Båtar och stekare bakom racet

Klicka här för att se bildspel från dagen.

Evenemanget började klockan 11 på lördagen vid Strömma Kanal utanför Stockholm, med restaurangen ”Strömma Krog & Kanalbaren” och Shell-båtmacken som bas.

Direkt när man kom till området var Niklas Johanssons enorma gul/orangea racerbåt ”Miss Turbine” det första som syntes.

En del andra tävlingsbåtar fanns även på plats och andra anslöt senare.

Själva tävlingen skulle äga rum klockan 15, och vid 14.15-14.30-tiden började båtarna kasta loss för att bege sig ut till tävlingsområdet på Nämdöfjärden.

Vädret började med sol men lagom till tävlingen började det regna med rena skyfallet och blixtar strax efter, för att sedan bytas till sol igen.

Vid 16.15-tiden kom båtarna tillbaka efter tävlingen, och då visade det sig att ”Miss Turbine” som varit klar favorit till segern tvingats bryta för att den ena helikoptermotorn gått sönder.

I stället togs segern av outsidern Richard Frisk med sin katamaran ”Contender” (stridare på engelska) med två kraftiga utombordsmotorer, som fått kämpa hårt mot två andra båtar.

Det byttes om flera gånger vem som var i ledningen under tävlingens gång, men Frisk klarade sig tack vare att hans båt var snabbast i kurvorna, medan de andra var något snabbare när man körde rakt.

Det brutna loppet blev ett extra tungt bakslag för Johansson med sin Miss Turbine, eftersom han inte ens kom till start i sommarens andra stora båtlopp ”Cape North” häromveckan i Mälaren utanför Ekerö på andra sidan Stockholm.

Den gången berodde problemen på att båtens batterier börjat smälta, och Johansson berättade att han därför laddat upp med extra reservbatteri och övervakning av batteritemperaturen med en bärbar dator för att undvika upprepning den här gången.

I Cape North kom Miss Turbine inte ens till start för att motorerna inte kunde startas, men här startade båten och hade kommit halvvägs i loppet då det blev problem med bränsletillförseln till högermotorn.

Trolig orsak var fel på elektroniken.

Eftersom båten inte kan köras på bara en motor för att det blir obalans, var det bara att vända om och åka med snigelfart tillbaka till basen vid krogen och båtmacken.

Hotellkungen Mats Wahlström ställde upp i tävlingen med sin RIB-båt som ser ut som en stor gummijolle.

Båten kostar 1,8 miljoner kronor och har två Mercury Verado fyrtakts utombordsmotorer på 300 hästkrafter var som klämmer upp båten i 58 knop.

– Det är fyrtaktsmotorer som när man gasar på låter som en Porsche Cayenne, sa Wahlström.

– Det blir bara som en susning, och man kan prata helt vanligt i normal samtalston i full fart.

– Det kan man inte göra i båtar som kör med andra utombordsmotorer.

58 knop är inte så mycket jämfört med de övriga värstingbåtarna. Han lyckades ändå komma kring 5:e/6:e-plats av det tiotal båtar som deltog i tävlingen, men framför allt blev han en av tävlingens tre pristagare eftersom han vann i RIB-klassen.

Den tredje pristagaren blev Staffan Kaiser, som kom tvåa totalt men vann klassen för enskrovsbåtar.

Niklas Johansson med Miss Turbine, berättade innan tävlingen att hans båt är en Nortech 50-fots-båt (drygt 15 meter lång) med 4.000 hästkrafter.

Han har varit uppe själv i nästan 150 knop med den, och då fanns det 10 procent mer att ge så båten kanske toppar i någonstans 170-180 knop.

Nortech grundades av några norrmän i Norge som senare har flyttat till Miami i Florida, och nu bygger sina Nortech-båtar där.

En båt som Miss Turbine kostar ny drygt 23 miljoner kronor, men en begagnad som Miss Turbine nu kan kosta kring 10 miljoner kronor.

Den har två helikoptermotorer som är som jetmotorer, men båten drivs inte med jetstrålar under vattnet utan har propellrar som drivs av helikoptermotorerna.

Båten förbrukar en kubikmeter bränsle i timmen, och tanken rymmer två kubikmeter – alltså 2.000 liter.

Så man kan bara köra två timmar åt gången.

Johansson har kört racerbåt hela sitt liv som hobby, men till vardags är han entreprenör och företagare.

Hans företag jobbar internationellt inom olja, gas, saneringsarbete och miljö.

Största båten av alla i Strömma Kanal var dock fastighetsmagnaten Peter Erikssons jätteplastbåt av märket Sunseeker.

Det är inte en tävlingsbåt utan en bekväm lyxjakt som åkte med ut med folk för att titta på tävlingen.

Eriksson själv åkte för sin del med Niklas Johansson i Miss Turbine under tävlingen.

