till underhuset.

– Jag är hundra procent säker på att vinna, sade häromdagen den brunbrände och ansiktslyfte mediemogulen, entreprenören och politikern som tycks ha en särskild plats i halva den italienska väljarkåren trots sina ständiga kontroverser med domstolar och anklagelser om att använda politiken enbart för att gynna sina egna affärsintressen.

Valet till senaten sker enligt ett system som innebär en klar risk för olika majoritet i de båda husen. Då blir landet oregerligt. Det var det som hände Berlusconis överman från 2006, premiärminister Romano Prodi, som tappade sin mycket knappa majoritet i senaten i januari i år och avgick.

– Veltroni har visat sig vara bra på att kommunicera. Men hans enda hopp är att en massa mitten- och vänsterväljare bestämmer sig för att gå att rösta i stället för att avstå helt, säger Sebastiano Maffettone, professor i politisk filosofi på Luiss-universitet i Rom.

Maffettone ger en svart bild av det politiska livet i Italien. Men det är landet som är grundproblemet.

– Vår konkurrenskraft är dålig, arbetsmarknaden så låst och det finns en enorm skillnad mellan norr och söder, säger han och menar att i Italien måste man tala om två sorters lågkonjunktur: en ekonomisk och en mental.