Avbruten koppling bakom oljeprisfall

Det finns enkelt uttryckt två olika oljemarknader, den fysiska och fututremarknaden. De är visserligen separata men starkt korrelerade till varandra. Under extrema marknadsförhållanden, som nu i veckan, kan samvariationen tillfälligt bryta samman. 

Den fysiska marknaden utgörs av exploateringsbolagen, till exempel Exxon Mobile eller svenska Lundin petroleum. Råoljan som utvinns hamnar hos raffinaderier, till exempel svenska Nynas och amerikanska Hollyfrontier, som producerar olika typer av produkter som exempelvis bensin och flygbränsle. 

Mellan exploateringsbolagen och raffinaderierna finns i princip alltid oljetradingföretag som flyttar runt råoljan med hjälp av fartyg och pipelines. Deras verksamhet är framför allt logistisk; att få oljan till rätt plats i rätt tid. 

Futuremarknaden för olja, och andra råvaror för den delen, är en del av den globala finansmarknaden, men till skillnad från exempelvis aktiemarknaden är oljeproducenterna och övriga aktörer i den fysiska marknaden mycket aktiva i futuremarknaden. 

Futurekontrakten används av industrin för att säkerställa priser och jämna ut prisfluktuationerna. Många futurekontrakt är tvingande för båda parterna i kontraktet så till vida att leveransen kommer att komma oavsett om innehavaren vill det eller inte. Detta är en central del i förklaringen till att oljepriset för leverans i maj föll under noll nyligen. 

WTI-futurekontrakten (West Texas Intermediate, en lågsulfat olja som utvinns i USA) måste regleras fysiskt, och det är därför just WTI-oljan föll genom golvet och prisattes negativt tidigare i veckan. Andra oljevarianter, till exempel Brent-oljan (utvinns i norra Europa, men handlas i London) kontrakt kan regleras via cash.  

Den fysiska oljan prissätts ofta i privata uppgörelser där priset inte är helt känt, men naturligtvis finns det en mycket stark koppling till fututremarknaderna som är helt transparenta. Denna ”privata” prissättning kallas spotpriser, det vill säga dagsaktuella priser för den som vill köpa eller sälja olja ”över dagen.” 

Futuremarknaden är öppen för alla finansiella aktörer och har ett stort inslag av trading och spekulation. Här är, som vi sett, riskerna betydande för finansiella investerare när marknadsstörningar sker.

Det dramatiska och episka fallet för WTI-futurekontrakten bottnar i att stora delar av den globala oljeefterfrågan försvunnit när virusepedemin lamslagit världsekonomin i kombination med ett volym- och priskrig mellan Ryssland och Saudiarabien. Flödet av olja var så stort i mars och början av april samtidigt som de fysiska köparna backade undan. Detta skapade en lavin av panik i den finansiella delen av WTI-oljehandeln.

Mängder av investerare som aldrig haft som avsikt att bli ägare till fysisk olja blev tvungna att dumpa sina kontrakt till vilket pris som helst när den fysiska leveransen ryckte närmare. Kopplingen mellan den fysiska marknaden och futuremarknaden upphörde plötsligt att gälla. Köparna av kontrakten, som till och med fick betalt, är högst sannolikt oljeaktörer med tillgång till lagringskapacitet. Som Realtid berättat tidigare har aktiviteten i VLCC-marknaden (very large crudecarriers) varit extrem i slutet av första kvartalet, och många nytecknade hyresavtal är kopplade till lagring snarare än frakt.