Anna Odell drar rekordmycket folk

159 studenter visar upp sina examensprojekt. Sveriges konst- och designframtid är i farten.

Och ändå. När pressen i dag fick tjuvkika på Konstfacks vårutställning i Stockholm var det som om Moses varit i farten. Vips, så hade det rekordstora publikhavet delat på sig – och de flesta valde att vandra bort mot Anna Odells utställning.

Anmäl dig till Realtid.ses Nyhetsbrev Teknik, Media och Telekom som skickas ut varje tisdag.

För ingen konsthändelse har varit en sådan snackis de senaste månaderna som Konstfackeleven som irrade runt och spelade suicidal på Liljeholmsbron. Över 300 artiklar har skrivits om Konstfack under 2009, vilket ska vara tre gånger fler än samma period i fjol. Till det har förstås även NUG:s omdiskuterade klotter i tunnelbanan bidragit.

Vad allmänheten, sjukvården och medierna inte visste var att Anna Odell dokumenterat allt med filmkamera. Ja, inte innan hon talade om det i en intervju i Dagens Nyheter i lördags. Det hela har ingått i hennes examensarbete på Konstfack, och händelserna på Liljeholmsbron har filmats.

I upp till ett dygn skulle hon spela sjuk.

– Min bror ska ha med sig ett brev, förklarar Anna Odell i en av utställningens filmer där förberedelserna gås igenom.

Brevet som är skrivet på förhand skulle bevisa att Anna Odell bara spelat psykiskt sjuk och inte bör omhändertas.

På utställningen vallas Odell omkring av en livvakt och några Konstfackanställda. Hennes verk visas i en separat vinge.

I tre mörka rum kan besökarna träda in och se lika många filmer om förberedelserna, händelseutvecklingen på Liljeholmsbron och en film med en ljudupptagning från Odells besök på psykmottagningen.

På väggarna har konstnären satt upp kopior på intagningsbeslut och journaler.

När Anna Odell tas in på psykakuten och till slut berättar att det är ett konstprojekt blir personalen arg och ber henne genast lämna mottagningen.

Det är just ett dylikt mottagande Odell förberett sig inför. Flera gånger under den längsta av ”Okänd, kvinna 2009-349701”-filmerna (den är 1 timme och 18 sekunder) frågar hon de experter hon talar med om de tror att ”alla kommer att bli förbannade”.

Odell kontaktar under hösten 2008 psykologer, mentalskötare och advokater. Hon förbereder sig minutiöst.

När hon ringer upp experter på västkusten och i norra Sverige presenterar hon sig aldrig med efternamn eller hemort. Examensarbetet ska förbli hemligt.

Anna Odell ville iscensätta upplevelser som hon haft för 13 år sedan. Vid det tillfället var Odell med om en äkta psykos.

I en av filmerna säger hon att hon den gången stod på ett räcke, men att hon inte var aggressiv när poliserna tog med henne till psykakuten.

– Jag ville inte åka med poliserna i deras bil.

Några av experterna Anna Odell talar med är positivt inställda till hennes idé, särskilt psykologerna. Men andra, inom vården, har svårt att tro att hon skulle spänts fast i bälten utan att ha agerat aggressivt den gången.

Flera gånger får hon rådet att det är ett intressant problem hon vill belysa men att ”du är inte rätt person”. Att tilltaget kan röra upp känslor som är svåra att tygla.

– Jag är inte ute efter att sätta dit någon person. Jag är ute efter att öppna upp, säger Anna Odell.

– Man blir rättslös i sådan här situationer.

Allra mest fruktade Anna Odell en eventuell tvångsmedicinering. Något hon får veta kan sättas in redan i ett tidigt stadium, redan efter cirka en timme eller så.

– Du är ju inte ute efter att få någon positiv feedback, säger rösten i telefonen.

– Jo.

Fotnot: Konstfacks vårutställning pågår till och med den 24 maj.