Denna vecka med Viggos dagbok börjar i en brittisk kolgruva med Ken Follett och slutar på en pråm vid Kungsholmskanalen. Däremellan ryms löpsteg i Sköndal, 150 000 läsare på några dygn, diskussioner om barn och husdjur – och insikten att livet, trots allt, bäst sammanfattas i kärlek, arbete och en riktigt bra lunch.
Viggos vecka: från kolgruvor till Kungsholmen
Söndag
Börjar läsa Ken Folletts Giganternas fall. Är redan efter några sidor övertygad om att detta är en av de bästa böcker jag någonsin öppnat. Ken är en ny bekant för mig, men det visar sig att han är en av världens mest lästa författare med upplagor på hundratals miljoner.
Jag förstår detta, Ken skriver storslagna historiska berättelser på gränsen till pekoral. All stor konst balanserar på denna knivsegg.
Första kapitlet om hur en trettonårig pojke utan ett enda mörkt hår på snoppen gör sin första dag i kolgruvan är ett skolexempel på hur man bygger likeability. Det är i samma division som de första kapitlen i Harry Potter. Jag förstår inte varför så många författare är livrädda för att ta i från tårna. Giganternas fall är också en fin (och fri) fortsättning på Beevors bok om Rasputin som jag läste förra veckan.
MFF åker till Göteborg och får med sig en ynka poäng mot Örgryte. Mitt älskade lag är det nya Manchester United. Vi lever i skuggan av fornstora dagar. Vi som stod på ståplats på Malmö stadion under 80- och 90-talet vet precis hur det känns.
Måndag
Annandag påsk är en helgdag som snart kommer att avskaffas. Det kan vi tacka Putin för. Inte.
Men jag förstår att om hjulen i vårt land ska snurra så kan vi inte sitta och sörja Jesus uppgång och fall i fyra röda dagar. Denna helg hör hemma på 1900-talet när vi svenskar trots allt trodde lite på det som stod i Bibeln och tyckte att det var viktigt.
Med det sagt.
Påsken är den absolut bästa helgen på året eftersom den numera är helt kravlös.
Jag springer en tur ner till Drevviken för första gången på många månader. Snittar över 7 minuter per kilometer. Men jag orkar springa en halvmil utan att gå.
Det är inte bra, men där är jag nu.
Tisdag
I dag svängde pendeln på Google Discover upp igen och jag fick min första artikel på veckor som drog iväg till 150 000 läsare.
Skriver en krönika om att alla borde sälja sina husdjur och skaffa barn i stället. Jag är med andra ord inte i takt med tiden, men jag vet att jag har rätt.
Från tsarens fall till Gyökeres mål – historien upprepar sig
Denna vecka i Viggos dagbok börjar i det ryska imperiets sönderfall och slutar med ett Gyökeres kvalmål som får hela landet att skrika
Onsdag
Solen har återvänt till Sköndal. Skriver dessa rader i mitt arbetsrum med utsikt mot norr och en gata kantad av vackra nakna träd. Jag ser inga knoppar som brister, men jag vet att det händer nu. Snart.
Min älskade Anna kommer hem och berättar att hon i natt tog hand om en födande kvinna som blödde en dryg liter blod.
Jag får inte skriva att Anna har förlöst den havande kvinnan, för det har mamman gjort själv. Detta säger mycket om hur långt förlossningsvården har kommit i Sverige. Eftersom barnadödligheten knappt går att sänka mer märks många ord.
Jag är så stolt över min hustru vissa stunder att jag får tårar i ögonen.
Ken Folletts Giganternas fall handlar mycket om män som älskar självständiga, starka kvinnor. Allt kokar ner till att kärlek inte går att köpa för pengar. Den måste vinnas på andra meriter. Det är detta som gör oss till människor.
Torsdag
Spelar in podcast med Claes de Faire på Kung Carl på Kungsgatan. Alltid kul.
Tar take-away-lunch från grannen Max: sallad med kyckling. Stans mest prisvärda lunch. Jag har mycket svårt att förstå att Donken ville släppa denna ljuvliga lokal med ett suveränt läge till värsta konkurrenten.
En av de första intervjuerna jag gjorde som ny redaktör på Perfect Weekend för snart ett år sedan var med Max vd Richard Bergfors. Richard sa då att lokalskiftet på Kungsgatan gjorde McDonalds grundare i Sverige, Paul Lederhausen, upprörd, men att han hann dö före Max öppning. Kanske var det skönt. Vem vill se på när ens efterträdare struntar i ens arv?
Fredag
Fikar med Brinken bakar på Paulas i Östermalmshallen. Det är research inför min nästa bok. Lär mig mycket.
Jag hälsar även på Marcus Dunberg och vi pratar om hur det är att försöka styra en 15-åring i Stockholms innerstad. Ett underbart helvete är svaret.
På kvällen äter jag och min älskade Anna middag på Gusto d’Italia, en pråm vid Kungsholmskanalen. Vi sitter i baren och jag blir serverad av min son Ib, snart 19 år, och Paolo Roberto, 57 år.
Att se sitt barn, som precis låg på barnbordet på SÖS, gå runt och hälla upp vin och charma gäster är en hisnande upplevelse. Alla unga människor borde jobba några år på krogen och lära sig service, försäljning och mat.
Det som kockarna i det öppna köket levererar är traditionell italiensk mat med råvaror och olivolja från Paolo Robertos släktingar utanför Neapel. Äter förstås alldeles för mycket.
Till sommaren blir det en stor uteservering på båda sidor om båten, då kan ni lita på att vi kommer tillbaka och sitter där tills solen gått ner.
Läs även: De kan vinna Stockholms bästa konferens med övernattning utanför stan
Lördag
Jag dammsuger och våttorkar hela huset. När allt i huset är hyfsat rent infinner sig en enorm tillfredsställelse. Det är Annas uppgift att städa köket och badrummet. Hon kan inte göra något bara hyfsat.
Fortsätter läsa Giganternas fall. Älskar att läsa e-böcker. Men jag saknar att det inte blir ett minne i bokhyllan som man kan titta på.
Det sägs att det enklaste sättet att bli lycklig är att köpa en kylskåpsmagnet på resa och sedan titta på den varje gång man häller upp lite mjölk i kaffet. Att minnas roliga resor och underbara böcker kan vara den enda vettiga meningen med livet. Efter kärleken förstås.
