Därför är det positivt att regeringen tagit initiativ till en ny Riksbankslag som kommer behandlas nu den 21 april av konstitutionsutskottet och den 1 juni av Riksdagen. Förslaget har dock missat att ta intryck av den diskussion som pågår världen över om hur centralbanker kan bidra till ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara samhällen. Över 80 centralbanker och tillsynsmyndigheter har inom samarbetet Network of Central Banks and Supervisors for Greening the Financial System (NGFS) tagit fram en rapport med nio kraftfulla åtgärder en centralbank kan vidta – om den politiska viljan finns. Men här i Sverige väljer regeringen istället att lägga fram ett lagförslag med följande brister:

1. Inget grönt mandat

En studie visar att 12 % av centralbankerna redan har fått explicita hållbarhetsmål, däribland Bank of England. 40% av centralbankerna har i uppdrag att stödja regeringens politiska prioriteringar, vilket kan innefatta hållbarhet. Även Europeiska centralbanken betraktar hållbarhet som en viktig del av sitt sekundära mandat. Men i Sverige lyser kraven på att Riksbanken aktivt ska stödja en hållbar omställning med sin frånvaro.

2. Riksbanken görs till passiv åskådare

Efter kritik från Klimatpolitiska rådet om avsaknad av klimatperspektiv har regeringen föreslagit att Riksbanken ska ”identifiera hot mot en hållbar utveckling som påverkar förutsättningarna för verksamheten enligt denna lag”. Men det räcker inte att ”identifiera risker” – Riksbanken måste också aktivt motverka dem och säkerställa att finanssektorns verksamhet ryms inom de gränser klimat och ekosystem sätter.

3. Proportionalitetsprincipen bortser från klimatrisker

Den nya lagen föreslår en proportionalitetsprincip som säger att Riksbanken bara får vidta en åtgärd om ”det avsedda resultatet står i rimlig proportion till de kostnader och risker som åtgärden medför för Riksbankens och statens finanser”. Det är uppseendeväckande att Riksbanken bara ska tänka på statens finanser och inte ges i uppdrag att väga in risker för exempelvis klimat, biologisk mångfald och ekonomisk jämlikhet vid en avvägning om en penningpolitisk åtgärd är proportionerlig.

4. Vinstintresset överordnas hållbarhet i Riksbankens tillgångsportfölj

Regeringen har gjort ett försök att styra Riksbanken mot grönare förvaltning av sin tillgångsportfölj. Men Riksbanken får enbart välja bort ohållbara tillgångar eller välja grönare tillgångsslag såvida det inte ”görs avkall på de ovan angivna kraven” om låg risk, hög avkastning, och att övriga penningpolitiska syften beaktas. Riksbanken får alltså bara fästa vikt vid hållbarhet om det inte medför kostnader eller risker för Riksbanken och finanssektorn. Med andra ord betraktas vinstintresset som överordnat ekologisk hållbarhet – vilket är exakt samma logik som fört oss till dagens akuta planetära nödläge.

5. Riksbankens kapacitet att skapa pengar för en hållbar omställning stryps åt

För att klara massiva investeringar i hållbar omställning behövs pengar. Coronakrisen har visat att pengar inte är ett problem. Finansutskottet konstaterar i ett betänkande att ”Riksbanken aldrig kan gå i konkurs och alltid kan tillhandahålla pengar”. Men istället för att tillvarata denna möjlighet att skapa pengar, inom de ramar som sätts av inflationen, så inför regeringen gammeldags regler från tiden då vi hade guldmyntfot som kräver att Riksbanken backar upp alla pengar de skapar med motsvarande mängd tillgångar. Detta riskerar att strypa Riksbankens förmåga att skapa pengar till den grad att de inte ens kan finansiera sig själva utan måste få skattepengar från staten.

6. Teknikskifte gör lagen utdaterad

Det är dumt att stressa fram ett beslut om en ny Riksbankslag innan utredningen om statens roll på betalningsmarknaden lagts fram. Just nu sker ett teknologiskt paradigmskifte på betal- och finansmarknaderna. Först bör statens övergripande roll i detta samt konsekvenserna av och möjligheterna med en e-krona utredas. Därefter kan man sätta ner foten vad gäller Riksbankens mer specifika mål och verktyg. Annars riskerar den nya riksbankslagen att bli utdaterad redan från starten.

Det är positivt att regeringen tagit initiativ till en översyn och uppdatering av riksbankslagen; Riksbankens uppdrag och befogenheter behöver vara tydligt definierade, ändamålsenliga och demokratiskt förankrade. Men i ljuset av den pågående klimatkrisen, lärdomarna från coronakrisen och de stora förändringar som pågår just nu på betal- och finansmarknaderna, så är förslaget redan utdaterat.

Lagen riskerar att bakbinda Riksbankens handlingsutrymme till gårdagens kritiserade penningpolitiska verktygslåda, vilket sannolikt kommer göra större skada än nytta. Lagen lever inte upp till rimliga krav för en modern och hållbar centralbank. Den skapar inte ens tydligt utrymme för att använda merparten av de gröna verktyg Riksbanken själva har varit med och identifierat inom NGFS-samarbetet. Vi kan bättre än så, tänk om och tänk rätt!

Isadora Wronski
Sverigechef, Greenpeace
Jonas Bane
Ordförande, Klimatriksdagen
Lars Pålsson Syll
Nationalekonom, ekonomihistoriker, professor vid Malmö Universitet
Samuel Färdow Kazen
Utredare, aktiv i progressiva ekonomer och positiva pengar
Sasja Beslik
Hållbarhetschef för pensionsbolaget PFA