Är du bjuden på middag till Weil i morgon?

Finansmannen Robert Weil gillar kultur. Han finansierar Judiska Teatern och konsthallen Magasin 3 i Stockholm. Nyligen arrangerade han en konsert med dirigenten Daniel Barenboim och The West East Divan Orchestra.

Och Weil, som äger investmentbolaget Proventus, gillar att umgås med kulturkändisar ute i sin villa på Djurgården. I morgon är det israeliska författaren Etgar Keret som kommer på middag. Innan dess ska Keret utfrågas på Kulturhuset av journalisten Ingrid Elam.

– Jag brukar hjälpa Kulturhuset och ta hand om deras gäster eftersom de saknar resurser själva, säger Robert Weil, när han ringer upp Realtid.se i går kväll efter avslutat föräldramöte för femåriga dottern.

Vad är det du gillar med Keret?

– Han kan vara hur allvarlig som helst, så att man nästan blir livrädd, samtidigt som han är oerhört lekfull. Det är ganska nyttigt att man kan röra sig inom båda områdena, säger Robert Weil.

Kontakten med Etgar Keret har ursprungligen förmedlats av Weils dotter, Sandra, som bor granne med författaren i Tel Aviv.

Etgar Keret är översatt till 20-talet språk och är i stan för att marknadsföra sin första bok översatt till svenska. Realtid.se möter en lätt restrött Keret uppe på fjärde våningen på Kulturhuset.

Han skriver korta rappa noveller i en stil som kombinerar Franz Kafkas absurdism med Kurt Vonneguts drastiska humor.

Trots att Keret fyllt 41 år och har en son på två lanseras han fortfarande som det unga hippa Israels svar på ständige nobelkandidaten Amos Oz.

– Författare är ett perfekt jobb att åldras i. Så länge du inte fyllt 100, så betraktas du som ung.

Hur har din tvåårige son, Lev, påverkat ditt skrivande?

– Han är färsk och oförstörd medan jag är som skämd frukt. Han är känslomässigt ren samtidigt som han är betydligt mer extrem än vad jag är.

– Häromdan satt vi på en restaurang och servitrisen böjde sig fram och frågade hur gammal Lev är. ”Jag är 24” svarade han och kysste henne på munnen.

Vem påminner han om?

– Generalen Moshe Dayan. Han var min svärfars farbror. Lev är mycket militant och springer efter kvinnor, precis som Dayan. Vi kallar Lev för ”Mini-Mussolini”.

Tror du att vi svenskar kommer att gilla dina historier?

– Vem vet. Böckerna säljer bra i USA, men dåligt i Storbritannien. Förra året gavs en av mina böcker ut i Georgien och blev mycket uppskattad.

Vad har du för intryck av Sverige?

– Sverige verkar vara en stor kibbutz. Jag har en känsla av att svenskarna känner sig delaktiga i något större. Det är positivt i så moto att man känner ansvar, men negativt för individualister.

Fotnot: ”Åtta procent av ingenting” av Etgar Keret ges i veckan ut på Bastion Förlag.