Anders Björck blir filmstjärna

Måns Månssons nya dokumentärfilm H:R Landshövding är ett ambitiöst verk. I ett års tid har regissören följt Uppsala läns landshövding Anders Björck i hans arbete.

Anders Björck diskuterar i filmen hur Uppsala ska kunna bli Europas Kulturhuvudstad 2014. Han tar emot det japanska kejsarparet och han klipper bandet vid högtidligheter till Linnés minne.

Det här innebär första gången som en dokumentärfilm tävlar i Stockholms Filmfestivals tävlingssektion. Inga stalltips än, men filmen kan mycket väl vinna Bronshästen.

Måns Månssons 88 minuter långa porträtt av Anders Björck är konstfullt filmad i en stil inspirerad av så kallad cinéma vértité. Svartvitt, kornigt, 16 millimeter, en doft av 60-talsfilm på Cinemateket.

Filmen kommer efter uppmärksammade dokumentärer som Clyde, Stockholm Street och den Guldbaggenominerade Kinchen. Den senare handlar om Lasse Kinch.

– Uppsala är den mest intressanta residensstaden om man vill försöka förstå landshövdingeämbetet och hur det använts de senaste 400 åren, sedan Axel Oxenstierna 1635. Det är spännande att se hur landshövdingeämbetet format nationella intressen. Uppsala betraktas ju som Sveriges vagga, med kyrkan, ärkebiskopen och kopplingen mellan kyrkan, statsmakten och utbildningsväsendet, säger Måns Månsson.

Först Kinch, sedan Björck. Låter som en trilogi?

– Jo, jag håller nog på med någon sorts trilogi kring mansroller. När jag var liten var Lasse Kinch tryggheten personifierad. Med honom och hockey-VM var det som själva sinnesbilden av svensk sammanhållning. Det var ju ett år på 80-talet då hockey-VM slog alla tiders tv-rekord, med 5 miljoner tittare, säger Måns Månsson.

– Anders Björck är också en sån figur som flimrat förbi på tv-nyheterna som föräldrarna tittade på. Så när han blev landshövding 2003 tänkte jag att det kan bli en intressant dubbelkombo. Om den manliga ensamheten men även om den svensak nationella identiteten. Tre Kronor är ju en starkare symbol för Sverige än Domkyrkan i Uppsala är i dag.

Realtids reporter frågar om det är filmat utan någon större påverkan från regissörshåll. Hur dokumentär kan filmen vara egentligen?

– Jag har inte regisserat, inte orkestrerat – bara observerat rakt av. Det hindrar nu inte folk från att spela roller. Det gör ju jag också. Jag spelar en annan roll när jag träffar en familj, och en annan när jag är regissör. På så vis ville jag utforska hur vi talar förbi varandra. Det är svårt i det vanliga livet att verkligen sitta ned och lyssna på vad den andra säger. Där ger den observerande dokumentärfilmen verkligen möjlighet att lyssna. Gestik, tonalitet – sånt talar, även om själva samtalet är banalt.

– Men det beror på hur man ser på det. Många utländska tittare har kommit med reaktioner som ”vem är skådisen?” och ”hur gjorde ni med manus?”

Anders Björck har ofta några papper, en fickkalender eller liknande i handen. Och ett tajt schema. Så frågan är inte helt obefogad.

– Jo, på så sätt har Anders Björck ett manus. Och det är skönt att inte behöva vara med på det manuset.

Efter de här två dokumentärerna tar Måns Månsson nya grepp i nästa film.

– Nästa film blir riktigt episk. Jag vet att det blir en spelfilm, helt säkert.

I kväll onsdag får Anders Björck se filmen i sin slutgiltiga form för första gången.

– För mig är det viktigt att alla är komfortabla med filmen, särskilt som den ska ut på bio, dvd och tv. Låt mig vara med som en fluga, ni får jobba. Jag har inte varit ute efter att göra Kalla fakta. Det här är ett konstnärligt, poetiskt verk. Men Anders Björck hara bara hunnit se en tidig version.

Fotnot: Onsdagen den 26 november arrangerar Stockholms filmfestival en så kallad Face2Face med regissören Måns Månsson och landshövding Anders Björck. Journalisten Gunnar Rehlin agerar moderator. Detta sker på biografen Skandia klockan 18.30.

H:R Landshövding har vanlig biopremiär den 5 december i Stockholm, Uppsala, Jönköping och Enköping.