Nu har jag hunnit smälta talmannen Andreas Norléns besked från i måndags. Han föreslog som bekant att Elisabeth Thand Ringqvist, ledare för ett av landets mindre partier, tillika det med flest röda linjer, skulle leda sonderingen för att hitta en ny regering.
Talmannen har missförstått sitt uppdrag – han är inget membran
Detta uppdrag är enligt våra lagar i grunden talmannens eget, men han delegerar nu arbetet till en person han finner lämplig. ETR har en vecka på sig att lösa knuten, men få tycks tro att hon kommer att lyckas.
Begåvade Torbjörn Nilsson på Svenska Dagbladet föreslog att centerledaren skulle sätta sig framför spegeln och prata med sig själv för att lösa uppdraget. Förslaget säger något om hur märklig talmannens delegering av sitt uppdrag har blivit.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Norlén vill undvika pingpong
På pressträffen i måndags frågade jag varför han lät ett av landets minsta partier med flesta röda linjer få detta uppdrag.
Norlén svarade att han inte vill hamna i en ”pingpongmatch” som efter valet 2018, där uppdragen riskerar att studsa fram och tillbaka mellan samma alternativ.
Jag förstår invändningen. Men min poäng är just att undvika pingpong.
Exakt hur talmannen kommit fram till beslutet att välja just ETR är oklart, men enligt egen uppgift har han pratat med partier till vänster och höger och därefter landat i detta. Ungefär som ett membran har han känt av situationen och stämningen.
Före valet var det några partier som sade sig ha planer på hur de skulle bilda regering. Andra förklarade att de skulle leverera en stark statsminister, men hur detta skulle ske var höljt i dunkel.
En förklaring till det senare agerandet gavs av den förre justitieministern Thomas Bodström i SVT terapiprogram Aktuellt. Hade socialdemokraterna sagt att vi skulle regera med vänstern hade vi förlorat mittenrösterna och valet.
Bodströms ord fick Expressens Viktor Barth-Kron att travestera T.S. Eliot: ”Mankind cannot bear very much reality.”
Den pinsamma cirkusen i riksdagen fortsätter – ingen statsminister i sikte
Rapport från den tjugonde pressträffen i riksdagen efter valet. Måndag den 19 oktober klockan 13.31. Talman Anders Norlén, även känd för
Börja med valresultatet
Så hur borde talmannen ha agerat?
Mitt ödmjuka förslag är att han borde utgå från valresultatet. Så inleddes också arbetet. Direkt efter valet talade Norlén med partiledarna i storleksordning. Först Magda, sedan Ulf och därefter Jimmie. Sedan rullade det på, med Simona sist.
Så borde man förstås också göra med sonderingsuppdragen. Börja med det största partiet. Avsluta uppdraget med att pröva dess kandidat som statsminister. Misslyckas ettan går vi vidare till tvåan.
När vi haft fyra statsministeromröstningar där man förkastat talmannens förslag blir det, som jag förutspått sedan valdagen, extraval.
Detta skulle från dag ett sätta riktig press på partierna.
Talmannen som gruppterapeut
För talman Norlén skulle det förstås bli tråkigare. Han skulle bli av med sin roll som gruppterapeut och membran.
Jag tror även att en del politiska reportrar skulle bli besvikna. De skulle inte längre kunna ställa sina till synes helt idiotiska frågor under de lediga veckorna i riksdagsarbetet:
”Vad tror du, Andreas, kommer att hända när ETR kör sin mittdröm i sank?”
Att se in i framtiden är fortfarande, AI och AN (Andreas Norlén) till trots, inte möjligt. Inte ens Norlén kan det.
Suck.
Det måste väl ändå vara lite ordning i riksdagsarbetet.
Viggos dagbok: Därför borde C, S och SD bilda regering tillsammans
Ostron i Östermalmshallen, Ernst Kirchsteiger, Malena Ivarsson och en tanke som vägrar släppa: C, S och SD helt enkelt bilda regering .
