"Allra hade klarat sig bättre om styrelsen suttit kvar”

Det har stormat rejält kring fondbolaget Allra och vd:n Alexander Ernstberger sedan början av 2017.

Det startade med att Svenska Dagbladet genomförde en granskning i en rad artiklar där man skrev att pensionskoncernen Allra levererat dåliga avkastning till sina sparare, år efter år.  

Efter dessa mediegranskningar fick dåvarande styrelseordföranden, den namnkunniga Ebba Lindsö, kalla fötter och lämnade Allra. Omedelbart efter hennes uttåg lämnade även två andra välkända och högprofilerade namn styrelsen, styrelseproffset Meg Tiveus och den före detta justitieministern Thomas Bodström.

– Det går bara att spekulera i alternativa utfall och om vad som hade hänt om de inte hade lämnat, men personligen tror jag att bolaget hade klarat sig mycket bättre ur den här krisen om styrelsen hade suttit kvar och stått upp för bolaget, säger Alexander Ernstberger till Realtid.se.

Han är framförallt besviken på dåvarande ordföranden Ebba Lindsö, som efter första gransknings-artikeln går ut och, enligt honom, indirekt meddelar att Allra har begått fel.

Till saken hör att Ebba Lindsö har en bakgrund som bland annat tidigare vd på fondkommissionären Transferator, varit chefredaktör på både Affärsvärlden och nyhetsbyrån TT samt också varit vd för Svenskt Näringsliv. Hon har också suttit i styrelsen för bland andra Alfred Berg Transferator, Postgirot Bank, SBAB, AMF Pension och Länsförsäkringar Bank.

– Man ska komma ihåg att det då inte fanns några anklagelser om fel. Det handlade om att SvD, i en jämförelse med helt andra fonder, tyckte att våra fonder genererat låg avkastning i förhållande till risk. Ebba Lindsö går då ut och säger att fonderna inte är så bra, men att vi ska bli bättre. Det var inte så taktiskt. När hon därefter i ett par artiklar senare aviserar sin avgång gör det att man tror att det finns lik i garderoben.

Ebba Lindsö motiverade sin avgång för SR Ekot med att det framkommit pusselbitar som gjorde att hon misstänkte att hon fått en bristande bild av företagets historik.

– Jag kan inte annat än konstatera att Ebba har fått tillgång till allt material och har haft åtskilliga sittningar med mig och andra ledningsfunktioner. Hon började som ledamot och under sommaren 2016 var det hon själv som, efter sex månader i styrelsen, ville ta över som ordförande inför börsnoteringen, säger han och fortsätter:

– Man får anta att hon då kände sig komfortabel med bolaget, affärsmodellen och ledningen. Ebba hade tillgång till bolagets kontrollfunktioner, ledningen och revisorer. Att hon i efterhand hävdar att hon inte fått tillräcklig information är antingen en efterhandskonstruktion eller ett tecken på att hon inte gjort sitt jobb.

Alexander Ernstberger berättar att han först kom i kontakt med Thomas Bodström.

Bodström ville bara ta uppdraget tillsammans med Ebba Lindsö eftersom att han såg att hennes erfarenhet och kompetens skulle vara användbar i styrelsen – den skulle komplettera hans kompetensprofil. Thomas Bodström skulle som styrelseledamot ge fondbolaget en viss trovärdighet, öppna en del dörrar och sätta bolaget i en kontext.

– På samma sätt som försäkringsrådgivaren Max Matthiessen valde in Fredrik Reinfeldt så valde vi in Thomas Bodström.

Thomas Bodström valde också att lämna styrelsen efter att det börjat blåsa, men efter Ebba Lindsös avhopp. Alexander Ernstberger ser detta avhopp som mer naturligt då advokaten och den tidigare justitieministern rekryterades för att vara med i bolaget på resan fram till börsnoteringen. När den senare gick i stöpet valde han att lämna styrelsen. 

Den massmediala uppmärksamheten kring Allra har varit stor, och då framförallt riktats mot Alexander Ernstberger personligen, vilket förklaras av att han både är grundare och vd för Allra-koncernen.

Med all negativ uppmärksamhet har det även följt en del hot som riktats mot honom personligen. Oftast är det nättroll som sitter bakom tangenterna och drar på i sociala medier. Men det finns även personer med en i sammanhanget mer intressant position, som till exempel den nämndeman som representerar Vänsterpartiet i Göteborg, och som Realtid.se tidigare rapporterat om, som skrivit om Ernstberger i sociala medier.

Hur hanterar du all uppmärksamhet?
– Man lär sig att leva med det, säger han. 

