Bästa livebandet gör comeback

Creation Records var det tongivande skivbolaget när den brittiska independentscenen blommade ut i det som kom att kallas brit-pop. Band som Blur, Oasis och The Stone Roses slog igenom efter det grundarbete som visionären Alan McGee gjort med sin skivetikett Creation.

Skotten McGee flyttade till London i efterdyningarna av punken och upptäckte en rad tunga namn – allt från The Jesus And Mary Chain och Primal Scream till Teenage Fanclub och Oasis. En skivbolagsman och manager som var lika mycket rockstjärna själv. Inte minst sett till drogintaget mot slutet av Creation-tiden.

Faktum är att jag en gång droppade det MTV Unplugged-parodierande namnet Creation Undrugged för Teenage Fanclub och The Boo Radleys, som sedan förde det vidare till McGee. När Creation firade sitt tioårsjubileum på Royal Albert Hall gick galan mycket riktigt under namnet – japp – Creation Undrugged.

Efter de stora framgångarna för Primal Scream och Teenage Fanclub sålde McGee 1992 hälften av Creation till Sony. Hela bolagets framtoning och framåtanda ruttnade sakteliga. Medan McGee tröttande på storbolagets tråkiga maskineri.

Nu är två av de gamla Creation-banden snart aktuella igen. Kommersiella kassakorna Oasis och konstnärliga kredd-kombot My Bloody Valentine ska släppa nya plattor efter lång tids tystnad.

Liam Gallagher intervjuades av engelska The Sun nyligen. Liam Gallagher säger att Oasis sjunde album kommer att jämföras med andra prisade sjunde-album från storheter som The Beatles och The Rolling Stones. Han snackar alltså om såna klassiker som Revolver och Beggars Banquet. Plattan, som blir Oasis första nya på tre år, ska tydligen vara färdiginspelad innan jul.

Någon ”Radiohead” tänker Lillebror Gallagher dock aldrig göra. ”Över min döda kropp” är kommentaren. Han har växt upp i tuffa Manchester, inte samma cleana Oxfordshire som radiohuvena, så tanken på att ”ge bort något gratis” som man jobbat så hårt för är främmande.

Liam vädrar också tanken att förra albumet Don’t believe the truth led av Noels efterarbete i studion. Säger du det så, Liam.

Mer hägrande än Oasis är dock att gamla Dublin-drömmarna My Bloody Valentine ska återvända till det kända universum.

Till skillnad från Oasis planerar dock My Bloody Valentine just att ”göra en Radiohead”. I alla fall om vi ska tro dagsfärska uppgifter från Billboard.

Uppföljaren till vidunderliga audiotrippen Loveless, från 1991 – jo, 1991 – ska släppas av bandet självt, på internet.

Och precis som i fallet Radiohead ska det att komma en vinylversion också.

Bandledaren Kevin Shields har haft historiskt svårt att slutföra sina projekt. Vi snackar om en man som påståtts ha dragit Creation Records till konkursens rand genom att barrikadera sig i studion och låta taxametern ticka.

I december ska My Bloody Valentine tydligen äntra studion igen för en uppföljare som kommer att ha tagit 17 år att få fram. 17 år av en bloody waste of time.

Kevin Shields har spenderat mycken tid med att vara en slags extramedlem i Primal Scream. Så hur hälsosamt hans leverne varit under 2000-talet är svårt att säga.

MBV:s manager säger till Billboard att albumet dock inte kommer att vara någon betala-vad-du-vill-variant. Du kan alltså inte fylla i beloppet ett pund och fylla i kontonumret och så bara ”OK, computer”.

Så nu får ni ursäkta, men jag måste surfa efter biljetter till de utsålda brittiska comebackspelningarna som Loveless-sättningen gör i juni.

Det lär vara mödan värt, för det här är bland det absolut bästa jag någonsin sett på en scen.

Jag har upplevt My Bloody Valentine på en pytteliten klubb i Göteborg och jag diggade så att jag bokstavligen tappade all uppfattning om tid. Jag tappade mitt armbandsur under den musikaliska hänryckningen och bär sedan dess aldrig något ur – som en hyllning.

Och jag har sett gruppen i en större hall i Christiania och den är det mest sinnesutvidgande som någonsin funnits att tillgå i den danska fristaden.

När MBV långt in i spelningarna drar igång sitt femtonminuters malande på ett och samma ackord uppstår ett transtillstånd som få akter – ingen? – inom det som kallas rockmusik har lyckats skapa.

Roskilde, Hultsfred, Arvika och Way Out West torde vara i full färd just nu. I full färd att försöka norpa detta, det allra vackraste och mest vildvuxna blomstret i den kommande musiksommaren.

Nya skivor:

Shayne Ward: Breathless (Syco Music/Sony BMG)

Mycket supersoft r&b, en del ballader a´ la George Michael Jackson och så en sööööt pluttelutt på toppen. Se där, något för Idol-publiken. Multiplatinasäljande Shayne Wards (ni minns hiten No Promises) nya album är inspelat i Sverige det senaste året under överinseende av Max Martin och producentbolaget Maratone. De har tidigare fixat till hits åt jättar som Britney Spears, Pink och Justin Timberlake. Och visst finns även här ett par nya kandidater till topplistan. Emellanåt flirtas det med gammaldags soul och disco, här hittas också en Vivaldi-sampling och en cover på SOS Band-klassikern Just be good to me som ju även varit en hit med Fatboy Slim-Norman Cooks projekt Beats International.

Biosphere: Microgravity/Patashnik/Insomnia (Beatservice)

Norrmannen Geir Jenssen är mer känd under artistnamnet Bioshere och har hunnit med åtta album sedan debuten. Här kommer tre återutgivningar i snygga digipack med ny design av Hanne Brochmann.

De två första Biosphere-albumen Microgravity och Patashnik släpptes 1991 respektive 1994 och fick en internationell publik då de sammanföll med strömningen av ambient techno. Det heta skivbolaget R&S lät underetiketten Apollo släppa dessa album utanför Norge.

I dag låter de lite tidsmärkta men det håller ändå bra att lyssna på. Dessutom passar de lite arktiskt kyliga ljudlandskapen utmärkt nu när vintern lägger sig över oss.

Den tredje digipacken innehåller soundtracket till Erik Skjoldbjaergs film Insomnia (1997) och titeln berättar vad det handlar om. Musik för sena nätter, med ljuset släckt eller med datorn på. Filmen? Jo, Stellan Skarsgård spelar en svensk polis på uppdrag i norra Norge, där han av misstag skjuter sin kollega och försöker mörka det.