Realtid.se gick fram till Eriksson före tävlingen, och frågade om det gick bra att fråga lite om hans stora Sunseeker.

Men Eriksson ville ligga lågt och bara skakade ”nej” med huvudet och ett leende med stängd mun.

Richard Frisks båt var en AMT 30 Supercat från USA.

Han är också företagare och har precis för bara en månad sedan startat sitt nya projekt Svensk Fordonsbelåning.

Det är precis som en pantbank, fast avsedd för bilar och båtar men även flygplan och helikoptrar.

– Vi har haft en bra start för företaget, sa Frisk.

Den som behöver pengar kan lämna sin bil eller båt till Svensk Fordonsbelåning, och direkt få ut 50-60 procent av dess bedömda marknadsvärde.

Lånet har en löptid på fyra månader och ska alltså återbetalas efter den perioden.

Om pengar inte har återbetalats efter sex månader, säljs bilen eller vad det nu är ut på auktion.

Frisk har fixat stora bilhallar för att kunna ta emot många bilar som redan har börjat komma in.

Han har även en hel flyghangar vid Bromma Flygplats för att ta emot flygplan och helikoptrar.

Fredrik von Essen var en annan företagare på plats vid tävlingen, och var också en av de som åkte med Miss Turbine i tävlingen.

Han har varit med och starta företaget ”Eriks såser” som gör färdiga gourmetsåser i samarbete med kocken Erik Lallerstedt.

Det var det såsföretaget som var huvudsponsor för Miss Turbine.

Företaget startades av fyra delägare för bara ett år sedan. Von Essen äger en fjärdedel, och företaget har redan blivit Sveriges näst största såsföretag före ett känt namn som Rydbergs som nu ligger trea.

Eriks såser har nu en årsomsättning på 40 miljoner kronor och positivt resultat.

Strategin har varit att se till att livsmedelsbutiker som säljer såserna tjänar en marginal på 35-40 procent.

Det bidrog till att företaget så snabbt fick ut sina såser i butiker.

– Många företag får vänta 20 år på att få sälja sina produkter i livsmedelsbutikerna, men för oss var det klart redan efter en månad.

Nu är planen att även börja sälja till restauranger och storkök.

Lallerstedt själv har en mindre ägarandel i företaget, men tjänar framför allt procent på försäljningen.

Han och Fredrik von Essen har kontakt var och varannan dag för att bolla idéer och slipa på såsrecepten.

En burk med 2,3 deciliter sås från ”Eriks såser”, kostar 22,90 kronor i butiken.

I dagsläget finns det sju såser i sortimentet:

• bearnaise-sås (står för så mycket som kring hälften av företagets omsättning)

• chili-bearnaise-sås

• pepparsås

• remoulad-sås

• äpple/curry-sås

• lime-aioli-sås

• hollandaise-sås

När tävlingsbåtarna kommit tillbaka och lagt till vid Strömma Kanal, var det alltså dags för eftersnack och paus och sedan prisutdelning.

Därefter blev det dags för party och klockan 18 middagen för tävlingsdeltagarna med sällskap.

I vimlet dök plötsligt jätten Douglas Murray upp, som spelar back i amerikanska hockeylaget San José Sharks i NHL-serien.

Han berättade att laget vunnit serien, men att det sedan gått dåligt i slutspelet vilket tagit hela laget hårt.

– För golfspelare och tennisspelare är det bara att se fram emot nästa tävling eller turnering om man inte är nöjd, men vi hockeyspelare kan bara blicka fram emot en hel säsong.

Det är mycket jobbigare enligt honom.

– Att slutspelet gick så dåligt satt i länge.

Murray sommartränar hårt 1,5-2 timmar om dagen i ett gym på Sibyllegatan i Stockholm för att hålla sig i form.

Hur mycket tjänar man som NHL-spelare?

– Tillräckligt för att inte behöva sommarjobba i alla fall, sa han.

Förvaltar du dina pengar själv?

– Det är både och. Jag gillar business.

Är du ett råskinn eller en räka under hockeymatcherna?

– Ett råskinn av de två alternativen i alla fall.

Murray berättade att han inte backar för slagsmål.

– Jag har väl slagits emot 5-6 tungviktare.

Är det din pojkdröm som nu gått i uppfyllelse att bli NHL-spelare?

– Ja, sa Murray och berättade att hans morfar Lasse Björn var hockeystjärna på sin tid.

Några problem att få tjejer var det inte för Murray. Som han beskrev det står de på kö.

Bland de andra NHL-svenskarna har Douglas Murray mest kontakt med numera pensionerade hockeystjärnan Kenta Nilssons son Robban Nilsson som spelar högerytter i Edmonton Oilers.

Robban Nilsson var också där i samband med båttävlingen vid Strömma Kanal.