– Jag tycker det är tråkigt att det som folk läser och som de flesta journalister skriver om saknar koppling till verkligheten och det som faktiskt har skett i fallet Allra. Det är ungefär som viskleken, efter ett tag har historien blivit en helt annan – sagor om hur jag och mina kollegor skulle ha lurat våra sparare. Det är långt ifrån sanningen.

– Sanningen är att Allra var ett välskött och framgångsrikt bolag med en god förvaltning och nöjda kunder. Det finns inga förlorare, bara vinnare. Det som är föremål för prövning handlar om helt andra saker än dålig förvaltning, säger Alexander Ernstberger.

Han uppger att han tycker att det är väldigt missvisande när han beskrivs som en entreprenör som tjänat ”onödigt mycket pengar” på bekostnad av fattiga pensionärer, som han ska ha lurat eller skott sig på.

– För det första så har Allras kunder inte varit pensionärer utan folk som sparar till pensionen. Allra har varken varit dyrare eller sämre än branschkollegor som Söderberg & Partners eller Max Matthiessen. Att vi varit lönsamma beror på att vi var en av de största aktörerna i landet.

På frågan hur det kommer sig att han tjänat så mycket pengar så att han kunnat köpa en av Sveriges dyraste villor svarar Alexander Ernstberger att han startade Allra för tio år sedan. 

Sedan dess har det varit hårt arbete. Bolaget har visat god lönsamhet varje år sedan 2009 och varje år har grundarna också återinvesterat en stor del av vinsterna i organisation, teknik och tillväxt. Allra har under åren erhållit ett flertal fina priser och utmärkelser, bland annat som en av landets bästa arbetsplatser.

– Jag och min kollega David (Person Rothman reds anm.) investerade 2008 aktiekapitalet, 50 000 kronor vardera, och sedan har vi genom hårt arbete byggt upp bolaget som blev Allra. Likt många entreprenörer så har vi haft mål, både i vårt bolagsbyggande men också privat. Mitt mål var att köpa ett hus.

– Senaste åren tog bolaget stora kliv framåt och startade nya verksamheter som senare blivit uppmärksammade, bland annat värdepappersbolaget Allra Capital, säger han och fortsätter:

– Bilden av att jag och David på bara något år startat upp ett bolag som genom telemarketing-samtal flyttar över pensionärernas pengar till våra fickor, och som därefter används till privat konsumtion är sensationsjournalistik och resultatet av den visklek som jag nyss pratade om.

Allra var en koncern med fem tillståndspliktiga bolag, verksamhet i tre länder och med över 300 anställda. Han berättar att det var en slump att han hamnade i finansbranschen. Han hade varken tidigare kunskap om den, eller erfarenhet från branschen, när han startade Allra.

– På den tiden, det känns nostalgiskt att säga på den tiden, men det har hänt otroligt mycket i den här branschen på bara tio år. Då var det väldigt torftiga kunderbjudanden där man knappt kunde förstå vad det handlade om.

– När vi väl hade skaffat oss kunskapen så förstod vi också hur man skulle förklara för folk på ett lättbegripligt sätt vad det handlade om. Det var grundstenen till vår produkt. Det som vi sett som vår utmaning och det som vi inspirerats av var att ta något svårt och komplicerat och göra det både lätt att begripa och folkligt.

Han blickar tillbaka i tiden och beskriver Allras resa framåt och uppåt.

– Vartefter bolaget växte så rekryterade vi seniora medarbetare, utvecklade nya produkter och verksamhetsgrenar. Vi har utvecklat bolaget för att kunna spela en så bred roll som möjligt i näringskedjan, och ta tillvara på de möjligheter som fanns.

Han berättar att det varit en strikt reglerad och formell miljö som man behövt anpassa sig till när det kommer till att bedriva en tillståndspliktig verksamhet. Det är oftast svårare för mindre aktörer än de större, menar han, eftersom reglerna skrivs för de större aktörerna.

Han uppger även att Allra försökt vara med i utvecklingen av regelverket genom möten med Pensionsmyndigheten, i vilka han har påtalat brister.

– Om de hade lyssnat på oss hade sannolikt Falcon Funds-skandalen aldrig inträffat, säger han.

Ernstberger berättar att man diskuterade IT-säkerheten på plattformen och hur man ska kunna rikta regleringar mot oseriösa aktörer. Han uppger att det finns mindre bolag, utan tillstånd, som trots det ändå väljer att bedriver tillståndspliktig verksamhet.

Men framgångarna ledde snart till granskningar av Allras framgångsresa och verksamhet, både från medierna och från myndigheternas sida.

Under stor medial uppmärksamhet fattade Pensionsmyndigheten ett beslut om att avregistrera Allras fonder i PPM-systemet. Det beslutet togs i mars 2017.

