"Åtal borde aldrig ha väckts"

Advokat Leif Gustafson, som försvarar Ossian Hellers i den pågående insiderrättegången, inledde försvarets slutplädering på fredagen.

Anmäl dig till Juridik-nyhetsbrevet som kommer ut på torsdagar.

Han slog direkt fast att åtal aldrig borde ha väckts och att en friande dom är den enda utgången av målet.

Leif Gustafson påpekade att parterna står extremt långt ifrån varandra.

Efter att ha hört åklagarens slutplädering är försvaret lika frågande till åklagarens bevisvärdering som vid inledningen av rättegången.

Det gäller framför allt lagens skrivningar om att det måste finnas okänd information med kurspåverkande effekt och som är av specifik och konkret natur för att ett insiderbrott ska kunna begås.

– Inte ens så här långt fram i målet kan vi förstå hur åklagaren resonerar.

Leif Gustafson återkommer senare under dagen till åtalspunkterna gällande insiderbrott.

Han fortsatte sin inledning med att ta upp åtalet om grovt skattebrott och beskrev sig som ”chockad” över åklagarsidans inställning till tolkningen av Europakonventionen.

Stig Åström hävdade i sin slutplädering på onsdagen att tingsrättens prövning av skattebrottet är den första som avgörs i domstol och därmed är det inte tal om någon dubbel bestraffning. Det är istället Länsrätten som får ta ställning till den frågan.

– Det där är en total missuppfattning. Man kan inte argumentera på det sätt som åklagaren gjorde.

Andreas Hofmanns försvarsadvokat Hans Strandberg kommer att utveckla försvarets syn på denna fråga i sin slutplädering.

Leif Gustafson argumenterade därefter för att Ossian Hellers lämnat in en frivillig rättelse till Skatteverket vilket även på den grunden gör att åtalet för skattebrott faller.

Leif Gustafson påpekade att åklagaren vid flera tillfällen varit ”ytterst nära” att lägga ner hela förundersökningen.

Han argumenterade också för att de avskrivna misstankarna kring affärerna i Electrolux borde gälla hela förundersökningen.

– Den bedömningen borde ha lett till att utredningen i sin helhet lades ner. Utgångspunkten var helt enkelt fel.

Leif Gustafson hävdar att åklagarens argumentation för en fällande dom kräver att domstolen går långt utöver det som insiderlagen faktiskt säger. Man måste göra avsteg från kravet på konkret bevisning i varje enskild åtalspunkt. Det håller inte enligt försvaret.

– Åklagaren har ingen mildrad bevisbörda, utan ett fullt beviskrav, även om det rör förhållanden som sin natur kan vara svårbevisade.

Han hävdar att åklagarsidan tolkat de insideråtalades beteenden på olika sätt i olika åtalspunker för att passa in i en teori om en brottskonspiration. Han anklagade också åklagarna för att inte ta hänsyn till motbevisning som borde omöjliggöra ett åtal.

– En åklagare får inte förneka dom kort som kommer på bordet som han inte vill se.