Kungavännen, mångmiljonären, bilhandlar-arvingen och playboyen Aje Philipson var den som startade båt-tävlingen ”Skärgårdens snabbaste båt”, som körts varje sommar i många år.

Nu är det hans son Coci Philipson som arrangerar tävlingen med hjälp av Nello Zalbo på pr-bolaget Mamy.

Coci var nöjd med tävlingen efteråt.

– Ja, trots att vi hade lite regn så har allt gått jättebra, inklusive samarbetet med sjöpolisen och kustbevakningen, berättade han.

Alla undrar var Aje och hans värstingbåt Phat Cat är?

– Jo, men han har kört så mycket båtracing i sitt liv.

Stämmer det att han ska sälja Phat Cat?

– Den ligger ute till salu någonstans.

Han har valt att gå vidare i sitt liv?

– Ja.

Phat Cat liknar väldigt mycket Miss Turbine, och Realtid.se frågade Fredrik von Essen som åkte med Miss Turbine i tävlingen, om det kanske var så att de gjort en ”kupp” genom att måla om Phat Cat till Miss Turbine.

Men så var det inte alls enligt von Essen.

– Phat Cat väger 5 ton och Miss Turbine väger 10 ton. Miss Turbine är dessutom 9 fot längre, sa han.

– Miss Turbine är värre än Phat Cat.

Krögaren Mikael Jellby driver restaurangen Strömma Krog & Kanalbaren och är nöjd med årets sommarsäsong.

– En sådan här verksamhet är väldigt väderberoende, sa han.

– När det är vackert väder är det ”full kastrull”.

Och i år har det väl varit en väldigt bra sommar?

– Ja, efter midsommar. Men innan dess var det rena hösten.

För besökande gäster vill Jellby särskilt rekommendera fisk, och då kanske främst en ”Strömma Kanal-tallrik” för 185 kronor.

Då får man fem förrätter på en gång, plus en snaps.

De fem förrätterna är:

• Skagen

• råbiff

• rökta räkor

• kokt lax

• strömming

Bland utställarna på tävlingsområdet fanns företaget ProEvo som säljer båtlarm med alla möjliga finesser.

Företaget hade placerat sina sensorer i varje tävlingsbåt så att man på en stor plattskärms-tv i restaurangen kunde följa var varje båt var under tävlingen via hemsidan watski2star.proevo.nu.

– Det är 10 båtar med i tävlingen, och några har brutit längs vägen, kunde ProEvos försäljningschef Björn Åberg konstatera vid en titt på skärmen.

Tävlingsbåtar var markerade med röda prickar, och funktionärsbåtar med blåa prickar.

Båtlarmet ProEvo Classic är en av företagets produkter, och kostar 4.500 kronor inklusive moms.

Via larmen kan båtägare hålla koll på sin båt via internet på datorn hemma eller via mobiltelefonen. Man kan installera sensorer som känner av exempelvis gas, brand eller vattenläckage.

– Vi har sålt ett tusental av våra larmsystem i Sverige, berättade Åberg.

Företaget startade år 2004 och har utvecklat sina larm själva.

Larmen säljs via båtåterförsäljare såsom Hjertmans, och ProEvo gör det via ett bolag som ägs gemensamt med Hellmertz Elektronik.

Även företaget Matrobic var på plats och marknadsförde sin produkt Seabob.

Det är som en batteridriven elmotor man kan ha med sig i vattnet när man badar, och gör att man kan komma upp i en hastighet på 14-15 knop.

Man kan även ha Seabob när man dyker. Den klarar upp till 40 meters djup.

En Seabob kostar 70.000-130.000 kronor.

Giovanni Venner var en av tävlingens funktionärer, och övervakade arrangemanget via vattenskoter.

– Båtar och skotrar som smiter in på tävlingsområdet får jag jaga på, sa han innan tävlingen.

Efteråt beskrev han tävlingen som ”rörig och regnig”.

– Alla skötte sig rätt bra när de åkte ut till tävlingsbanan och tillbaka.

– Men där ute skulle det varit trevligare om det varit sol.

Själv fick han dra på sig sin våtdräkts-överdel när regnet kom.

– Då kändes det genast bättre.

Hans ekipage var en ”Riva kit”-vattenskoter.

– Den är otroligt kul och går 70-72 knop.

– Man gör 0-100 kilometer i timmen på 3,5 sekund.

Vattenskotern drivs med jetstråle.

Ute på fjärden gick det enligt Venner ganska stora vågor.

– Det var ungefär som att åka puckelpist med slalomskidor.

Vattenskotern hade inga problem att klyva vågorna.

– Man får anpassa åkstilen lite bara.

Det innebar att Venner satte fötterna längre bak än annars.

Med ett förnamn som Giovanni har han själv italienskt påbrå.

– Min pappa är från Sicilien och kom till Sverige på 50-talet då landet behövde arbetskraft.