Motivet till att Allras fonder slängdes ut från Fondtorget var, med Pensionsmyndighetens egna ord, att ”Allra har berikat ägarna till bolaget istället för pensionsspararna”.

Sedan rullar utredningen vidare, en utredning som nu tas över och leds av Ekobrottsmyndigheten, EBM.

I slutet av september 2018 häktas Allras dåvarande portföljförvaltare Johan Bergsgård.

Två veckor efteråt förordnas Alexander Ernstberger en offentlig försvarare, advokat Slobodan Jovicic.

Alexander Ernstberger och hans kollega Olle Markusson, som även är vd för Allra i Luxemburg, häktas i mitten av oktober 2017.

Alexander Ernstberger berättar om de tolv förhör som han deltagit i, och formulerar en skarp kritik mot förhörsledarna:

– Att förhöras är i sig dramatiskt och en otrevlig upplevelse. Inte minst om man sitter på Kronobergshäktet i gröna fångkläder, säger han.

– Det är en obekväm situation när man inte får någon information om vad saken gäller utan bara frågor. De som ställer frågorna är inte särskilt väl pålästa. Ibland får man intryck av att de har ett manus, och när man då ställer en motfråga eller begär att få ett förtydligande så förstår de inte vad man menar.

Han förklarar att han får 5 till 10 minuter på sig att för att läsa igenom utskriften från ett flera timmar lång förhör, för att antingen godkänna eller göra ändringar i förhörsprotokollet.

Ernstberger menar att utskriften av förhöret ofta inte reflekterar vad som egentligen sagts under förhöret.

– Jag tror att varken jag eller mina kollegor håller med om att allt som står i förhören på ett objektivt sätt återger själva förhöret vilket bör framgå av inspelningarna.

Han ger ett exempel på en förhörsutskrift som han inte har godkänt, och där han istället har lämnat in ett eget skriftligt förhör med ändringar, men att den bilagan finns inte med i förundersökningen.

– Det är ett konstant fulspel, tycker jag.

I en rad intervjuer har Alexander Ernstberger uppgett att han tycker att åklagaren missförstår hans förklaringar.

På Realtids fråga om vad åklagaren har missförstått svarar han att ”det handlar egentligen inte om missförstånd utan om en bristande förståelse för hur branschen, den här typen av verksamhet och affärer, fungerar.”

– Åklagaren har från början varit övertygad om att någonting ska vara fel. Den övertygelsen, i kombination med bristande sakkunskap, har präglat hela förundersökningen, säger han.

– Det som åklagaren först påstod var att vi med pensionsspararnas pengar köpt värdepapper som varit 60 gånger dyrare än marknadspris, att det varit upp till 65 procent marginal. 

– Under förundersökningen så har åklagaren kommit till bättre insikt om hur avgifterna beräknas och verkar nu ha förstått att avgiften bara varit 1,2 procent per löptidsår, vilket var marknadsmässigt 2012.

– Då påstås det istället att vi medvetet har valt att göra dåliga affärer. Men att investeringarna resulterade i en vinst för spararna på 28 procent är inget som framgår av förundersökningen. Inte heller framgår det att Finansinspektionen redan granskat dessa transaktioner för 4 år sedan, utan någon anmärkning.

I åtalet, som väcktes den 1 oktober 2018, presenterar åklagare Thomas Hertz en skiss över det misstänkta brottsliga händelseförloppet där Svensk Fondservice, SFS, förvärvade värdepapper av, eller genom Oak Capital AB.

Oak Capital köpte värdepapper från olika banker för 260 miljoner kronor och sålde därefter vidare dessa till värdepappersfonderna, för cirka 430 miljoner kronor. Vinsten på 170 miljoner kronor delades ut till Alexander Ernstberger, David Persson Rothman och Oak Capital AB, enligt åklagaren.

Alexander Ernstberger berättar att Oak Capitals ägare köpte in sig i Svensk Fondservice/Allragruppen under sommaren 2012.

Planen handlade om ett samarbete mellan bolagen som bland annat mynnade ut i en ny förvaltningsmodell som man skulle bygga tillsammans för Gustavia Fonders räkning.

När samarbetet med Gustavia inte realiserades startades istället ett eget fondbolag.

Tillsammans köpte man Prognosia. Tre år efter köpet slutade det med att Oak Capital-ägarna har anställts i Allra-gruppen och man närmade sig en notering på börsen. Han uppger att detta var en bra investering för alla parter.

Ewran Mersin, som i dag är häktad i sin frånvaro, var chef för Allras verksamhet i Dubai. Ewran Mersin har en längre finansbakgrund än de övriga misstänkta, bland annat har han haft en hög post inom Credit Agricole. Han har av flera medier beskrivits som hjärnan bakom upplägget i Oak Capital. Han och Mattias Bengtsson, som var storägare i Oak Capital befinner sig i dag på flykt i Turkiet respektive Dubai, vilka nationer inte har ett utlämningsavtal med Sverige.

