Valet att bli revisor var inte självklart för Anneli Pihl. Inte heller att studera vidare. Det var nämligen inte normen i hennes familj eller i det samhälle där hon växte upp på en bondgård i Blekinge under 1980-talet.

På bondgården fanns ett åttiotal djur, mest mjölkkor. För Anneli var det självklart att tidigt ta ansvar och att hjälpa till på gården.

– Ett tag hade vi charolais. Det är stora djur som kan väga uppemot ett halvt ton. Det gäller att ha is i magen när man som elvaåring har som uppgift att mota djuren över vägen och ser tjurarna komma rusande mot en.

Det kanske var det starka rättvisetänket, tilltron till den egna förmågan eller drivkraften att förändra saker och att utmana ålderdomliga strukturer, som Anneli fick med sig hemifrån, som ledde henne in på revisorsbanan. När jag träffar henne är det hur som helst tydligt att det inte finns någon konflikt mellan hennes person och yrkesroll. Anneli utstrålar integritet, mod och ett starkt engagemang.

– Jag trivs med att hamna i nya situationer där man måste göra research för att hitta bästa möjliga lösningen. I min roll blir man aldrig fullärd och det är en del av tjusningen.

Som partner och revisor på en av Sveriges största revisionsfirmor arbetar Anneli mot stora noterade och statligt ägda bolag såväl som mot familjeägda företag. Internt ansvarar hon för riskhanteringsfrågor och för att förbättra revisionstjänsten.

– I min roll agerar jag rådgivare och bollplank åt mina klienter när svåra frågor uppstår. Det kan handla om allt från tolkning av redovisningsprinciper till råd gällande kommunikation till marknaden i form av delårsrapporter och årsredovisningar och hur man bör utveckla sin bolagsstyrning. Det absolut roligaste är att vara med och bidra till våra klienters utveckling och även vår egen utveckling.

Anneli Pihl berättar om samarbetet i internationella team för att hitta bästa möjliga lösningar åt klienterna och om hur hon som partner i en mansdominerad bransch använder de verktyg hon har för att åstadkomma mer jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Dessutom hur hon som språkrör till Revisorsinspektionen och genom regelbunden kontakt med branschorganisationen FAR fångar upp nya trender som hon kan omvandla i praktiken.

– Jag är en doer som brinner för hantverket – att både skapa och att utveckla. Som ledare kan man förändra mycket genom de val man gör, till exempel när man sätter ihop team och när man delegerar uppgifter.

På Deloitte finns det en tydlig utvecklingsplan för varje medarbetare, vilket innebär att man inte behöver byta arbetsgivare för att utvecklas. Det har nu gått 16 år sedan Anneli gjorde sin första dag på revisionsfirman. Att hon har stannat så pass länge förklarar hon även med turen att ha lyhörda och kreativa chefer.

– En gång ville jag pröva på ett nytt verksamhetsområde, nämligen financial advisory, där man arbetar med att analysera potentiella förvärv eller att förbereda för en försäljning. Då  fick jag ett erbjudande om anställning hos en konkurrent. När jag berättade det för min chef gjorde han det möjligt för mig att pröva på det verksamhetsområdet här på Deloitte. Det var tur, eftersom jag då insåg att det var revision som jag ville fortsätta att arbeta med.

En annan situation som spelade stor roll för Annelis fortsatta karriär på Deloitte var när hon kom tillbaka från föräldraledigheten för sitt första barn.

– Då ville jag byta branschinriktning och också det var möjligt att genomföra här på Deloitte. Det var en nytändning för mig.

När Anneli som student gick på arbetsmarknadsmässan som anordnades vid Lunds universitet fick hon visserligen ett mycket gott intryck av Deloitte, men hade en mer traditionell syn på revisorsrollen än vad som visade sig vara verklighet.

– Att komma hit och se att man som revisor är ute hos klienten större delen av tiden var en positiv överraskning. Dessutom pågår en kontinuerlig förändring inom organisationen, för våra klienter, som själva befinner sig i föränderliga branscher, förväntar sig också att vi ska förändra oss och anpassa oss till digitaliseringen och allt annat som händer.

När Anneli får frågan om vilka situationer som hon bedömer som misslyckanden och hur hon har tagit sig vidare kommer svaret blixtsnabbt:

– Jag har lite svårt att komma på ett misslyckande. Det låter lite kaxigt, men för mig ligger det i betraktarens ögon. När jag stöter på motgångar brukar jag ställa mig tre frågor: Vad kan jag lära mig av det här? Vad kan jag ta med mig för att utvecklas vidare? Vad kan jag göra åt det? Med ett sådant mindset blir det lättare att gå vidare.

Om Anneli drömde om att resa och upptäcka världen som liten drömmer hon nu sig tillbaks till sin hemby i Blekinge. Hon har tillsammans med sin man fått en mangårdsbyggnad från sekelskiftet en kilometer från Annelis föräldrar som bor kvar på gården där hon växte upp.

– Det är min familjs magiska plats på jorden.

Vad gör du om tio år?

– Då arbetar jag kvar som revisor på Deloitte. Min vision är att lämna över ett ännu bättre företag till nästa generations ledare.