Alla andra är fel

Alla andra är fel. Och eftersom alla de andra gör så många fel, måste vi alla ägna all vår kraft åt att säga till, hålla reda på och uppfostra alla andra. Tänk vad bra världen skulle vara, rättvis och utan någon oönskad växteffekt, om inte de där ”alla andra” fanns. Vilka de nu är. Nåja, man får försöka ta reda på dem och säga till på skarpen. Då skulle balans råda och vi fick leva i den bästa av världar. Om alla var som vi skulle det ju inte vara något problem.

Det är skönt att veta var felen finns, att de andra ska läxas upp. Ta jämställdheten till exempel. Bristande jämställdhet är ett problem, men jag har aldrig hört någon säga att ”jag har problem med att jag personligen ofta ökar ojämställdheten där jag verkar”. I stället är bristen något som ”alla andra” gör och eftersom alla andra bevisligen är fler än man själv, så är det glasklart var problemet ligger. Hos alla andra. Det kan sannolikt bara lösas genom krafttag från FN eller Gud. För hur skulle man annars få ordning på alla dessa andra-människor som springer runt här på jorden och gör så mycket fel?

Vad tryggt och skönt det är att förlägga problemen på en så avlägsen nivå. Om jämställdhet och rättvisa är en fråga för FN, så kan jag lugnt fortsätta mitt gamla liv, utan att ifrågasätta något i mitt eget handlande. Problemen ligger långt bort och vad ska jag som redan är en liten idealisk människa göra åt detta?

Svaret är att det inte finns några ”andra” som gör allt det där dumma i världen. Det är du och jag. Vi gör en hel del bra dessutom. Och det är ganska mänskligt. Lite bättre kan det säkert bli här i världen, men knappast beroende på stora ord eller FN. Om man slutar att tjata på andra och istället återför frågan till sig själv, så uppstår massor av möjligheter.

Och kan man inte leva som man lär andra, så kanske man ska fundera på vad som är fel. Man kanske ska lära som man lever. Börja inte med att lära andra, utan med själva levandet: gör det som du kan stå för inför dig själv. Det räcker långt. Sedan kanske du kan börja lära andra. Fast det där med lära andra tror jag också ska ske med viss försiktighet. För hur kan jag veta vad som alltid är bäst? Varför måste alla leva precis som jag, andra kan väl få leva på sitt sätt – bara det inte stör för mycket.