I veckans Viggos dagbok blir det allt från en trilskande Samsung-telefon och en ny romansvit om Hotel Kung Carl till pressresa på Zakynthos och jakten på världens nyttigaste olivolja. Men veckans största tålamodsprövning inträffar på nyöppnade Brasserie Astrid vid Slussen, där en Dry Martini dröjer i 25 minuter. Maten lovar gott för framtiden – men om Stockholm ska mäta sig med världens bästa restaurangstäder måste även baren leverera när glasen är tomma.
25 minuter till en Dry Martini – då är något fel
Det här är Perfect Weekends redaktör Viggo Cavlings dagbok från arbetsveckan. Åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Jag måste skriva att jag tycker att underhållningen i VM-finalen är genial. USA kan underhållning som inget annat land. Möjligen i konkurrens med Sydkorea, men det får framtiden utvisa.
Stängde förstås av direkt när matchen tog slut. Vill bara se lag jag älskar höja en buckla. Och ja, Spanien är värdiga vinnare, men det är svårt att älska ett lag som spelar så analt.
Måndag
Tar bussen in till stan och hämtar min cykel som varit på lagning hos Bonne Mécanique vid Skanstull. Är skeptisk till det franska namnet på min cykelreparatör. Vad är det för fel på Jannes Cykel egentligen? Kalla mig gärna en gnällig konservativ SD-gubbe.
Cykeln går förstås som en pigg miljöpartist efter deras service.
Försöker även få Samsung att laga min Fold 7, vars skärm har börjat hacka. Personalen på Sveavägen förklarar att garantin inte täcker felet eftersom jag uppenbarligen tappat telefonen i marken ett stort antal gånger.
De tycker att jag ska prata med mitt försäkringsbolag. Men jag vet att de inte heller ställer upp eftersom jag fått telefonen av Samsung.
Suck.
Äter lunch med Marcus Östlundh på ett sommartomt Sturehof. Kallrökt lax och dillstuvad potatis funkar utan att imponera.
Vi enas om att jag ska skriva en romansvit med bas på Hotel Kung Carl. Jag tänker mig ett tjugotal böcker. Serien ska heta Min drömmars hotell. Den första boken har arbetsnamnet En ny tid och börjar 1866, när hotellet öppnar och ståndssamhället avskaffas. Deadline är den 31 december 2026. Planen är att boken ska komma ut under 2027, då familjen Östlundh har drivit Hotel Kung Carl i 50 år.
Denna serie ska komplettera min andra romansvit Gyllene eran som kommer i oktober. Första boken här blir Under fucking jävla press.
Ja, jag vet att det är stora ord, men utan dem blir man kvar på marken.
Tisdag
Har börjat springa igen. Det går väldigt långsamt. Både när jag joggar och går.
Dock är det fortfarande sommarstil med vin varje dag och fet mat som gäller juli ut. Den första augusti ska jag försöka bli en bättre människa igen. Då börjar jag även skriva på Min drömmars hotell.
Producerar sju artiklar. Mest nöjd är jag med mitt test av Finnlines nya båt Finncanopus från Kapellskär till Nådendal.
Mest läst denna vecka hittills är: Google Maps får ny navigering – så förändras resan. Men förra veckans dagbok kom på silverplats.
Onsdag
Äter datemiddag med min älskade Anna på Brasserie Astrid. De ligger en våning under Villa Valentina i Mälarterrassen och stilen är ett amerikanskt steakhouse. Det gillar jag, men man har en del att lära innan man är på amerikansk nivå. Det tar 25 minuter att få in en Dry Martini. I USA hade barchefen fått sparken om det tagit mer än fem minuter.
Nystartade Brasserie Astrid ägs av Napolyon Sürer och hans bror Asmar Roland Sürer. De ansvarar också för Pelikan, Boqueria i Stockholm, Göteborg och Åre samt Blå Porten, ett stenkast bort. Bland annat.
Vi börjar med att dela en bakad zucchiniblomma. Det är Marianne Heimersons paradrätt. Den smakar nästan som på Rivieran.
Jag fortsätter med 100 gram kolgrillad iWagyu från Västervik för svindlande 495 kronor. Till detta beställde jag bea för 55 kronor och mandelpotatispuré för 75 kronor. Anna tog en piggvar för 465 kronor. Till den fick hon kokt potatis, som i ärlighetens namn passade bättre till mitt kött än potatispurén.
Mitt kött kom på ett litet grått fat. Det var ingen snygg presentation. Piggvaren däremot serverades i en djup tallrik och såg riktigt läcker ut.