– Sedan Oaks ägare köpte in sig så har Ewran Mersin varit betydelsefull, han är den som är mest kunnig inom detta område, förklarar Ernstberger. 

– Han såg vår potential och han såg också att om han kan komma in i Allra så kan han med sin erfarenhet realisera den potentialen. Vi arbetade nära varandra från slutet 2012 och framåt för att bygga det Allra som det sedan blev med fondbolaget och värdepappersbolaget. Han har haft en betydande roll, säger Alexander Ernstberger.

Med det sagt, skulle det inte vara bra om han kom till Sverige och fick förhöras för att kanske reda en klarhet i allt, för din skull också?
– Jo, absolut. Ewran är en väldigt intelligent, pedagogisk och karismatisk person. Jag har nog aldrig träffat en person som kan förklara så komplexa saker på så enkelt sätt som alla förstår. På det sättet hade det varit väldigt bra. För mig hade det varit bättre, samtidigt får jag också inse att alla står sig själva närmast när något sådant här sker. Jag förstår om man som utländsk medborgare och som bott utomlands under en lång tid kanske drar sig för att komma hit när man ser vilka metoder som används. 

Men om man anser att man är oskyldig och helt säker på sin sak, varför inte komma hem?
– Det kan jag inte svara på, ni får fråga honom. Däremot är det inte så enkelt för om han kommer till Sverige så kommer han sannolikt att sitta häktad fram till en huvudförhandling på grund av flyktfara och det är nog inte något som lockar.

Förutom brottmålet pågår även två civilrättsliga mål i Stockholms tingsrätt mellan Allra och dels Pensionsmyndigheten, dels med revisionsjätten Deloitte. I målet mot Pensionsmyndigheten har Allra aviserat att en genstämning kan komma ”för allt som de orsakat oss”.

Vad har de orsakat?
– De har förstört arbetstillfällen för över 300 personer, de har förstört en skattebetalare som betalat 40 miljoner kronor i skatt varje år och de har förstört mitt bolag och 10 års arbete.

– Det finns mycket att gräva i här och jag är övertygad om att det så småningom kommer visa sig hur saker och ting egentligen har gått till på Pensionsmyndigheten och bakom myndigheternas kulisser, de politiska motiven, medias påverkan, rädslan för nya skandaler och slutligen deras felaktiga slutsatser.

Tvisten med Deloitte handlar om ett arvode om 900 000 kronor, som revisionsbolaget yrkar på, men som Allra inte vill betala.

Alexander Ernstberger uppger att Deloitte valde, liksom styrelseledamöterna, att vända bolaget ryggen när den massmediala kritiken kom. Deloitte ska ha varit med på Allras resa från 2012 som revisor för senare även de utländska bolagen samt inför den planerade börsintroduktionen.

– När de mediala skriverierna började i början av 2017 då drar Deloitte i handbromsen men de säger inget till oss. De lägger locket på. De slutar att svara och börjar agera väldigt märkligt. Vi har i efterhand förstått att det pågår ett arbete internt på Deloitte där man vill bygga ett försvar för sig själva mer än stå upp för sin klient.  

Han berättar att Deloitte skrev en rapport som de senare skickade in till Pensionsmyndigheten för att motivera sin egen avgång. 

I Stockholms tingsrätt diskuteras i dag om en förlikning kan vara aktuellt, vilket domstolen inte nått framgång med. En huvudförhandling planeras nu istället.

Tvisten handlar om den tid som man påstår att man lagt ned internt med konsulter som vi aldrig hört vid namn eller träffat. All den tiden ville de lägga oss till last för. I relation kan man säga att det uppgår till det dubbla årliga revisionsarvodet. Detta är inget material som vi har fått tagit del av. Vi har frågat om vi kan få se materialet, om vi kan få se resultatet av dessa timmar men det vill de inte lämna ut.

– Sedan konflikten med Pensionsmyndigheten började så har många vänt Allra ryggen för att inte risker att bli indragna. Det har i vissa fall resulterat i ytterligare tvister. Vi har nu flera parallella processer igång och många som är emot oss men det kommer att vända – vi ser med tillförsikt fram emot de domstolsförhandlingar som väntar.

Vad vill du säga till de pensionssparare som känner sig lurade bedragna?
– Ingen har varken blivit lurad eller bedragen. De kunder som sparat i Allras fonder ha alla haft en god avkastning, både relativt och i absoluta tal.

Realtid.se har sökt Ebba Lindsö för att hon ska få möjlighet att besvara Alexander Ernstbergers kritik.