Köttet var väldigt gott och väldigt fett. Detsamma kan sägas om purén. Även fisken levde upp till prislappen. Vi avrundade med att dela en tiramisu. Kvällens godaste rätt.
Brasserie Astrid slåss på Slussen närmast mot Gondolen några trappor upp i Katarinahuset. Båda erbjuder en middag värdig ett gammalt stadshotell och än så länge leder Gondolen stort.
Men Astrids läge nere vid vattnet framför Victoriaslussen är suveränt och när personalen slutar springa jäktat mellan borden kan det bli match på allvar.
Vi avrundade kvällen med en suverän drink på Catenaccis tillskott på Slussen: Slussporten. Här är personalen mer inkörd och stämningen under den väldiga Guldbron mysig. Jag tycker att arkitekt Gert Wingårdh har fått till en väldigt fin matsal och en skön uteservering mot Mälaren. Det kommer att bli kul att hänga här och se cyklisterna swisha förbi på den snart öppna cykelbron framför tunnelbanan och Centralbron.
På samma uteservering träffade vi powerparet Camilla Läckberg och Simon Sköld, som också var ute på stan på en datenight. De såg också ut att trivas på Slussporten.
Jag har tidigare sagt att singlar ska gå på Slussporten och att etablerade par bör välja grannen Agrikultur. Men som ni märker är det svårt att leva som man lär.
Torsdag
Spelar in podcast med Claes de Faire på Carl Johan De Geers torg. Får höra att CJ:s fru Marianne gillar idén med att döpa om torget efter hennes make, men att hon även vill ha med sitt efternamn Lindberg. Typiskt feminister – de blir sällan riktigt nöjda när solen bara lyser på mannen…
Handlar tre par byxor på Lager 157 på Drottninggatan för 400 kronor. Svindlande, fast på ett annat sätt än på Brasserie Astrid.
Viggos dagbok: Döp om Slussens nya torg efter Carl Johan De Geer
Denna vecka kommer Viggos dagbok hem till Sköndal igen och startar och startar en kampanj för Carl Johan De Geers torg
Fredag
Flyger till Zakynthos på en pressresa med Sunweb. Arlanda är inte att känna igen. Det är semesterresenärer överallt och köerna i säkerhetskontrollen är längre än någonsin. Men alla är lugna och vänliga. Det är ju semester, så ingen har speciellt bråttom och de flesta verkar vara ute i god tid.
SAS nya wifi från Starlink har jag skrivit om tidigare och det funkar lika bra nu. Suverän uppkoppling hela den tre timmar långa resan ner till ön.
Lördag
Vi åker på offroadsafari och spanar in Zakynthos. Ön är cirka 40 kilometer lång och 20 kilometer bred. Här bor ungefär 40 000 människor permanent och nu, i högsäsong, är vi 500 000 turister, enligt vår chaufför Ioannis.
Det är för många, tycker han, och klagar på att kön ner till den berömda Skeppsvraksstranden är för lång. Det ska ta två timmar att gå ner och tillbaka. Vi skippar den och åker i stället och tittar på Blå grottorna, som är sanslöst vackra. Lika underbart är havet.
På slutet av turen besöker vi en familjegård som tillverkar sin egen ekologiska olivolja. Denna olja kan, enligt familjens representant, konkurrera ut världens samtliga läkemedel. Oljan fixar stabilare blodsocker, lägre kolesterol och blodtryck samt bättre hjärt- och kärlhälsa. Den påstås också ha antiinflammatoriska egenskaper som kan gynna hjärnan, nervsystemet, matsmältningen, blodcirkulationen och flera andra delar av kroppen.
Vår värd menar dessutom att ämnen som polyfenoler och oleokantal kan skydda mot cancer, men den forskningen är ännu inte tillräckligt stark för att slå fast sådana effekter hos människor.
Tänk att denna mirakelmedicin finns just här på Zakynthos.
För bäst effekt ska man spraya oljan i munnen före frukost. Detta gör familjens gammelmormor varje morgon och hon har blivit hela 86 år.
På vägen till gården får vår chaufför Ioannis syn på en kompis, en 96-årig gubbe. Cigaretten är, som alltid, klistrad i mungipan.
Se där, ännu en mirakelmedicin som håller mänskligheten frisk.
Viggos dagbok: Från Jimmie Åkesson-land till rikemanssafari i Fiskebäckskil
Sju dagar. Över 100 mil på vägarna. Från Hörviks fiskeläge och skogarna i Småland till konstvernissage i Fiskebäckskil och bad i Bohuslän.
